Jag opponerar mig!

   
   Jag opponerar mig. - Just nu, i detta ögonblick, säger SVT: Två svenska män, tjugo och tjugoåtta år, har gripits i Grekland på väg mot Syrien och ISIS. Dom anklagas för vapeninnehav och terroristverksamhet. Det är inte svenska män. Det är män med svenskt medborgarskap. Jag kom till Sverige 1947 och jag är svensk medborgare sedan 1960; men min nationalitet är lettisk och kommer alltid att så förbli. På sextiotalet kunde någon som inte var född i Sverige  inneha en regeringspost, oavsett medborgarskap. 
   Svenskarna måste inse att det finns somliga saker som inte går att styra med politiskt korrekt snack. Vad som styr nationalitetskänslan vet jag definitivt inte, men jag är tämligen övertygad om att den finns stort sett hos alla. Man behöver bara titta på en landskamp för att se det. Man behöver bara se vad som sker när ett landslag, eller idrottsutövare, (eller ska man politiskt korrekt säga - idrottshen)? - kommer hem med guldmedaljer. Till och med svenskättlingar som kommer till Sverige blir berörda och upphetsade av sitt ursprung och sina rötter i Sverige.
   Jag har just avslutat läsningen om DC 3:an, historien om signalspaningsplanet som sköts ner av Sovjet på femtiotalet. Dagarna efter så sköt ryssarna ner en Catalina, en svensk, obeväpnad flygbåt, som letade efter eventuella spår från den försvunna DC 3:an. Eftersom att Catalinans besättning räddades, kunde dom vittna om att dom sköts ner av en MIG 15. Trots att den opartiska svenska  vänsterpressen hade lyckats att kalla DC 3:an för spionplan, vilket inte alls överensstämde med sanningen, eftersom planet sysslade med, i internationella konventioner godkänd signalspaning, flygandes på hitsidan om mitten av vattnet mellan Gotland och Sovjet, alltså inte ens i närheten av Sovjetiska territorialvattnen, vilka på den tiden var 12 sjömil. - Alltså, trots att DC 3:an i svenska pressen kallades för spionplan, samlades det omedelbart tusentals människor utanför, den av polisen bevakade, Sovjetiska ambassaden på Villagatan, för att protestera mot nedskjutningen av dom två svenska flygplanen, då nersjutningarna naturligtvis uppfattades som ett angrepp på den svenska nationen.   
   Även om svenskar påstår sig tycka att nationsgränser är onödiga så är dom lika stora nationalister som alla andra, något annat är bara snack! Min delteori är att svenskar, födda och boende i Sverige, aldrig har känt sina rötter hotade.
   Jag har även en känsla att s.k. andra generationens invandrare har ofta en kluven uppfattning om sin nationalitet, i synnerhet barnen från dom segregerade områdena som Akalla eller Rosengård, eller vad dom nu heter I olika städer, där omgivningen och föräldrainverkan är extra stark för deras ursprungsuppfattning.
  Därför, om man inte med avsikt vill förvränga sanningen, måste det heta att svenska medborgare har försökt att ansluta sig till ISIS.