Sjukhusäventyret... forts.

  
   Nu har jag hämtat mig och fått perspektiv på utflykten. 
  

... masken är tom...

Sista natten, klockan två, kommer muminpersonalen in och meddelar, sovande mig, att jag nu och på stubinen ska förflyttas till en annan avdelning, för att dom behöver isoleringsrummet till något akutfall. Jag får samla ihop mig och mina sömniga prylar och körs iväg genom korridorer och hissar och till slut hamnar på en annan avdelning, i en annan säng, men med lika brinnande ryggslut, i snarlik myrstack, för att invänta morgonen, med utlovad utskrivning. Denna morgon blev faktiskt ganska lång. Noga räknat till fyratiden på eftermiddagen. Efter fem dygn i isoleringsrum tyckte jag att, det var det ganska stimmigt utanför rummet, i korridoren. Där tillämpades nämligen öppendörprincipen, antagligen för att dom ska kunna se till att vi senila 80-åringar inte ställer till med nå´t.
   Vid fyratiden, när jag börjar misstänka att jag måste tillbringa en natt till i myrstacken, stormar en medelålders, parant, kvinnlig läkare in och säger ungefär som så, "Vi har ju aldrig setts, men jag har läst på om dig, så att jag kan allting om dig." Hon har en massa medicinlistor med sig som jag har att rätta mig efter och som kronan på verket, något som heter Varan. "Vadå ska jag ha en ödla?" säger jag. Hon ser helt oförstående ut och säger "Det är en blodförtunnande medicin mot eventuella blodproppar." Jaha, ingen humor, antagligen bara trött. För att återgå till Varanet, så frågade jag varför jag behövde den när min pump numera jobbade normalt. Då sa hon att "För det första är du åttio år, och även så kan det hända att du kan få förkammarflimmer igen!" punkt och slut, så nu äter jag råttgift. Enligt distriktsköterskan så är Varan exakt samma ämne vilken som är den verksamma i råttgift! - De´ ni, nu är jag tuff! 
   Med A-flunsan hängde det med en äcklig torrhosta, nästan som kikhostan, så som jag kom ihåg den från min späda ungdom. För att inte storkna i hostandet när jag la mig ner, fick jag varje kväll en liiten slurk hostmedicin - Coccillana. När doktorn som kunde allt om mig var klar med listan av mediciner och hur mycke´, bad jag att få Coccillanan också utskriven, men det gick inte alls. Den innehöll ju morfin. Jag kunde, vid åttio års ålder, antagligen bli morfinist. Hon tyckte att jag kunde dricka några téer.  
   Den svenska sjuvården är horribelt rädd att ge mediciner för hemmabruk. Systemet verkar att vara uppbyggd så, för att storebror är övertygad om, att hela svenska folket vill ingenting annat än att bli medicinmissbrukare! - Om inte på annat, så på Magnecyl eller sockerpiller.