ATT VARA FLOCKDJUR... ETT ELÄNDE

   Att anpassa sig i flocken är en nödvändighet annars hamnar man I en mobbad situation. Det är flockledarna som sätter normer för det som bildar mobbning. Ju fler regler, (av dom allvisa ledarna proklamerade sanningar i smala åsiktskorridorer), ju mera tillfällen att utöva mobbning av de följsamt anpassade mot dom avvikande, vilka egentligen bara lider av ett självständigt tänkande. Med andra ord, ju mera definitiva "sanningar" dom sprider, dess mera vanlig och utbredd blir mobbningen som företeelse. Citatet nedan, tycker jag, beskriver företeelsen och verkligen träffar huvudet på spiken, eller - eftersom ingen längre spikar - huvudet på den självborrande skruven med specialbitsen.

   Det politiskt korrekta etablissemanget uppfattar att de har ett moraliskt högprioriterat uppdrag, den enda vägen. Mot detta uppdrag står ett egoistiskt och inskränkt folk impregnerat i fördomar och fångat i rasistiska strukturer. Lockelsen till översitteri är förståelig, men det som skaver är hur lättvindigt undersåtarna böjer sig för översittarnas tillrättavisningar och hur lydigt man instämmer i nonsensfraser, skriver Jan Tullberg.