Nobelpristagare

    Nu är jag här igen. Nu har jag "spisat" en riktig Nobelförfattare - John Steinbeck. En liten strålande humoristisk, underhållande rolig historia om slummen och "slummarna" i en utrotningshotad stad i Kalifornien nå´n gång efter kriget. boken heter "En underbar Torsdag". Där förekommer många dråpligheter, dessa har nog dom flesta läst.
   Att jag skriver beror på att mitt i all nonsenssnack har Steinbeck, på femtitalet, vävt in dessa meningar.


   "Vi står på gränsen till att förena oss med de för länge sen utdöda gigantiska kräldjuren. Vi har spelat oss själva det sista sprattet. Genom att rädda sig har människan förgjort sig själv.Gudarna måste slå sig på knäna av skratt i Olympen. Vi går inte till Armageddon men väl till gaskammaren, och vi alstrar själva gasen. Rovdjuren har utrotats, hetta och köld har upphört att spela nån roll, smittsama sjukdomar har praktiskt taget eliminerats. Det fanns en tid då en liten armé kunde reducera en befolkning med hälften, svält, tyfus, pest. TBC o.s.v. - Nu, dom gamla lever vidare och dom unga dör inte!"

   Jag kan bara inte bestämma mig hur jag skall förstå detta, är det en förutsende framtidsblick, eller ett utslag av den mänskliga och ständiga domedagsprofetian?



Steinbecks barndomshem. - I en så´n miljö kan nog fantasin frodas ! ?