måndag 3 november 2014

...demokratins försyndelser...

  
    Just nu läser jag Jan Guillou, hans epos om nittonhundratalet, där han i sin raljerande stil, med några ord träffar tämligen rätt om tyskarnas färd mellan kriget och Hitler, d.v.s. tjugotalet. Från Kaiser Wilhelm över Weimarrepubliken till Hitler. 
   Citatet från boken lyder: Medelklassen skulle aldrig komma att förlåta republiken, aldrig dra de rätta politiska slutsatserna av sitt elände, utan i stället kasta sig i högerns famn. - Det var det allra sorgligaste.
   Republiken var Weimarrepubliken som övertog makten i Tyskland efter Kaiser´ns fall i samband med krigsslutet. Republiken, tack vare bl.a. ganska oskäliga krigsskadestånd, drabbades av hyperinflation då , enligt boken ett par biljoner mark kunde vara värda fyra norska kronor. Som grädde på moset så kommer den stora depressionen i slutet av tjugotalet. Hela tyska folket, utom dom några ytterst få rikaste blev utblottade. Och så kom Hitler och det blev bättre. Det blev "Ordnung" och arbete och löner och mat på bordet. - Naturligvis var allt elände enbart republikens fel.
   Parallellen till dagens Ryssland är alldeles för slående. Det totalitära Sovjetsystemet rasade samman. Ett demokratiskt statsskick under Jeltsin tog över. Allmänt kaos utbröt. Arbetsplatserna hade inga ägare, produkterna platsade inte i den nya markanden. Det monitära systemer bröt ihop, bland annat för att det sovjetiska systemet inte hade ett fungerande banksystem och när länder bröt sig loss från kolossen blev det ett totalt vakuum i den helt kollapsade sovjetiska ekonomin. Några stycken blev oerhört rika men i övrigt hamnade nästan hela ryska folket på svältgränsen. Arbetarna fick inte sina löner utbetalda. Dom kunde få vänta på sina löner halvårsvis, få lönen i form av varor vilka tillverkades i fabriken, - som dom fick försöka att sälja bäst dom kunde, - eller att svälta. Det var ganska många som aldrig såg sin lön överhuvudtaget. Innan ekonomin hann stabilisera sig, kom lille Putin som gubben i lådan. Och nu är det "napravleniye" d.v.s. ordning och ryssarna älskar sin lille diktator, för kaoset var naturligtvis enbart Jeltsins och det demokratiska systemets fel. Jag undrar om omvärlden verkligen inser hur farlig den lille diktatorn, Putin är?
   Om man betänker att historien alltid upprepar sig...                         

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar