Trallsnickarens betraktelse...

När man sitter i bastun och blicken faller planlöst på den nya trallen, börjar man osökt å meditera. - Ja, den har man ju så att säga snickrat alldeles själv. - Jag har ju faktiskt även snickrat och spikat ihop trallen i källaren, d.v.s. en planka ett mellanrum på c:a 10mm och en planka o.s.v. igen, på regler som håller ihop planken och mellanrummen. - Förresten håller ihop, eller håller isär?
Det första tralljobbet var faktiskt trallen på altanen. Ett excellent arbete med god passform, i sex delar, inte för tunga, inte för små så att dom blir plottriga, men så att man kan lyfta upp och göra rent under dom. För övrigt, även dom snickrade jag i källaren på nätterna, framåt klockan elva på kvällen, då jag är som mest kreativ.
Nästa tanke är ju - vad mer har jag snickrat? - Jo, jag har ju t.o.m. gjort en trall i taket, d.v.s. undertaket på farstubron gjorde jag på samma sätt, - en planka, ett mellanrum, en planka, ett mellanrum, o.s.v... Tanken sladdar vidare. Vad mer har jag gjort? - Aha, räcket på altanen! - Men, det är ju också ett spjälstaket. Kan jag verkligen inte spika utan mellanrum?
Efter mycken tankemöda kommer jag på, - jag har ju faktiskt lyckats spika golvet i friggeboa utan mellanrum och glipor, - dagen är räddad ! - Jag är nog inte en staketsnickare !