Jag måste nog börja tycka till om den döda och därför blivna - Heliga Alliansen. Annie Lööf är en otrolig svikare. Hon dödade ju i praktiken Alliansen när hon hoppade av och röstade med regeringen om de stackars små afghanerna. Ingen kan därefter lita på henne i Alliansen. Att kohandeln kan gå hur långt som helst, det bevisas idag och framåt, av dom trehundrafyrtionio som har kravlat sig in att lagstifta om Sveriges framtid. Att Jan Björklund och Ulf Kristersson pratar sig, med svettiga pannor i djupa veck, för en obrytbar Allians är nästan komiskt!
Mitt definitiva tips är att Annie avviker ganska snart och regerar ihop med Löfven och kommunisterna. Hon har ju redan visat att Alliansen är mindre värd än hennes ego! - Observera att jag skrev kommunisterna, för jag garanterar att Jonas Sjöstedt kommer att kräva plats i regeringen, nu när den samlade politikerkåren i Sverige har godkänt att ha en kommunist som talman! - Djävla intrigernas överstepräster som inte vet några gränser för sina svek, bara dom kommer till makten!
Jan Björklund kommer att bli frånkörd av alla. Han stackaren har tydligen adopterat barn från andra sidan jordklotet så han inbillar sig att Jimmie Åkesson ska göra utrotningsläger åt dom och därför håller tyst när den svenska skutan lutar mer och mer åt vänster och håller på att börja ta in vatten. - Hellre det än samtal med en representant för över en miljon svenskar.
Jag vet egentligen inte något om Liberalernas, eller egentligen Folkpartiets ideologi, men det är något om internationalism bland annat där också. Men i slutändan håller jag för väldigt otroligt att dom skulle komma att beblanda sig med socialister.
Centerns ambivalens däremot är omvittnad av ständiga inbrytningar i socialisternas regeringar, redan från Bondeförbundets - Hedlunds tid. Det var lite patetiskt när enbart Thorbjörn Fälldin och Centern regerade, eller rättare att de andra lät enbart Centern regera. Även den gången hann inte de borgerliga börja att regera förrän småpåvarna började att riva sönder regeringen. Då och där slutade det med att Fälldin ensam fick bilda regering, för arbetsfridens skull och det blev stabilt och fridsamt, frånsett en rysk atomubåt i Karlskrona, vilket för övrigt, Fälldin skötte med den äran.
Ulf Kristersson kämpar med näbbar och klor men låter inte för mig övertygande även om, som han säger, han kommer att gå ända in i kaklet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar