husbondens röst

   Det är skrämmande att läsa hur husbondens röst talar ur Dalslands enda representants, i Sveriges riksdag, mun. Det värsta är nog att förräderiet i riksdagen är lika stort när det gäller hela landsorten och i synnerhet glesbygden. När det gäller Dalsland så vill jag påstå att det är skamligt att vår enda representant i dom, för riket, beslutande organen anser att ett landskap, som redan har dom högsta skatterna, bland dom lägsta, om inte dom lägsta, lönerna, (för dom som fortfarande har ett jobb), dom längsta pendelavstånden till jobbet, utan möjlighet att välja offentliga färdmedel, skall solidariskt betala ytterligare 1000 till 2000 kr om året i skatt, för att storstäderna förorenar för mycket. Att slå blå dunster i ögonen på sina väljare, genom att påstå att bensinpriset är lågt, genom att åberopa en mycket kort parentes av billigare bensin, är lite fräckt. När bensinpriset som nu är över 14 kr. är den i paritet med bensinpriset för några år sedan. Råoljepriset har gått upp igen p.g.a. diverse inbördeskrig, samt att även dollarn har blivit minst 25% dyrare mot svenska kronan. (Oljepriset räknas i dollar).
   När det gäller ROT-avdraget så måste vem som helst förstå hur det drabbar dom, vid det här laget, tusentals människor, som har fått en möjlighet att bilda ett litet företag, ha ett jobb och ha möjlighet att slippa gå arbetslös, men det tycker husbonden är lappri, för dom pengarna behöver han för att bygga ut storstäderna.   
   Samma förräderi står faktiskt även våra regionpolitiker för. Samtidigt som vi får höjd regionskatt, glesas den redan glesa kollektivtrafiken ut.  Landstinget frånsäger sig ansvaret för Dalslands närsjukvård, i form av Dalslands sjukhus, vilken läggs ut på privata aktörer, för att senare kunna två sina händer, om dom privata aktörerna anser att den blir olönsam. Vilket mycket väl kan hända om landstinget inte samarbetar, utan behandlat dom som en konkurrent. Men dalslänningar betalar solidariskt mera regionskatt, för att Göteborg har tillväxtproblem och därför behöver utöka kollektivtrafiken samt ett nytt sjukhus i Angered. 
   Problemet är, som jag ser det, att dom s.k. folkvalda inte är folkvalda, utan att dom är valda av respektive partiledningarna. Följaktligen är dom "folkvalda" mera solidariska till sin respektive partiledning än sina väljare.
   Om glesbygden inte skall utplånas till förmån för storstäderna så måste det hända något annat än, att man var fjärde år röstar, varpå någon åker till Stockholm och tar plats i riksdagen, respektive i regionstyrelsen (var nu den sitter) och agerar "husbondens röst".

Detta är ett utkast till en insändare i Dalslänningen, som är inspirerad av artikeln här nedan.

   

Sjukhusäventyret... forts.

  
   Nu har jag hämtat mig och fått perspektiv på utflykten. 
  

... masken är tom...

Sista natten, klockan två, kommer muminpersonalen in och meddelar, sovande mig, att jag nu och på stubinen ska förflyttas till en annan avdelning, för att dom behöver isoleringsrummet till något akutfall. Jag får samla ihop mig och mina sömniga prylar och körs iväg genom korridorer och hissar och till slut hamnar på en annan avdelning, i en annan säng, men med lika brinnande ryggslut, i snarlik myrstack, för att invänta morgonen, med utlovad utskrivning. Denna morgon blev faktiskt ganska lång. Noga räknat till fyratiden på eftermiddagen. Efter fem dygn i isoleringsrum tyckte jag att, det var det ganska stimmigt utanför rummet, i korridoren. Där tillämpades nämligen öppendörprincipen, antagligen för att dom ska kunna se till att vi senila 80-åringar inte ställer till med nå´t.
   Vid fyratiden, när jag börjar misstänka att jag måste tillbringa en natt till i myrstacken, stormar en medelålders, parant, kvinnlig läkare in och säger ungefär som så, "Vi har ju aldrig setts, men jag har läst på om dig, så att jag kan allting om dig." Hon har en massa medicinlistor med sig som jag har att rätta mig efter och som kronan på verket, något som heter Varan. "Vadå ska jag ha en ödla?" säger jag. Hon ser helt oförstående ut och säger "Det är en blodförtunnande medicin mot eventuella blodproppar." Jaha, ingen humor, antagligen bara trött. För att återgå till Varanet, så frågade jag varför jag behövde den när min pump numera jobbade normalt. Då sa hon att "För det första är du åttio år, och även så kan det hända att du kan få förkammarflimmer igen!" punkt och slut, så nu äter jag råttgift. Enligt distriktsköterskan så är Varan exakt samma ämne vilken som är den verksamma i råttgift! - De´ ni, nu är jag tuff! 
   Med A-flunsan hängde det med en äcklig torrhosta, nästan som kikhostan, så som jag kom ihåg den från min späda ungdom. För att inte storkna i hostandet när jag la mig ner, fick jag varje kväll en liiten slurk hostmedicin - Coccillana. När doktorn som kunde allt om mig var klar med listan av mediciner och hur mycke´, bad jag att få Coccillanan också utskriven, men det gick inte alls. Den innehöll ju morfin. Jag kunde, vid åttio års ålder, antagligen bli morfinist. Hon tyckte att jag kunde dricka några téer.  
   Den svenska sjuvården är horribelt rädd att ge mediciner för hemmabruk. Systemet verkar att vara uppbyggd så, för att storebror är övertygad om, att hela svenska folket vill ingenting annat än att bli medicinmissbrukare! - Om inte på annat, så på Magnecyl eller sockerpiller.    

om Kārlis Bungšs

    Detta är korrespondens som Viestarts har haft med en historiker i Lettland, Udo I. Sietiņš, om min fars kommenderingar under andra världskriget. Där står det bl.a. att han antagligen blev sårad i april eller maj -43 och från det tyska fältlasarettet senare hemskickad till Riga. Jag var sju eller åtta år så jag bara uppfattade att han dök upp hemma då och då. Att han var hemma för att han var sårad, är en absolut nyhet för mig. När jag rör om i minnesarkivet, så kommer jag på att han under en period, kanske ett halvår, inte rökte. Varför jag kan tänka mig att han var sjuk, kanske med lunginflammation. Jag är också förvånad över att i 'Krigsmuseets' arkiv det finns så exakta uppgifter om min fars kommenderingar med bataljonsnummer, befattning, datum och ordernummer för kommenderingen. Är det tysk noggrannhet? "Ordnung"?     
   Allt är naturligtvis på lettiska men jag ska så sakta översätta texterna.  ‏

Sveiks, Vili,

Meklējot  informāciju par tavu tēvu kara laikā, Valsts arhīvā neko neatradu, tkai viņa dienesta lietu 1937-1939, ko nosūtīšu kolīdz saņemšu no viņiem kopiju. Tāpēc nolēmu izmēģinvieāt laimi, piezvanot uz Okupācijas muzeju un tur man savukārt iedeva numuru Kara muzejam, kā arī Udo Sietiņam, vēsturniekam, kas ar šo jautāumu nodarbojies. Tad lūk, ko viņš par tavu tēvu atradis. Došu ziņu, vai kāda informācija pienāk no Kara muzeja. 

Ar sveicienu tev, Monikai un zviedru kokiem,

Viestarts Gailitis

(+371) 29464264

www.skanumezs.lv

 
   Det här ovan är det första som Viestarts skriver om att han intresserar sig om min far. Där han säger att han har sökt information, om pappa under andra världskriget. Vidare att han i riksarkivet inte har hittat något efter -39. (Efter -39 var pappa per automatik officer i röda armén, varifrån han enligt ryssarna deserterade, när han -41 gick till skogs, i stället för att infinna sig på flottiljen, där hans arbetskamrater försvann till Sibirien, samt en del sköts på plats*). Att han har sökt vidare i 'Ockupationsmuseet'. Därifrån har han blivit hänvisad till 'Krigsmuseet', där han fått kontakt med Udo Sietins, historiker, som fick fram alla uppgifterna, som följer.
 *Parentesen är mitt eget tillägg.      

