jag funderar... miljÖ

Även idag, när jag satt ute och solade i dom spanska bergen och såg kondensstrimmor över himmelen i riktning mot Marakesh, Casablanca och andra västafrikanska städer, t.ex. som Fes och Rabat, började jag att tänka till. Ack ja dessa föroreningar som mänskligheten tillverkar, dom förändrar vår jord, yes! Där flyger afrikanska besättningar jorden runt med afrikanska passagerare. För dom är det lika naturligt som för oss i den priviligierade världen. Amerikanska försvaret, under andra världskriget, ansåg inte att negrer var kapabla att vara piloter! Människan började att förändra jorden på allvar, redan när dom börjde att odla och kultivera jorden (10000 år sen?). Sedan dess har vi förökat oss, brett ut oss och tagit jordens resurser i anspråk i takt med det. För c:a 200 år sen, gjordes det några uppfinningar som satte fart på våra möjligheter att utnyttja naturen till vår fromma ytterligare. Ångmaskinen stånkade och puffade in oss i industriåldern, teknikeran, där varje uppfinning gav en ny uppfinning, som grundlade för en annan uppfinning. På så sätt, efter 150 år, är vårt liv fullt med centralvärme, elektriska hushållsmaskiner, garderober fulla med onödiga kläder, tunnelbana och bussar i stan, billiga varor i affärerna, väl upplysta och rengjorda gator med trottoarer. Det enda som förorenar gatorna är det mänskliga ointresset, för det som för dem är så självklart, och alltid har funnits där. Därför slänger folk resterna av sina lyxprodukter, där dom står, d.v.s. på gatan. Cigaretter, tuggummi, kolapapper, Cocacolamuggar, bussbiljetter o.s.v. Även sällskapshundar, som kissar på gatan, är en produkt av välfärdssammhället. Den släta, rena, asfalterade gatan är är inte ens hundra år gammal Jag har varit på både grusvägar och kullerstensgator i Stockholm. Stockholm färdigasfalterades först på 70:talet. Om det är rätt som statistiken påstår så står trafiken för c:a 18% av föroreningarna i världen, resten 82% tillverkas av industri, kraftverk och uppvärmning. Min slutsats är då att det är vår vardagsstandard, d.v.s. våra välinredda, väl uppvärmda och hela dyngnet väl upplysta mysiga rum och gator, som belastar vår miljö. Det är inte vårt resande, det är vårt boende som förorenar! Om inte den industriella utvecklingen hade stormat fram i hundra år, så skulle vi bo som majoriteten av världens befolkning fortfarande lever. Vi skulle bo I små, dragiga, i bästa fall torparstugor, annars skjul, försöka överleva på rovor, potatis och "slörpa", avkok på dem samma. Ägg, bröd med flott, inälvsmat skulle vara en delikatess vid större helger. Vi skulle arbetat hela dagen till sena kvällen på dom små åkerlapparna och hoppats att det inte blir missväxt, för då svälter vi ihjäl, innan nästa skörd. Att vi idag äter så mycket kött att råvaran, d.v.s. boskapen har blivit en miljöbov är ju nästan komiskt. Lika horribelt är det att i Indien svälter folk ihjäl, för att kon är helig och inte får ätas. Den Indiska kon förvandlar delar av landet till öken, genom att inte bara beta av gräset, utan även slita upp och äta gräsrötterna. Vi skulle ha en söndags och begravnings kostym, samt en uppsättning arbetskläder, Inga onödiga kläder, så att man nästan har svårt att välja, vad man ska på sig. Vill man vara extrem kan man också säga att om du ville ha kläder på dig fick du göra dom själv d.v.s. från råvaran, till färdig produkt. Söndagskostymen är faktiskt en produkt av industrisamhället. Att hälsa på i grannbyn var en förlorad arbetsdag, lika med mindre mat. Att åka till t.ex. Stockholm var bara dom absolut rikaste förunnat, (dom som hade andra som jobbade åt dom). I Dalsland tillverkade dom hattar av överbliven halm och gick till fots 200 km. och sålde dom i Oslo, för att få pengar att kunna köpa salt. ¨¨Att skördarna idag räcker till är ett resultat av att vi utnyttjar stora naturresurser för att tillverka konstgödsel. Att 2,7% av Sveriges befolkning, som idag arbetar i jordbruket, kan försörja oss med all mat vi bara kan önska oss, beror på maskiner, traktorer och konstgödsel som är ett resultat av industrisamhället, vilket i sin tur accelererar miljöpåverkan. Utan konstgödsel är vi tillbaka i torpar- och statarsamhället, där mer än halva Sveriges befolkning behövs för att bearbeta jorden, som då ger nödtorftiga skördar. Då har vi plötsligt inte tillräckligt många industriarbetare som kan vara i fabrikerna, i städerna, för att tillverka onödiga saker, vilka idag fyller affärshyllorna, och i sin tur, fyller våra mysiga liv och hem. Då säger ju dom små liven: men vi har ju lagt ner och sålt ut våra industrier till Kina, Indien och andra, långt borta, ganska oinressanta länder, även Danmark och Finland. Idag exporterar vi popmusik och datateknik. Industriprodukterna tillverkas billigare där borta. Vi slipper ansvaret för miljöpåverkan. Det kan tyckas och skrivas hur mycket som helst, men allt detta har jag skrivit bara för att ställa en fråga till alla stora miljövänner. Hur mycket av det, som ni tycker är självklart i ert liv, är ni beredda att avstå till förmån för miljön? Var går gränsen mellan er bekvämlighet och miljöomtanken? Kom inte med några löjliga biltullar och höjda bensinskatter, eller köttfri dag för skolbarn!! Tänk till! Att vara någon sorts vegetarian, eller vegan, är ingenting annat än välståndets dästa rap. Människan är, som dom flesta däggdjur, allätare, för att överleva, har människor till och med varit, och kommer åter, vid behov, att vara kanibaler. Det enda som skiljer oss från dom andra djuren är att vi har lärt oss att missbruka naturen genom att sätta eld på den och steka och koka vår mat, så att det blir minre bakterier i maten . Inse, att använda osthyvelmetoden på våra vanor inte är, och kommer aldrig att bli, någon lösning på miljöproblemen. Så, åter igen, var går gränsen mellan vårt välstånd och miljöomtanken? Om sanningen ska fram så är det nog som så, att miljön kan dra åt häcklefjäll till, om man måste bo som för hundra år sen. 
Jag ska skriva mer när jag har kollat vissa fakta.           

