fredag 26 augusti 2016
Jo joo Hermansson
Härom veckan så gjorde en röd legend sorti, eller som man vanvördigt kan säga "nolika karoti". En svensk Quisling, om tillfälle hade givits, skulle jag vilja beskriva honom som. På sin tid beskrevs han som den förste demokratiske kommunisten - bara för att han vid installerandet som SKP-s partiledare på en journalists fråga svarade att "så länge som vi anser att det behövs flera partier så kommer dom att tillåtas".
Den demokratin är verkligen skit värd. SKP - Sveriges kommunistiska parti, senare VPK - Vänsterpartiet kommunisterna, - VP, och numera urblekta V - namnet Vänstern, huserande samma "demokrater" som på Stalins tid, fast Moskva inte längre är deras Mecca, därav förvirringen med partinamnet.
En svensk miljonär som ordförande för Sveriges kommunistiska parti, vilken med stora bidrag från Moskva alltid har varit stödparti för den svenska demokratin, representerad av sossarna. Undra på att Moderaterna kallades för ytterlighetsparti innan SD dök upp. I samma anda så portas tidskriften Nya tider från bokmässan 2016, samtidigt som den hundraåriga mumiens Lenins barnhörna härjar fritt på samma mässa. Redan på Palmes tid så kallades Sverige för halvkommunistisk av övriga Europa och bättre har det inte blivit sedan dess.
För att återgå till "demokraten" så är det andra gången jag försöker att skriva en egen nekrolog om honom. Första försöket misslyckades. Min dator lyckades att radera hela skiten. Nu har jag lyckats att samla mig och gör ett andra försök. - Men så har jag inte så mycket mer att säga om han. Jag bifogar en annan proffsigare nekrolog om den gamle moskoviten.
Typiskt! Den önskade nekrologen har försvunnit - Typiskt! Jag sätter in ett surrogat så länge.
http://www.svd.se/sa-minns-vi-c-h-hermansson 1
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar