varnar sina landsmän

Det här är ett klipp ur DN-kultur. - Det bekräftar mina gissningar om att dom stackars hemlösa, men ambitiösa människorna som orkar lite mer än den stora massan som inte orkar, utan blir kvar i läger vilka är det närmaste stället hemifrån, där det inte regnar bomber och där dom inte är livrädda varje minut. Den företagsamma minoriten som just nu tycks översvämma Europa, strävar mot det överdrivet utlovade paradiset i norr.     

”Kom inte till Sverige. Eller tänk åtminstone igenom det noga”. Den uppmaningen riktas till syriska flyktingar av en ung Youtube-humorist som vill få stopp på orealistiska rykten om svenska rikedomar som sprids bland hans landsmän.   

Sverige är ett av de länder syrier har högst på listan över önskedestinationer när de flyr kriget. Sverige har tagit emot fler asylsökande från det krigshärjade landet än alla andra EU-länder utom Tyskland.
En av dem är Mahmoud Bitar, som enligt BBC blivit något av en stjärna i sociala medier genom sina humoristiska videoklipp om livet som flykting. Bland annat driver han med den överdrivet positiva bild av Sverige som han menar sprids i hemlandet.
Ironiskt visar han i sina klipp hur till och med hundar ges EU-pass i det nordiska landet, att alla som kommer till Sverige får fina hus och bilar och att euro- och dollarsedlar kan skördas från träd.
– När folk kommer till Sverige blir de chockade över hur annorlunda livet är jämfört med den fantastiska bild de fått. Jag har med humorns hjälp velat visa verkligheten och få folk att fatta grejen, säger Mahmoud Bitar till BBC.
– Res inte till Sverige, uppmanar han. Eller tänk åtminstone igenom det noggrant.
Mahmoud Bitar menar inte att livet i Sverige är svårt. Han framhåller att man blir väl behandlad och får bostad och sysselsättning. Men han vill bryta en orealistisk bild av materiellt välstånd för alla.
Bitar byggde upp sina trogna följare i sociala medier under den långa resan mot Sverige, som han berättade om i sina videor. Från Syrien tog han sig till Turkiet. Sedan hamnade han i Egypten, varefter han åter tog sig till Turkiet, och så småningom kom han till Grekland. Där blev han kvar i ett år och försökte ta sig därifrån till Sverige 21 gånger innan han till slut lyckades.
Han hoppas att Syrien åter ska bli det land det en gång var, och när det händer kommer Mahmoud Bitar att vara en av de första som återvänder, säger han.
– Det finns inget land som Syrien.
DN har sökt Mahmoud Bitar.

Utopi...

Det är svårt att vara optimist idag. Plötsligt, igår kväll visar det nutti-nuttiga svenska licensbekostade televisitonen en drunknad treåring, som ligger på stranden som en uppspolad trasa. Idag på Facebook publicerar någon en utopisk skrift av Ellen Key, gissningsvis från för hundra år sedan:

Ellen Key säger

Om framtidssamhället vet jag med full visshet detta:
Första och främsta balken i denna lag blir den om barnets rätt. Denna balk kommer att fastställa:
Alla barns rätt till sunda, för sitt kall fostrade, föräldrar.
Alla barns rätt till skydd för såväl själ som kropp mot slag och slit, mot svält och smuts.
Alla barns rätt till en, under hela uppväxttiden fortgående, kroppslig och andlig utveckling genom full delaktighet i en allsidig hälso- och sjukvård, en examenfri natur- och kulturtillägnelse, en anlagsmässig -- ej ståndsmässig -- yrkesutbildning.
Alla barns rätt till arvlöshet, med andra ord deras hänvisande till den lyckoskapande nödvändigheten att helt bruka sina fullt utvecklade krafter.
Men månne denna barna-balk kommer att skrivas -- och än mer att efterlevas -- innan de vuxna människorna verkligen börja varda såsom barn, med andra ord bli själfulla istället för rikedomsgalna? (ur Barnabalken, 1910 (Föregångare till FN:s barnkonvention))

Ni inser väl att ingenting har förändrats - eller?

   Idag så sitter vi på vår kobbe - Europa - avnjuter vårt välstånd, gläder oss åt att det har varit lugnt på vår kobbe, medan hela övriga världen utanför Europas gränser förintas i stamkrig. Media och makthavare har svårt att anamma att det inte längre går att kalla det som sker för flyktingsströmmar enbart på grund av krig, utan att man måste börja att kalla det som sker för folkvandring. Människorna utanför vårt välstånd, ursprungligen uppbyggt på européernas utnyttjande av den koloniserade världen, vill ha del av välståndet som dom tycker sig ha bidragit till och det enda sättet att komma åt det är att vandra dit och så småningom ta för sig på plats.
   Anni Lööv säger att förra årets invandring till Sverige, c:a 46 000, betyder att det endast är en invandrare på tvåhundra invånare, vilket vi har råd med, men i år räknar myndigheterna med 80 000 invandrare, vilket skulle betyda närmare en invandrare på etthundra invånare, plus dom som var en på tvåhundra. Nästa år räknar myndigheterna med ytterligare 80 000. Då har vi 80 000 plus 80 000 från året innan plus 46 000 från förra året att ta hand om. Nu har det blivit invecklat och jag har tröttnat på att räkna, men siffran stiger. Anni Lööv och andra politiker måste sluta att i det sammanhanget slå blå dunster i ögonen på sina väljare och börja istället att använda sin energi till att lösa det verkliga problemet!
   Jag har själv sovit i lador, på järnvägsstationer och på öppna fält under presenningar, under vår färd genom ett krigslandsap. Jag vet hur kanonkulor låter när dom passerar. Men detta är inte bara rädda och svältande människor som kommer. Detta är resultatet av att någon har lovat dom det förlovade landet i ändan av vandringen. Det är därför det börjar att se ut som en gräshoppssvärm som väller in.