blondiner..

Ack ja, dessa Hollywoodfruar... Jag måste liksom återkomma till dessa... Maria, den yrvakna sengångaren, är ju en oförarglig, till och med hjärtlig person, men nu har hon fått konkurrens av en självutnämd primadonna,Gunilla Persson, som dessutom tror att hon är innehavare av ett underbarn, en dotter, som har en av världens tio vakraste röster. Hon har såå svårt att inse sin begränsning, att hon faktiskt skämmer ut sitt underbarn, oavsett eventuell begåvning! Hon ligger I svår konkurens med den urblekta läppnegern, Britt Ekland. Vem som leder är svårt att avgöra.
   Vilket påminner mig om dom två blondiner som samtalade;
   Blondin 1: "Jag gjorde ett graviditetstest idag."
   Blondin 2: "Jasså, var det svåra frågor?"    

Hurra för reservhjul!

Objektet vid hemkomsten utan att ha släppt sig.

När man på helt en normal väg, utan några föroreningar, E18 plötsligt får en punkteringsvarning då vill man I förstone inte tro på elektroniken, men man stannar i alla fall och kollar. Alla fyra däcken ser normala ut, varpå vi fortsätter färden. På ringleden i Örebro känner jag att bilen är svajig varför jag tar första avfart för att kunna stanna och kolla en gång till. Avfarten är också en livlig trafikled, så det är bara att så småningom svänga en gång till. Då är jag plötsligt i ett bostadsområde, med uthyrda tvärparkeringar, - omöjligt att ställa sig för att byta hjul. Jag svänger om nästa hörn, upp mot någon slags industrigrindar. Nu har jag fått nog. Jag stoppar var jag är och går och kollar, vid det laget är däcket tommare än tomt, om det är möjligt att åstadkomma något sådant. Ut med hela packningen från bagagen, ut på asfalten, så att man kan komma åt reservhjulet och verktygen. Nästa problem, - hur ska jag som på senare år har upptäckt att det har blivit oerhört långt till marken, (den måste ha sjunkit undan, kan det ha med klimatförändringar att göra?), -  komma i nivå med bilens underrede, för att kunna se var domkraften skall anbringas. Stöön, alltså, fram med snuttefilten, ner på knäna, efter ännu mera stöön, är domkraften på plats, men då har luften även gått ur mig. Alltså, rast, vila och vattendrickning - och ännu mera stön. Sedan kommer nästa spännande momentet, hitta och få på nyckeln till låsbulten. På med apparaturen på låsbulten och, ja, den passar. Jag som är en övertygad agnostiker, gör i alla fall korstecknet, för säkerhets skull och bulten, mycket riktigt, rör sig icke - stöön. I stället för nästa stön, så säger jag till mig själv, att det kan ju inte värre bli om jag sparkar på nyckeln, varpå jag gör det, och bulten säger knaak och lossnar. Ut med bultarna, av med det tom-tomma hjulet,fram med reserven, - men vad ända in i glödheta.. - det är inte mycket luft i den reserven, närmare bestämt ungefär noll!!  På servicen har dom tydligen slarvat och inte kontrollerat reservhjulet. OK, den är ju i alla fall inte tom-tom, så på med reserven, in med alla paltorna i bagaget, bilen upp i högsta läget, (hurra för gasfjädring) och iväg, med max. 10 km/tim. på jakt efter en bensinstation. Tur ska man ha, för ung. 500 meter bort fanns en OK-mack med fungerande luftning.  