skogen och träden

   Vi har varit på utflykt, till Huelva, en stad vid gränsen till Portugallien  och definitivt Atlantkusten. Vi idkade mest hotellliv, för vädret var lite lynnigt. Monkan, sonen och Lidi Spáade och badade i inomhuspoolen, jag var i baren och badade med whisky. Hotellet låg utanför Huelva, i Punta Umbria. En udde ut i havet, med saltträsk och flamingos, samt en enorm sandstrand.  
   På vägen dit, i Sevilla. gick vi på krogen och åt lunch, för min del blidde det oxsvansgryta, men dom spanska oxarna måste ha oerhört tjocka svansar, för jag fick två jättestora kotor, ungefär tre gånger så stora än dom svenska svansbitarna och när jag hade uppätit min portion oxgryta, blev jag såå mätt, att senare, all inclusive vistelsen på hotellet vart liksom, nästan bortkastade pengar för min del. Jag blev inte normalt hungrig förrän på söndagen. Även Togge åt ordentligt, för efter lunchen fick Lidia köra och han satte sig i baksätet och somnade.
   Resan fortsatte genom Huelva mot Punta Umbria. Vi kom fram genom träsken, till Puntan, som på räls. I Punta Umbria hittade vi gatan, allt utan minsta problem - men var är hotellet? Vilket nummer ska det vara? Förvirringen utbröt, Togge yrvaken, Gatan nästan öde, ingen brusande trafik som det brukar vara, alla husen i samma färg! 

hotellet från baksidan = gårdssidan.

   Det tog faktiskt en god stund innan tioöringen ramlade ner och vi upptäckte att hotellet var utefter hela gatan, på båda sidor, med arkader in till små gränder eller innegårdar. Alltsammans c:a tre hundra meter långt. - Vi såg inte skogen för träden, eller var det tvärt om?