Strålande tider...

Häromdagen fick jag se ett brev från 1919. Inrikes frimärket på brevet var 15öre. När jag kom till Sverige efter kriget (1947) kostade ett inrikes brev 25öre. På tjugoåtta år hade priset gått upp med 10 öre = c:a 66 %. Om vi hade behållit inflationstakten från mellankrigstiden borde frimärket ha kostat idag 82öre. O.k, vi säger en krona men inflationen har faktiskt sexdubblats. - Varför?
Kan det ha att göra med att det då fanns något som hette guldmyntfot d.v.s. att Riksbanken hade guldmynt i sina valv som motsvarade penningvärdet på sedlarna som dom tryckte? På t.ex. en hundralapp stod det: "Sveriges riksbank inlöser vid anfordran denna sedel å ett hundra kronor med guldmynt enligt lagen om rikets mynt av den 30 maj 1873". Detta krav slopades 1931 men en sorts myntfot fanns till 1973, då den avskaffades definitivt av landsfader -kamreraren Sträng under "den gyllene tiden" - 70 -talet.
Idag om jag förstår det, så är världens valutabalans uppbyggt på amerikanska dollarn, (eller ett fenomen som ersatte guldmyntfoten och det kallas - pappersmyntfoten). Dollarn fluktuerar upp och ned som en höghushiss utan konduktör. En dag är den värd 10,20kr. några månader senare kostar den 5,85kr. Hur kan man bygga en stabil ekonomi på en sådan "sjögång"? Alla valutor garderar sig genom att lägga på marginal på varor som handlas i andra valutor. Varan ökar inte i värde den blir bara dyrare. När man tillverkar köper och säljer varor, så producerar och marknadsför man faktiskt en konkret substans till samhället, men när man spekulerar i t.ex. fastigheter eller på börserna så gör sig en individ rikare utan att tillföra samhället något nytt värde. Ett hus som på femtiotalet kostade 38000kr. säljs idag för flera miljoner. Huset har ju inte blivit värdefullare bara oerhört mycket dyrare, eller pengarna oerhört mycket mindre värda. Det kanske behövs en liten Stalin som befriar oss från våra ekonomiska excesser med t.ex. nackskott , men vi har ju lillefar Ohly, han kan ju klippa hål i örat, på dom giriga, med biljettången (han är ju tågkonduktör, tillfälligt tjänstledig från SJ). - ha ha.
Euron verkade vara stabilare än den eländiga dollarn, men då visar det sig att euroländerna har belånat sig till den grad att hela nationalprodukten inte räcker till att betala räntorna. Var finns banken som har lånat ut alla dom miljaders miljarder i kubik, till som det verkar, alla stater på våran jord (USA påstås vara lika överbelånad som Portugal och Grekland). Jag har inte hört talas om något land som idag är utan statsskuld - kanske Vatikanen? Men å andra sidan; deras ekonomi har ju alltid varit helt och hållet beroende av allmosor från hela världen. En gång till; var lånas alla dessa pengar? Det kanske inte alls finns dessa pengar. Det kanske bara är en massa siffror på, i bästa fall papper, annars bara i cybervärlden. Kanske det är dags att införa cybermyntfot ? - Strålande!
En virus angriper cybermyntfoten och alla sedlar blir snoriga. Epidemin kan bli värre än svininfluensan och där inte ens vaccin hjälper. Det är bara att gräva en jättestor i kubik grav och begrava hela denna sjuka ekonomi, med fot och allting. Vi får börja om från början och idka handel med vackra stenar som betalningsmedel och när vi får råd, med glaspärlor...

Men nu är det slut ... suck.

Den första juli detta år förstörde staten, i sin snikenhet, grundvalarna för min civila olydnad. Jag står plötsligt mentalt totalt utblottad! Plötsligt efter 37 år, upptäckte Transportstyrelsen, som dom numera kallar sig, att det går att spara några miljoner kronor, genom att inte behöva skicka ut skattemärken, att klistras på ;) enbart bakre nummerplåten på därtill utmärkt plats. Dom är ju så lustiga när dom påstår att detta görs för att spara pappersanvändningen och därmed skogarna, istället för att säga som det är -"vi spar miljoner av bilisternas pengar åt staten som ska slarva bort dom på något annat istället". Det medföljde på den tiden även en utförlig skiss över eländet d.v.s. nummerplåten och det påklistrade skattemärket. Det utbröt en epidemi med stulna, sönderklippta och annorlunda förstörda bakre nummerplåtar, för eftersom det enda viktiga för polisen var att skattemärket satt där den skulle sitta och det fanns smarta smågangsters som ville ha gratis skattemärken på sina rishögar, gick dom (ligisterna inte poliserna - haha) ut och stal märken på stan. Den oerhört smarta staten kom då plötsligt på att det ska vara chassinummer ingraverat i nummerplåten samt bilnumret på skattemärket. Det löste ju faktiskt problemet så att det blev slut på epidemin.