2015-03-27 12:43 GMT+02:00 Viestarts Gailitis <viestarts@skanumezs.lv>:

Labdien,

Mani sauc Viestarts Gailītis un rakstu Jums pēc Ulda Neiburga ieteikuma. Mani interesē sekojošs jautājums: pēc sava onkuļa lūguma mēģinu noskaidrot viņa tēva (manas vecmātes brāļa) gaitas Otrajā pasaules karā. Man nav pieredze vēsturiskā izpētē, attiecīgi Valsts arhīvā Slokas ielā mani meklējumi nevaiņagojās panākumiem, jo pēc darbinieču teiktā acīmredzot nemeklēju "istajos fondos". Proti, ir zināms, ka cilvēks par kuru interesējos (Kārlis Bungšs (arhīvā, pirmskara materiālos minēts arī kā Bungše, Bunkše), dzimis 1903. gada 1. maijā), Otrajā pasaules karā bija brīvprātīgo policijas bataljonā un bija komandēts kādu brīvi uz Dņepropetrovsku un citviet Ukrainā. Meklējot Wikipēdjijā, uzrādījās, ka tur ir bijis 17. Vidzemes bataljons. Informācija par ko tādu arhīvā nav. Savukārt kara beigās minētais Kārlis Bungšs bija aviācijas instruktors Liepājā un laikam arī kaut kur toreizējā Austrumprūsijā. Pirms kara viņš bija lidotājs. Vai Jūs varētu man pateikt, vai no saviem pētījumiem atminaties šādu vārdu?

Iepriekšējā pateicībā, ar cieņu, 

Viestarts Gailitis

(+371) 29464264

www.skanumezs.lv

   Ovanstående bryr jag inte mig om att översätta tills vidare, för det är bara en presentation av Viestarts, vem han är och vad han eventuellt önskar få veta för min räkning, om pappas göranden under andra världskriget. 

Begin forwarded message:

From: Udo Sietins <udorix@gmail.com>

Date: March 29, 2015 7:21:45 PM GMT+03:00

To: Viestarts Gailitis <viestarts@skanumezs.lv>

Subject: Re: jautājums

Labdien, Viestart!

Pārskatot manu materiālus tad varu Jums dot sekojošo informāciju par Kārli Bungšs. Viņš bija dzimis 1.maijā 1903.gadā un viņā aktīvais dienests „Leģionā” sākās ar „brīvprātīgo” pieteikšanos ar 23.4.42. un viņa vienības bija:

         Vienība                               no kura datuma          ar kādu pavēli

1.    18-E.bataljons,  štābā              23.4.42                  LAV Pav#111§1

2.   268. bataljons     štābā              18.5.42                 Pārveidots/Pārtop  18-E.btl par 268.btl.

3.   268.btl          štābā, btl.adj.       18.12.42               268.btl.pavēle #80§5

4.   266-E.btl.  veselības atgūsan rota   25.5.43                 LAV.pav#87§13.b. un 266-E.btl.pav#124§7

5.   20. btl.           2.rota                   10.6.43                266-E.btl.pav#142§3

6.  Aviācijas Leģions                       11.7.43                 20.btl.pavēle #60§4

Pakāpes

1.  Ltn.                             No 23.4.42      bija kad ieskaitīja pol. btl.

2.  Vltn.                            1.6.43         ar LAV.pavēli #95§6

Paskaidrojumi:  Tie kas ieradās brīvprātīgi vai „iesaukti” , 1942 gadā līdz maija vidum tika iedalīti pagaidu bataljonos (16-E, 17-E, 18-E, 19-E un 20-E  bataljonus pārdēvēja ar 18.maiju 1942.g..un iedeva jaunus numurus : 266,267,268.269.

Kārlis ļoti iespējams kaut kad 43,g, aprīlī vai maijā tika ievainots un no vietējās vācu lazaretes tika pārsūtīts uz Latviju un ieskaitīts 266-E.btl, līdz atzina ka var veikt dienesta darbus, bet vēl nav derīgs būt atpakaļ vienība un tad tika pārvietots uz 20.btl.,kas pildīja sardžu dienestu Rīgā un apkārtnē.

Pēc pārcelšanās uz Aviācijas Leģionu, man nav nekas sīkāk. Zinu, ka visi šīs vienības karavīri tika pārcelti uz Vāciju un pamazam  izkaisīti pa visādām vācu vienībām. Labāks apraksts ir Daugavu Vanagu izdevumā „Latviešu Karavīrs Otrā Pasaules Karā –VII. sējums ”. Ir arī personīgie apraksti, no kuriem daudzus esmu lasījis,  bet es neatceros ka būtu Kārļa vārdu redzējis un ja bija es to nepiefiksēju.

   

Ceru, ka šī informācija palīdzēs.

Visu labu 

Udo I.Sietiņš

   Här ovan är en oerhört exakt förteckning över alla kommenderingar som pappa hade under legiontiden. Om flygvapentiden (flyglegionen) verkar han inte ha exakta upplysningar. Om den tiden får ni nöja er med vad jag har skrivit i mina minnen. Nu ska jag försöka översätta vad han skriver.
  I mina material finns följande; 
Karlis Bungss född 1. maj 1903 började i legionen som frivillig 23.4. - 42. och hans kommenderingar var som följer:
Vieniba = enhet. No kura datuma = från vilket datum. Ar kadu paveli = med vilken order. 
   Den 18.4. -42 blir 18-E bataljonen omdöpt till 268. bataljonen.
  
   Min gissning är att dom då blev inkluderade i den tyska armén.
   Punkt 4: 25.5. -43 Konvalescenspluton.
   Punkt 5: 20.bataljonen, 2. plutonen. 
  
   I förklaringen skriver Udo Sietins att pappa blir förflyttad till 20. bataljonen, vilken är i Riga, med bevakningsuppdrag,  p.g.a. att han inte är helt återställd efter sin sjukdom.             
    Punkt 6: 11.7. -43  Han blir förflyttad till flygvapnet.  
  
Pakapes = Tjänstegrad.  Från 23.4. -42 leutnant. Från 1.6. -43 oberleutnant.
  
   Jag tror att på svenska är det fänrik resp. löjtnant.
  
   Sedan följer förklaringar: Dom som kom frivilligt alt. blev inkallade -42 fram till mitten av maj, hamnade i s.k. tillfälliga bataljoner med nummer 16E, 17E, 18E, 19E och 20E. 18. maj fick dom nya nummer: 266, 267, 268, 269.
   Vidare: Det är sannolikt att Karlis Bungss någon gång i april eller maj blev sårad och från fältlasarettet så småningom blev skickad till Lettland och tilldelad 266E bataljonen, tills att han blev friskare, men inte helt återställd. Så småningom blev han flyttad till 20. bataljonen, vilken utförde bevakningstjänst i Riga med omnejd. Efter överflyttningen till flyglegionen, har jag inga uppgifter. Jag vet bara att förbandets soldater blev förflyttade till Tyskland och så småningom fördelade på  diverse olika tyska förband, säger Sietins.
Bättre information finns att få i  Daugavas Vanagu utgåva "Latviešu Karavīrs Otrā Pasaules Karā –VII. sējums ”. Finns även personliga berättelser, men där kommer han inte ihåg att ha sett namnet.

...skoj och skoj och skoj...

   
   Alliansregeringens skojmakare Göran Hägglund sa vid ett tillfälle att - "en politiker är så tjockhudad att han kan stå upprätt trots att han helt saknar ryggrad". Efter senaste tidens händelser så förstår jag att han måste tänkt på Stefan Löfvén, för där kan det inte finnas en antydan av en ryggrad. Det är sorgligt att Sveriges statsminister bara simmar med och slätar över dom mera rabiata regeringsmedlemmarnas gärningar. Det är ju för f-n han som skall leda regeringen och faktiskt även hela landet.   



...bara ett exempel...

   Magdalena Anderssons försök att påstå att det kunde bli en svekdebatt om dom inte förstörde rotavdraget, var enbart taffligt och rörande när hon dessutom blev rödflammig i synen. Kanske att till och med hon själv insåg att, hon försökte skoja upp hela svenska folket. 
   Dagen efter försökte hon sig på samma dåliga skojartrick, när hon skulle försvara sveket om bensinskatten. Hennes försvar för löftessveket var att råoljepriset sedan dess har halverats. Det är inte sant! Råoljepriset har faktiskt gått upp igen, på grund av diverse arabiska inbördeskrig. I Sverige har oljepriset gått upp ytterligare, på grund av att dollarn har blivit 30% dyrare mot svenska kronan.  
   Dom gröna kompisarna är numera så lömska att dom inte visar sig, utan låter dom veka sossarna ta smällen vid offentliggörandet av löftesbrotten.
   Vid finläsningen av budgetförslagen har jag upptäckt att s.k. läx-ruten är redan totalsågad. Den socialistiska avundsjukan har gjort sin verkan. Vi ska fostra medelmåttor för där har vi våra väljare (dom välutbildade kanske vänder oss ryggen)!

   P.S. Är detta skojigt? -
"Den korrekta översättningen av engelskans BULLSHIT är numera LÖFVÉNLÖFTE".  
         

Kärnvapenhotet.

När man läser nedanstående artikeln, får man associationer till Nordkorea som också har några kärnvapen med vilka dom hotar omvärlden med. Enda skillnaden är att Putin har obegränsat (eventuellt världens största förråd) med missiler att hota omvärlden med. Man kanske borde börja inse att nu har kärnvapnen hamnat i händerna på kriminella och banditer. - Banditer som bor och uppträder i gyllene salar i Kreml, är bland dom rikaste i världen, för att dom har bestulit det ryska folket, men fortfarande inte är någonting annat än gangsters och banditer. 

 Aftonbladet - Nyheter 2015-03-21
 Rysk diplomats hot mot Danmark: atommissiler

Rysslands ambassadör i Danmark varnar dem för att gå med i Natos-missilförsvar.

”Om det sker blir danska örlogsfartyg mål för ryska atommissiler” skriver Mikhail Vanin i Jyllands-Posten.

– Det är självklart oacceptabelt, säger den danske utrikesministern Martin Lidegaard till tidningen.

  Mikhail Vanin, rysk ambassadör i Danmark.

I en debattartikel i lördagens Jyllands-Posten höjer ambassadören Mikhail Vanin ett varningens finger mot Danmark.

”Jag tror inte danskarna till fullo förstår konsekvenserna om Danmark går med i det av USA ledda missilförsvaret. Om det sket blir danska örlogsfartyg mål för ryska atommissiler” skriver han enligt Jyllands-Posten.

Han skriver vidare att Danmark i ett sådant scenario blir en del av hotet mot Ryssland och att relationen mellan länderna kommer bli ”mindre fredliga”.

”Det är självklart upp till er – jag vill bara påminna er om att ni förlorar både pengar och säkerhet”, skriver Mikhail Vanin enligt tidningen.

Danmarks utrikesminister säger till tidningen att ett sådant uttalande är oacceptabelt men säger också att han inte vill öka på spänningarna:

– Vi är oeniga med Ryssland om många viktiga saker, men det är viktigt att tonen mellan oss inte eskalerar, säger Martin Lidegaard till Jyllans-Posten.

Mikhail Vanin har tidigare anklagat svenska myndigheter för att röka för mycket marijuana. Anklagelsen kom i december i den danska tidningen Berlingske efter att ett ryskt militärflyg var nära att krocka med ett passagerarflygplan söder om Malmö.

        Niklas Eriksson.

incheckning på flyget...

.

 

Utdrag ur  Krönika. av Stefan Sundström.

  ...så jag började morronen med två starköl och en snaps på Arlanda, ja fan det kändes ju nästan njutbart att vara såhär, nästan full, på morronen. Och då mindes jag vad det värsta med att flyga var: säkerhetskontrollen. - Alla dessa män med slips som tar av sej skorna, som strippar inför dom uniformerade vakterna. Nakna inför makten. Jag ser hur folk fogar sej som lamm på väg till slakt och det är jävligt otäckt. ”Jag har ju inget att dölja.” Jävla idiot. Så tänker jag i min rädsla på Arlanda. Och jag tänker att okej, vi kan vara nakna och inte dölja nåt men då ska fan alla vara nakna. Och det är ju inte alla. Några har uniform, några är oantastliga. Några syns inte, några döljer sej bakom det skarpa strålkastarskenet.



   Jag behöver inte börja incheckningen med två

starköl och en snaps,men jag frågade en stropp i uniform varför jag ska klä av mig? Varpå uniformen säger åt mig att jag bara ska göra så. När jag lägger min plånbok med en duns i lådan säger uniformen att jag ska gå ut från kön varpå jag bara vänder ryggen åt honom och låtsas att han inte existerar. Strax dyker det upp en civilklädd tjänsteman (kanske säpo?) och försöker att blidka mig och lotsar mig genom kontrollen, medan han försöker att förklara att det bara är så, men ingen svarar på min fråga - varför?. Kan det vara så, att man i uniform, inte debatterar med boskap?  Samtidigt dyker det upp en anabolastinn ABAB-ian bakom disken med korsade armar och bara lystet väntar att han ska få anledning att dra in mig i deras arrest och spöa upp mig.
   Detta är vad jag har upplevt i Arlandas incheckning och samtidigt är det, som jag uppfattar det, ett bevis på hur makten i uniform berusar. Man inbillar sig att personalen i incheckningen är servicepersonal för att vi smidigast möjligt ska kunna komma iväg på vår resa, men det visar sig vara att det är vi som är som boskap som går i boskapsfållan vid incheckningen och uniformerna är pådrivarna.
   Jag kan bara instämma med utdraget ur Stefan Sundströms krönika.     

någon har kompromissat sig in i ett hörn

   Sverige lider av en historiskt svag statsminister. Jag tyckte en gång i tiden, att Löfven gav ett intryck av en klok och balanserad ledare för sossarna, men ledaren försvann i dimmorna av kompromisser.
   Vår regering tycks ha fel "man" på fel plats. En utrikesminister som talar om var skåpet ska stå, så att det ryker svavel om det. En statsminister som kompromissar om allting och kompromissar sig in i ett hörn och i och med det, blir en kompromiss i stället för en som leder en regering.
   Lille Fridolin med stöd av c:a 5% av svenska folket, flinar brett när han talar om för TV-tittarna, att nu är Sverige en förebild för dom enda sanna värdena i världen, sedan enligt Expressen källor, miljöpartiet har hotat att lämna regeringen (vilken kompromiss), om inte Sverige säger upp Saudi samarbetet.

...det kan man ju fråga sig...

   Alla med insikt i internationellt umgänge, är eniga att Sverige har förlorat i anseende internationellt. Den ende som flinar och säger emot är Fridolin. Margot Wallströms raka, bestämda åsikter passade bra i EU, när hon var en kommissionär där. På det diplomatiska planet, på UD, i det diplomatiska arbetet och bland diplomater, är hon som en elefant i en porslinsaffär.
   Miljöpartiet som inte ens har lärt sig, hur man uppträder i regeringen inom ankdammen Sverige, anser sig plötsligt, mot all sakkunskap som bl.a. erfarna diplomater, utrikespolitiska institutet och Sveriges ledande företagare, att kunna styra  hur Sverige skall uppträda i internationella sammanhang, med eventuellt resultat att svenska företag och svenska arbetare förlorar marknader och inkomster, och definitivt att Sverige förlorar i trovärdighet hos alla sina sammarbetspartners i hela världen.