 |
| Denna text är inte fullständig. I likhet med Stalintiden, fängslas även de anhöriga, bara för att dom är släkt, till dom s.k. "skyldiga". |
Den historielösa och i och med det den okunniga generationen kommentatorer och t.o.m. specialister, d.v.s. i detta fallet en utredare från FN, - Michael Kirby,- när dom redovisar om förhållanden i Nordkoreas slav- och dödsläger, jämför dom dessa med nazisternas läger. Tänk att okunnigheten är så enorm om Stalins slav- och utrotningsläger, att dom inte hittar den riktiga parallellen.
Nordkorea, kan ni ge er f-n på, hämtar sina idéer från Stalin och ingen annan. Antingen skjuter man sina fångar med nackskott eller så får dom svälta ihjäl i slavläger, som fångarna själva har fått bygga upp ur marken utan material, utan verktyg, utan mat. Och om dom har överlevt, så får dom svältande och även dödssjuka fortsätta försöka överleva i omänskligt slavarbete.
Så levde och dog miljoner och miljoner och åter miljoner slavarbetare i Sovjet, under Stalin. Till skillnad från Hitlers utrotningsläger om vilka det har pratats oavbrutet i 70 år, så har dom c:a 20 miljoner offren, i dom Sovjetiska lägren, aldrig blivit en fråga för mänskligheten att tala om, - ännu mindre något att skriva i läroböcker och upplysa nästa generation om. Kan detta ha att göra med 60 - och 70 - talets vänstergeneration som fortfarande känner sig sjukligt solidarisk med socialismen, och i och med det Sovjet, som enligt dom byggde socialismen? Tror dom fortfarande att Stalins slavläger hyste enbart rika utsugare, miljonärer och fascister? När vi balter, i Sverige, försökte berätta om vad som hade hänt och hände i Baltikum och övriga Sovjet, avfärdades vi av svenskarna med tillmäle att vi var fascister som man inte ska lyssna på! Till och med svenska regeringspolitiker, med tillgång till alla uppgifter och rapporter om vad som hände bakom järnridån, socialdemokrater, med, vad jag förstår, Östen Undén i spetsen, påstod att det inte förekom slavläger i Sovjet. I svensk TV hänvisade han till DN.s reporter vilken i Riga fått träffa sex av dom 165 utlämnade balterna. Var hade dom övriga 159 tagit vägen? Varför kunde dom inte visas upp? Kanske döda i hjärtfel eller lunginflammation, som alla dödsattesterna i slavlägren löd?
Här är ett citat från en som har överlevt och har haft den oerhörda psykiska styrkan, att orka minnas och skriva en bok om sina lägerår. Hon heter Melania Vanaga, utgiven bara på lettiska, för sådana historier intresserar inte omvärlden.
"I Sovjetlägren blev massor och massor av sönderplågade dödsoffer och dessutom miljoner bara skjutna.., men nu? - det finns inga skyldiga!"
När det gäller Hitlertiden så jagas fortfarande idag, 95-åriga, eventuellt levande lägervakter, för att utlämnas till Israel, så att dom kan att dömas för vad dom gjorde!
Ett annat citat; "På ett sidospår på järnvägsstationen i Amata, stod ett långt tågsätt med godsvagnar med gallerförsedda fönster. Där lastade man in för deportation, (d.v.s. för frakt till slavlägren i Sibirien) 'opålitliga', 'sabotörer', 'utnyttjare', 'lösdrivare' - alla dom som, med sitt arbete, hade gjort Lettland välmående, rik, eftertraktad. Hela tiden kom det nya lass med familjer. Kvinnor bar barn, säckar, dom 'blåa' = KGB:are bar dom orkeslöst sjuka. Dom yngre manliga, med ork, var redan deporterade.
Vår faster, Skabardzu mor, leddes till vagnen vid handen av en KGB:are. Den blinde och mycket sjuke Skabardzu far, vilken redan i två år hade legat till sängs, bars i en filt av tre miliser. Skadegörare, för att han tog upp plats - fast inte så stor - bara halva, det lilla, huset på lantbruket. Andra halvan hade tillhört sonen som redan var deporterad.
Huset hade antagligen, i sina önskningar, redan någon 'arbetets bonde' utsett åt sig . I humanismens namn var man tvungen att befria huset från sådana 'element' ( = gamlingarna) för att lyckliggöra någon byggare av nya eran, - byggare av kommunismen. Och - ett två tre - har han fått hela egendomen, med allt som är användbart, ätbart, drickbart och klädbart, t.o.m. gamlingarnas begravningskläder.
Dom snälla KGB:arna hade i säckar slängt ner lite paltor och t.o.m. lite mat, Men det var faktiskt onödigt, för Skabardzu far dog redan på stationen och Skabardzu mor dog vid ankomsten till sorterings lägret i Tomsk. Skabardzi var befriade från dess byggare, ägare och dess skötare för all framtid. - Befriad, - hur bra låter inte det ordet. Befriande i vissa människors egna öron, rättfärdigar alla deras missgärningar, till och med dråp och mord. - Det var ju ingen som hade ihjäl dom, ingen som sköt dom. - Dom bara dog "
Tant Vilma, (Vilmastante), min moster hade inte den psykiska orken, att berätta om sina 20 år i dom Sibiriska slavlägren och deportationen. När hon vid ett tillfälle började berätta några episoder, så bröt hon ihop efter några minuter och började att bara gråta. Hon skulle aldrig orkat skriva ett kapitel, för att inte tala om en hel bok, om sina upplevelser där. Dessutom hade dom, som fick återvända, varit tvungna att skriva under en försäkran, att dom inte skall prata och berätta om sina liv där.
