Nu sitter jag i Portugallien och njuter av lagom sol och moln, inte alls som vid badbaljan - Medelhavets - kust, 40 gradig och stinkande luft. Synd bara att portugiserna tycker att bankerna tar för mycket betalt för Visa-transaktioner, så att det blir svårt att betala med kort. Någon där är för sniken, antingen handlaren eller banken - jo, jo.
Vidare har jag hört ryktas att portugiserna tycker att alla turister är "pack", däremot mina "vänner" vid bandet (se senare) är portugiser.
Det var en upplevelse att flyga med Lufthansa. Mat och dryck serveras med bara ett leende, som i gamla normala tider. Väskor kommer bort, efter en och en halv timma vid bagagebandet i Lissabon får vi veta att väskan är kvar i Frankfurt.
Den första halvtimman kom jag inte åt bandet p.g.a. att vårt bagage släpptes på, på samma band som ett par hundra kraftigt solbrända människors (ordet är egentligen negrer, vilket man inte får säga i Sverige) från SaoTomé (Portugisisk f.d. koloni). Där stod dom i tre rader tjattrade och släppte inte fram någon annan. Jag såg min väska passera tre gånger utan en minsta möjlighet att nå den. När den närmade sig fjärde gången så blev jag nästan oartig, när jag bara föste undan alla som var i vägen, trampade dom t.o.m. på tårna och grabbade tag i min väska. Sedan tillbringade jag nästa halvtimma vid bandet med att inte se den andra väskan. Därefter fick jag uppsöka ungefär som ett bankkontor med nummerlappar och tre allvarliga tjänstemän som satt i var sitt bås, bakom en glasruta och sina datorer och hummade och tryckte på tangenterna. Efter fem minuters hummande sa snubben: "Jo, den är faktiskt kvar i Frankfurt, den kommer med nästa plan 21,15 ikväll. Om vi får adressen så kör vi hem den imorgon bitti". Alltså, så kan man tillbringa en svettig och onödig timma på flygplatsen i Lissabon.
Den försvunna väskan ligger och vilar sig. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar