IV. och klockan sa, - tur ska man ha..

  Apropå mormors armbandsur, så kom jag på att den 7 april 1945, en tidig, solig och vacker morgon, var det väldigt nära att den hade hamnat som krigsbyte i fickan på en av dom två amerikanska negrerna som var gränsvakter, öster om Schwerin, där vi gick från ingenmansland in i den av amerikanerna behärskade zonen. Det var första gången jag tittade på och såg en färgad människa. (I det här fallet egentligen två). Att morgonen kändes så fin berodde nog på att natten hade varit desto ruggigare. På kvällen innan (i skymningen) började vi fotvandra från Neukloster, den lilla staden var vi hade varit inneboende i under c:a två månader. Tidigare på kvällen hade tyskarna meddelat att ryssarna stod 1,5 km från staden. Våran far, hastigt utskriven från sjukhuset, dök upp med en ryggsäck på ryggen och vi började vår, och för honom ödesdigra, nattvandring. Till att börja med gick vi bara vägen fram in i natten under ackompanjemang av kanonmuller i fjärran. Mörkret och "trafiken" tätnade omkring oss. Vägen började likna en levande flod, bestående av div. motor och hästfordon däremellan gående med packning på kärror, barnvagnar, cyklar och t.o.m. skottkärror. Strömmen flöt fram i gångfart och endast i en riktning. Man kunde inte stanna till, man hade ingen möjlighet att skynda på, det var bara att följa med. Vi var nog inte dom hurtigaste vandrarna. En nyopererad far med stor ryggsäck, en ganska bortskämd mamma samt en tioåring och en elvaåring, i normal barnkondition, båda behängda med ryggsäckar, så vi flöt ut i kanten av floden för att omorganisera oss. Vi stod i grindhålet till en bondgård. Av någon konstig anledning lyste en lampa på gårdsplanen. Plötsligt från mörkret hördes någon ropa, "virsnieka kungs, virsnieka kungs" - herr officer´n - och ur mörkret dök det upp en hästskjuts med sex eller sju lettiska legionärer, så att plötsligt satt vi på ekipaget och slapp gå. Att vi blev upplockade av soldaterna berodde på att alla lettiska soldater hade lettiska flaggan på ärmen, så även vår far. Natten fortsatte och vi fortsatte med vår ganska välutrustade ekipage, - två draghästar och en reservhäst - vi satt på en massa packning. Vad det var i packningen har jag ingen aning men det inkluderades i uttrycket välutrustade, för när det sedan behövdes, drog soldaterna fram t.ex. civila kläder som dom utan större besvär bytte om till mitt framför ögonen på dom amerikanska soldaterna, så dom hade nog plockat på sig allt möjligt användbart efter vägen. Om nu det var möjligt så tätnade flödet ytterligare på vägen. Ryssarna bakom oss kom närmare. För att rensa vägen sköt det ryska pansaret på måfå med sina kanoner på vägen vilket resulterade i diverse träffar bland dom flyende. Bland annat träffades en, som jag antar var en bränsletransport, som stort sett exploderade i eldflammor. Den mänskliga floden delade sig och flöt ut på fälten och förbi brasan. Våran reservhäst trampade fel och bröt benet, fick snabbt kopplas ifrån och avlivas. Under tiden såg jag föraren i lastbilen som brann han också. Den natten fick man höra hur granater låter som flyger över huvudet på en, mot okänt mål. Dom vise säger att om man hör granaten så passerar den för att träffa någon annanstans. Så här långt efteråt och mitt vuxna liv senare, känner jag fortfarande, och numera inser, att den natten för mig var som ett bildspel som jag var mitt inne i, men dock bara som åskådare. Så småningom fram mot gryningen var vi alldeles vid dom amerikanska posteringarna. Då ansågs faran vara över och vi drog iväg mot en lada för att vila och sova lite. Ladorna brukade innehålla hö - ganska normalt - men den här var full med vass, antagligen för takläggning, men värdelös att sova i eller på, hård och inte alls värmande, tvärt om. Legionärerna drog iväg på en raid till en plats full med övergivna bilar. Dom flyende soldaterna hade lämnat sina fordon där innan dom gick över gränsen till fots. Raidarna återvände med bl.a. aluminiummuggar, konserver och tobak. Dessa muggar visade sig förresten senare, i flyktinglägret, vara riktiga dyrgripar för dom flesta hade absolut ingenting, inte ens kniv och gaffel. Vi använde t.ex. Opelnavkapslar som tallrikar.
   Efter den lilla parentesen är vi tillbaka vid mormors klocka. Nämligen: när vi strax efteråt vandrade fram mot gränsposteringen såg vi att alla fick sträcka fram armarna (inte upp). Gränsvakterna letade tydligen efter klockor och armband. Så min mamma fick av sig klockan och armbandet och hann gömma dom, medan soldaterna avväpnade min pappa och tog hans flygarkronometer som han hade på armen. Så den (mormors) klockan är seglivad och den enda värdesak som är kvar av våra förfäders samlade liv!
  PS. - Och rättelse; vår morfars fickur i svartplåt hade min far i fickan. Den passerade oupptäckt. Den finns kvar och fungerar. Min fars guldrova som blev kraschad i min fars sista flygkrasch, sommaren -44, var nedpackad i vår diminutiva packning och finns också kvar - oanvändbar. Man börjar faktiskt själv att tro att vi är familjen med mani att rädda guldklockor.

  PPS. - När Monika och jag 1990 körde från Mölln mot Lybeck, upptäckte jag en alldeles ny och blank vägskylt, som pekade mot Schwerin och impulsivt körde jag dit. Den hemska järnridågränsen fanns inte ett spår av kvar, det enda som märktes var att plötsligt såg man "sovjetiska" hus d.v.s. fyrkantiga "högar" av grå cementblock med dörr och fönster i. MEN framme i Schwerin fanns det ett monument bestående av ett betongfundament på vilken det stod en T34-a med röda stjärnan på kanontornet och kanonröret pekande mot trafiken samt inskriptionen på fundamentet ungefär som: "vi tackar befriarna". Jag var där den 7. april 1945. Jag vet att det var amerikanska trupper som intog Schwerin och fortsatte ytterligare några mil mot öster innan dom gjorde halt. Först tre veckor efter krigsslutet drog dom sig tillbaks och överlämnade området till "befriarna"= sovjettrupperna!

Årets kortaste dag... kan inte det vara farligt?

 

Såhär på årets kortaste dag (23 timmar) kan det vara anledning att tänka till - again. Nåväl, japanerna har klantat till det litegrand. Dom har inte räknat med tsunamivågor på 21 meter, som svepte bort hela städer, med 30 - 40-tusen döda. Inte räknat med att vågen var fortfarande över tio meter hög när den nådde kärnkraftsverket. Dem hade garderat sig mot en våg på bara 6,5 meter.



Nagasaki efter smällen

Nu kommer atomspöket in - klamp,klamp - med stora plakat. Hela världen mäter bakgrundsstrålningen och redovisar högljutt alla mikroskopiska ändringar och ropar "ner med kärnkraften!" Då undrar jag, hur har vi lyckats fördubbla jordens befolkning i spåren efter Hiroshima, Nagasaki, alla hundratals atom och vätebombs provsprängningar under 50 år, Tjernobyl o.s.v. för att bara räkna upp dom största och mest kända utsläppen? Kan det vara en mutation som har gjort mänskligheten överfertil? Eller är det som så att den strålningen är för oväsentlig, för det samlade livet på jorden? Sannolikt mycket mera oväsentlig än våra fossila utsläpp. Städerna Hiroshima och Nagasaki som 1945 utplånades med två atombomber, varvid det i smällen dog ett par hundratusen människor, är sedan femtio år återuppbyggda på samma plats och är miljonstäder befolkade av helt normala människor, utan utväxter eller andra påvisbara strålningsskador. Man kan med hjälp av statistik visa att man får t,ex. lung- och annan cancer av rökning, riskerar att dö i hjärtinfarkt p.g.a. nikotin i allmänhet, att man dör för tidigt av alkohol, att dödligheten ökar med så och så många, på grund av luftföroreningar, - observera - förorsakade enbart av bilismen, i Stockholms innerstad o.s.v. Man kan med samma statistik bestämt påstå att man inte skall dricka mjölk, att nästa år påstå att man skall dricka mera mjölk o.s.v. men jag har inte sett någon statistik som påvisar högre dödlighet eller andra abnormiteter i dom japanska städerna i fråga, vilka är byggda på atombombsmark. Tvärt om vi i den industrialiserade världen uppvisar ständigt ökande medellivslängd - även i Japan, det enda landet som har praktisk erfarenhet av atomstrålning.