Sådär gick en timma och middagen åt Helsingland, eller snarlikt. När vi kom ut på E4:an så gick middagen åt pipan definitivt, bara för att folk inte har det minsta urskillning, när jag ska till flyget, utan anordnar en stillastående kö från Rotebro till Upplands Väsby. Det är för mycket bönder i Stockholm! Nu sitter jag I Spanien och hoppas att det ur reservhjulet inte pyser mer än att jag kan komma iväg från långtidsparkeringen, till närmaste pump.          

jahaa, Nu är det dags igen...

   
   jahaa, - så nu är det dags igen. Hälften av stockholmarna vill ha en bilfri innerstad, modell Obama avstängningar. Det förstår jag fullständigt! När man bor i innerstan, har man ju inte någon användning av bil, annat än att åka på utflykt, på ledig tid. Att man vid utflykten utsätter naturen, utanför tullarna, för föroreningar och förslitningar och är en fara för dom naturliga invånarna i naturen, intresserar ju inte stadsbon, för det är ju bara hans legitima behov, till att söka avkoppling från, vad som i samma undersökning också påpekas, nämligen att sex av tio stockholmare störs av trängseln i stan!
   Till och med, det cyklande trafikbogarrådet, påpekar att bilfritt är orealistiskt - "för att leveransfordon måste kunna leverera varorna till kvartersbutikerna och färdtjänst måste finnas", vilket naturligtvis samtidigt garanterar att det finns taxi i innerstan, när man ska hem från Stureplan, eller motsvarande nöjen. Eftersom, som jag redan förut har påpekat, innerstaden inte producerar någonting, till och med vattnet pumpas från grannkommuner, så är innerstaden en parasit, som lever på förorternas produktion, vilka sedan som på medeltiden, betalar tull, för att föra in sina produkter till innerstadens kvartersbutiker, kvartersbagerier, mysiga små kvarterskrogar och annat inom gångavstånd, så att innerstadsbon inte behöver färdas för långt, för att få sina dagliga behov och nöjen tillfredställda.
   För att återgå till taxiverksamheten, så är det nog som så att, om biltillverkarna skulle tillverka bilar enbart till taxiverksamhet, så blev det nog inte någon massproduktion av bilar, vilket skulle resultera i oerhört mycket dyrare taxibilar i tillverkning (kanske 50 - 100 gånger) och taxiresan skulle bli tjugo till femtio gånger dyrare, (även färdtjänsten) för att inte tala om alla transporterna av alla varor, vilka nu finns i en sådan överflöd, att köpa inom tullarna! 
   Så jag ser en blomstrande framtid för parasiten, - storstaden, på bekostnad av det övriga landet ! Jag vill också påpeka att dom sex av tio stockholmare som störs av trängseln i stan, är välkomna i spenaten utanför tullarna, d.v.s. ut på landet i det  övriga Sverige, där det finns gott om plats och ingen trängsel, det är ju i alla fall det övriga Sverige, som försörjer er, så att ni inte svälter ihjäl i eran nära till allt, inom gångavstånd, bilar är bara ett störande inslag, bekvämlighet !