Länge leve dom rättvisesökande, oförvägna jurnalisterna

¤ I Sverige, landet som anser att livstidsdom är inhumant, med journalister som påstår sig vara radikala samt påstår att ingen brottsling är obotlig och att alla mördare skall ha en ny chans, har vi fallet Walther Sommerlath, där dom tillämpar tesen att fädernas eventuella synder belastar släktleden därefter.
¤ Däremot är det ingen som har, under 19 år sedan Sovjets fall, gjort det minsta för att avslöja och utpeka individer som är ansvariga för missgärningarna under 70+ åren i kommunismens namn. Nu syftar jag inte på ättlingar till dessa individer, utan att det det fortfarande finns, ännu fullt levande f.d. Sovjetpampar, som har berikat sig på Sovjet-rikedomar, är numera miljardärer, kanske ännu mäktigare och mera aktade = att se upp för, - än när dom var ansvariga för terrorn under kommunismen.
¤ Det har nog att göra med att, för dom svenska journalisterna, i det sammanhanget, inte finns att hämta nå´n patetiskt snaskig historia som man kan förtala monarkin med.
¤ Då återstår det bara en fråga, nämligen: hur djupt är dom rättvisesökande "grävande" journalisterna beredda att sänka sig i tendensiös fakta förvrängning för att uppnå en snaskig sensation? - Blir botten aldrig nådd?
¤ PS. Efter att ha sett andra delen av programmet (Kalla fakta), där programmakarna använder sig för andra gången av exakt samma bildsekvens med drottningen och exakt samma uttalanden från judiska centrets representant uppblandat med lite andra, utan sammanhang, svartvita bilder från Hitlertiden och kriget, tycker jag att det säger mer om programmakarnas karaktär än den dom försöker förtala.