Till saken hör att sossarna hade med hjälp av skattepengar börjat att utlokalisera statliga verk. Vilket med Mundebos hjälp urartade så småningom. Men det nya registersystemet blev faktiskt det, som jag redan då sa, största AMS-jippot på den tiden d.v.s. början av sjuttiotalet, som dessutom fick betalas helt och hållet av bilisterna genom något som kallades för, tror jag, registeruppläggningsavgift - jag tror 45kr under fem år - morsning den är kvar ännu. Detta retade ju mej lite, så när jag också skulle klistra mitt märke tog jag en funderare och kollade... det stod ju inte i dom utförliga direktiven att märket inte kunde klistras upp och ned, och då jag dessutom hade fått en sexa som kan läsas som nio upp och ned, blev det ju väldigt intressant - sagt och gjort - där satt den! Alltid retar det väl någon småsint maktutövare tänkte jag - och det har det gjort under 37 år. Med såhär enkla medel kan man ju väldigt väl avläsa kvaliteten på personer och personer. (Som Povel Ramel skulle säga).

MEN NU ÄR DET SLUT! ... suck... jag är som i en mental ÖKEN!
I alla fall har jag inköpt en vattenfast, svart spritpenna och konserverat min sista, numera, trea. - Jag spjärnar emot!

Ja - ja...

Alles kaputt - hemmagjord nos.

Våran senaste flygare (alltså modell) är limtillverkarnas dröm. Han försvarar sina urusla landningar med sin nya slogan : "att flyga dom är det ju kul, men det är  ännu roligare att laga dom" d.v.s. flygplanen.

Jag tänkte plåta en limtub men jag hittade bara en tom. Vekar redan vara slut. - Även silvertejp används.
        Hahaha.

Paddan II

Stupid har gjort bort sig igen. Ligger och vräker sig på sofforna i bruna rummet. Genom den öppna ytterdörren klafsar in en stor padda, passerar den slöa hunden ut till solrummet - oantastad - skandal. Härjar i solrummet hela natten - oantastad - skandal. På morgonen hör jag att det prasslar och krafsar omkring datorn - f-n nu har hårddisken pajat igen. Jag börjar att anstränga min hjärna med vad jag inte har backup på, varpå jag ser något brunt på fönsterbrädan. Halva bruna djuret är bakom högtalaren, nu har vi fått råttor också inne, inte bara möss, men vänta, råttor har väl inte så stora fötter där bak? Varpå djuret hoppar fram och säger buuu, och det är inte prins Daniel, det är en stooor padda som våran hund bara har släppt in, utan biljett eller nå´t!

PADDAN

Efter 50 år börjar Paddan (Citroén modell DS) göra avtryck i historien. Här är två urklipp om "avtrycken".

Tja... två

Inte sedan Karl den X Gustavs tid har svenskarna kunnat gå torrskodda till Danmark och hämta öl, men nu kan man det, trots dalslänningarna, likasinnade samt Olof Johansson, tack vare den hemska bron,- men bra är den! Jag har inte hört om någon bromotståndare som har tagit vägen över Murmansk till kontinenten. Tavlan föreställer Karl X Gustavs här som 1658 går över isen till Danmark - han skulle go ud efter öll - eller?

Tja...

Att jag är född i och kommer från Sveriges största stad på 1600-talet - Hansestaden Riga - med det har jag retat viärbäst-svenskarna länge. Riga är dessutom 50 år äldre än Stockholm. Att Riga är en stor och mäktig Hansestad på den tiden är bara naturligt, där den ligger i mynningen av floden Daugava, som redan på vikingatiden var den viktigaste vattenvägen till Ryssland d.v.s. Vitryssland, Moskva, Ukraina o.s.v. Vikingarna tog den vägen ända till Konstantinopel, eller Miklagård, som dom kallade den. MEN att till och med den, idag, lilla staden Kuldiga är äldre än Stockholm, bevisar väl att Sverige var en avkrok i Europa.
Dalslänningarna, i vår moderna, "nå vart som helst i världen på 24 timmar", tid - slutet av 1990-talet, tyckte nästan hundraprocentigt att bron mellan Malmö och Köpenhamn var helt onödig. Dom tyckte att Sveriges fasta landförbindelse med Europa, över Lappland och Murmansk, eller drastiskt uttryckt över Sibirien, var fullt tillräckligt.

¤ PS. 11-12-2010. En av dessa Dalslänningar, min f.d. arbetskamrat och då för tiden en rabiat bromotståndare, har arbetat sig ut ur blåstället och numera sitter i vita manschetter och skriver reportage och kåserier i tidningen (för övrigt mycket bra).  Härom veckan kåserade han om sin bilutflykt till kontinenten i somras, varvid han uttryckte sin förtjusning över hur smidigt det var att åka till kontinenten över Öresundsbron. Ack ja ja...