Hur mycket får skryt kosta?

Under en längre tid, faktiskt ännu längre, egentligen i årtionden, har jag förundrat mig över jättebyggena som byggs i samband med evenemang, modell OS, eller VM, alltså idrottshändelser och snarlikt. Varje gång större och mäktigare och märkligare än föregående. När jag var på världsutställningsområdet, Expo 92, i Sevilla, så där en tio år efter utställningen, började något gnaga i min omedvetna tankevärld. Jag upplevde väl det samma som utdraget ur artikeln, som följer här, beskriver:
 
 - "Fontänen står stilla, och i det bruna vattnet simmar en ledsen plastpåse. Mellan markens stenplattor tränger sig ogräset fram.
De jättelika vita konerna, som skulle symbolisera EU:s medlemsstater, ger mest ett spöklikt intryck.
   Den som vill försjunka i förfallets estetik rekommenderas ett besök på Världsutställningsområdet i Sevilla ( - - - ) här kan man beskåda spillrorna efter en av historiens största världsutställningar.
   I april är det tio år sedan Sevilla exploderade i en världsutställning utan like. Halvön La Cartuja, där det tidigare bara funnits ett kloster, förvandlades till ett spektakulärt och storslaget nöjesfält.
Spanien satsade 110 procent på Expo 92.
   Miljarder plöjdes ned på La Cartuja; detta skulle inte bara bli 1900-talets största världsutställning, utan också ett lyft för hela det fattiga Andalusien.
På La Cartujas torra jord, nära den gamla stadskärnan, växte en ny stad fram: det anlades avenyer och parker, det byggdes paviljonger, monorail och linbana, det planterades hundratusentals träd och buskar.( - - - )Sevilla befann sig i ett framtidsoptimistiskt rus; när utställningen var över skulle Expoområdet förvandlas till ett högteknologiskt centrum.
   Men nu står monorailen och linbanan stilla. Citrusfrukter som trillar ned från träden blir bara liggande på marken.
Andalusiens Silicon Valley har kommit av sig. 1992 års optimism känns minst sagt avlägsen när man vandrar runt på utställningsområdet - ett besök här blir mest en studie i vad tidens tand kan åstadkomma på tio år.
   Belgiens paviljong är en sorglig syn, omgiven av skräphögar och trasiga betongplattor. Ungerns kyrkliknande byggnad - ritad av Imre Makovecz och lovordad under världsutställningen - har inte klarat sig mycket bättre. Inte nog med att fasaden flagnar. Kikar man in i den tomma byggnaden ser man hur löv och skräp samlats i drivor på golvet.
   Vi går in i Österrikes paviljong, som hade ekologi som tema 1992, och möts av en doft av mögel. Men den österrikiska paviljongen står i alla fall inte tom; denna alphydda i high tech används som kontor i dag.
Många av områdets byggnader är annars igenbommade. De har förblivit outhyrda, och lämnats vind för våg.
   Väl över på andra sidan floden kan vi inte låta bli att uppsöka den plats där förväntansfulla utställningsbesökare klev på linbanan 1992. Det var ju här äventyret började för många besökare; men jo då, här råder samma förfall som på själva utställningsområdet. I dag är det bara några magra katter som rör sig kring linbaneanläggningen. Marken är fylld av skräp och det tycks helt omöjligt att hitta en lyktstolpe med hela lampor.
När man står här, vid den orörliga linbanan, tycker man allt att Sevillas stora satsning fick ett snöpligt slut." -
  
   Att varje gång det skulle bli ett nytt evenemang i världen,  det revs och byggdes - nästan en ny stadsdel, registrerades i min hjärna som ett dovt obehag, vilken jag inte ville bekymra mig över. Varje gång så talades det om hur många miljarder det hela hade kostat, - men det skulle löna sig i framtiden - Haa!
   Men så kom Sotji och jag vaknade till, kanske bara för det motbjudande intryck som den diktatoriska makten i förening med korruptionen orsakade. Härom dagen invigdes fotbolls-VM i Brasilien. 100 000-tals brasilianare gick man ur huse och demonstrerade. Demonstrationerna slog polisen ner med vattenkanoner, tårgas och gummikulor. Varför dessa demonstrationer i ett fotbollsland? Jo, för att bakom miljardrullningen så är Brasilien ett fattigt land, med bl.a. gatubarn som svälter. Dessa miljarder skulle kunna bygga upp ett bättre socialt skyddsnät i landet. I samband med invigningen så säger SVT:s kommentator: "Det har visst förekommit några demonstrationer här, men nu ska vi inte bry oss om dom, utan njuta av det ståtliga skådespelet som är invigningen av detta VM!" Då kommer jag på att även i Ryssland finns det gatubarn - och inte bara gatubarn - som svälter. Och även i Sotji beundrade bl.a. svenska journalister ståten. 
   VM 2010 i Sydafrika invigs med pompa och ståt, efter oerhörda kostnader (c:a 30 miljarder). Varje gång ett evenemang invigs så överträffar ståten den föregående med ytterligare miljarder. 
   OS i Peking förorsakar att hela stadsdelar rivs och dom boende kastas bara ut på gatan. Bakom Pekings påkostade invigning, vilken överträffar den föregående med hästlängder, finns en, för reportrarna osynligt och onämnbart armod och nöd. men det är i Kina, där törs folk inte ens tala om det, ännu mindre demonstrera, därför behöver sportjournalisterna inte nämna det. Dom kan bara njuta av den strålande invigningen.                
   Redan när journalisten Barbro Alving (Bang) besökte OS i Berlin 1936 ställde hon sig frågan i Dagens Nyheter hur det skulle gå för det land som skulle försöka sig på att arrangera nästa olympiad och bräcka Tyskland. Hon skrev:
” längst nere i något förbjudet skikt av ens person sitter ett stilla hopp att Berlin 1936 skall bilda kulmen på ett idrottsfirande i den större stilen och att både den tolfte och efterföljande olympiader skall anta litet rimligare proportioner.” 
Haa haaa, hon skulle bara ana! 
 
Till och med OS i London överträffade Kinas pompa, fast med mindre pengar.
  
12 augusti 2012 kl 15:27 Johan Eriksson Ledarskribent SVD
   "Men när elden har slocknat kommer förstås den obligatoriska följdfrågan; var det värt det?
Nej, det var det knappast. Även om OS inte bara handlar om pengar, så står det klart att det inte blir något brittiskt OS-guld i ekonomi.
Stora projekt är svåra att stoppa. De lever sitt eget liv. Slutnotan för London-OS beräknas nu bli dubbelt så dyr som prognosen sade när man fick spelen.
Enligt den amerikanske sportekonomiforskaren Andrew Zimbalist har alla moderna olympiska spel, undantaget Barcelona-OS 1992, gått med förlust.
I en artikel i The Atlantic skriver Zimbalist att ett sommar-OS ger intäkter på mellan 5 och 6 miljarder dollar, varav hälften går till Internationella Olympiska Kommitten, IOK. Kostnaden å andra sidan, den ligger på nära 20 miljarder dollar i London, 16 miljarder i Aten och 40 miljarder i Peking. Bara delar av investeringarna går till infrastruktur som kan vara till nytta för städerna efter de olympiska spelen.
Det finns dessutom få belägg för att turismen ökar under ett OS. Enligt European Tour Operators Association besöker 300 000 turister London varje dag under en vanlig sommar. Under OS har den siffran sjunkit till 100 000 besökare om dagen.
OS har överlevt världskrig, bojkotter, dopningsskandaler och korruption. Men i längden kan OS knappast klara den pågående miljardrullningen.
I år lyckades man begränsa antalet deltagare till 10 500. Men det London tjänat på att minska antalet deltagare har man tagit igen när det gäller säkerhetsvakter.
Jämfört med Peking-OS är London ändå en klar framgång. Inte bara på grund av att det blev billigare. Utan kanske just för att det gick i London och Storbritannien.
Vid invigningen av London-OS framfördes nationalsången av en grupp hörselskadade och handikappade barn. I Peking för fyra år sedan fick en liten flicka mima eftersom flickan som sjöng ansågs ”för ful”.
I en demokrati jobbar man annorlunda, med mindre pengar, politik och propaganda.
”Best Olympics ever?”
Kanske inte. Men antagligen de bästa på bra länge. Sommar-OS 2008 gick i Peking. Vinter-OS går i ryska Sotji 2014."

    Häromdagen läste jag att fotbolls-VM 2022 i Qatar, i ett land som tydligen inte ens har ett fotbollslag som är värd namnet, beräknas kosta 1440 miljarder, lika med femtio gånger Sydafrikas. (I miljarder svenska kronor med dagens kurs). Vad blir det där som sportjournalisterna inte ska låtsas om, utan bara beundra prakten?  Hur många miljarder ton koldioxidutsläpp kommer den festen att kosta, för den kommer helt och hållet att betalas med oljepengar?!!
   Varför kan man inte låta t.ex. fotbollen vara huvudsaken. Det måste ju finnas arenor, eftersom fotboll spelas varje dag och överallt. Låt pengarna gå till fotbollen inte till olönsamma skrytbyggen, som t.ex. arenorna runt Stockholm. Eller när hundratusentals människor går ut och demonstrerar, måste någonting vara fel på upplägget. Best Olympics ever, måste ju vara när evenemanget går ihop och ingen behöver skjuta till pengar som kunde användas bättre i samhället. Det borde vara en självklarhet att alla evenemang bär sina egna kostnader, utan mutor och korruption, men gärna en liten vinst.