På det personliga planet har människor lätt att oroa sig för olyckor och katastrofer i sin närhet, men då bör man inse att risken för att råka illa ut är oerhört mycket större genom att t.ex. gå, cykla, åka eller köra bil dagligen, eller att överhuvudtaget vistas i trafiken, än att dödas eller skadas i naturkatastrofer som bevisligen kan ta hundratusentals liv. Eller att tre gånger fler än i trafiken dör på sjukhus p.g.a. felbehandling i Sverige. Var har vi proportionerna för vad vi oroar oss för??

nå´t för Olof Johansson?

Ja, ja, ja, - nu ska´ vi i Sverige lägga ner kärnkraften igen. - Jo, jo. Alla dom gamla trynena, med sina plakat, har redan hoppat fram igen på Sergelplattan, ackompanjerade av dom förväntade politikerna. Undantagandes Andreas Carlgren som måste med blossande kind tala sig varmt för svenska kärnkraftens säkra fortlevnad. Situationen är faktiskt ganska fantasieggande. Ännu så länge har man ju ett gyllene tillfälle att spekulera om kinasyndromet och därmed - katastrofen. För när Japan meddelar att situationen är under kontroll och inneslutningarna har hållit, därmed faktiskt bevisande att konstruktionen fungerar, har man inte något mer nytt att hojta om - igen. - Tror jag ! - Amen !

Aningslösa smädare

¤Jag zappade och hamnade på den nya kanal 11 och Big Brother. Där fick jag se en oerhört osmaklig parodi på GULAG. Dom "bestraffade" fick ikläda sig i vaderade kläder och diverse ryska mössor. En person klädd i NKVD-uniform kom in till dom med en låda potatis och Vodkaflaskor, pratade enbart ryska (tror jag), gjorde i alla fall klart för "fångarna" att dom skulle skala potatisen, dricka Vodka och hålla igång elden som brann i en tunna, allt under evigt garv från dom bestraffade.

¤Senare kördes en snökanon igång som blåste snö på dom potatisskalande och vodkadrickande och hejdlöst skrattande "internrade". Till skydd mot blåsten och snön lindade dom in sig i ett par Sovjetfanor. Hur kan man så osmakligt parodiera ett slavlägersystem som har tagit livet av minst 20miljoner människor???

¤Varför gjordes inte lägret i form av Auschwitz?

¤Jo, jag kanske kan svaret på det. Hade modellen varit Auschwitz, hade det blivit ett ramaskri över hela Sverige, ända in i riksdagen, kanske t.o.m. domstolarna.

¤ När det gäller GULAG så vill jag citera Expressenjuornalisten som jag pratade med, "Ja, dom (BigBrother) gör ju va´somhelst för att väcka uppmärksamhet, men det är ju bara parodi. Jag har inte tid med de´här, för vi håller på med dom nya S-kandidaterna".

¤Gravskändning kan väl inte bli så mycket mera osmakligt än detta!

Har vi inte sett dom här bilderna förut?

Jo men det är bara det att dom här kommer från GULAG-lägren! - inte Auschwitz!