Berlusconis frihet

  

   Jag läser en bok om Berlusconis Italien. han kallar sitt parti för frihetspartiet. Han vill ha det till att frihet är en sorts egoistiskt självförverkligande, med ett minimum av störande paragrafer. Det märkliga är ju faktiskt att italienarna tycker som han och en aldrig förut upplevd majoritet av italienarna röstar på honom. Berlusconi är den första premiärminister i Italien sedan -45 som har suttit kvar vid makten under en hel valperiod. - faktiskt flera.   
   Då började jag fundera om oss i Sverige. Vi som slår oss på bröstet i Sverige och utnämner oss för frihetens försvarare. Egentligen så skymtar vår frihet, bara väldigt knappt, i snårskogen av alla statliga, regionala och kommunala bestämmelser och regleringar, vilka bara växer med tusen nya paragrafer i månaden.
   Vår frihet består i, att vi är nästan omyndigförklarade av dom svenska frihetsbestämmelserna. Alla dessa frihetsförsvarande lagar och regleringar, medverkar till att det hos oss finns lite mindre mutor, mygel och olagligheter, än i Berlusconis Italien. Olagligheten, mutorna och det övriga myglet är faktiskt det som är ryggraden i maffiaorganisationerna, men problemet finns faktiskt även här. Alltså är olagligheterna inte utrotade hos oss, vi har bara blivit beskurna i vår frihet av regleringarna, vid det här laget, - nästan lurade på den samma.
   Genom italienares tänk, fick jag en sorts tankeväckare om myntets andra sida - (kanske framsida). Nämligen att när det regleras för mycket, så försvinner friheten i samhället bland paragraferna som skulle försvara den dyra friheten. Ungefär som när jag, i samband med att vår kommun anställde en lapplisa, påpekade för den ansvarige politikern, att vi inte har några större parkeringsproblem, han svarade: "nä, det har vi inte, men det ska vara perfekt!"       

husbondens röst

   Det är skrämmande att läsa hur husbondens röst talar ur Dalslands enda representants, i Sveriges riksdag, mun. Det värsta är nog att förräderiet i riksdagen är lika stort när det gäller hela landsorten och i synnerhet glesbygden. När det gäller Dalsland så vill jag påstå att det är skamligt att vår enda representant i dom, för riket, beslutande organen anser att ett landskap, som redan har dom högsta skatterna, bland dom lägsta, om inte dom lägsta, lönerna, (för dom som fortfarande har ett jobb), dom längsta pendelavstånden till jobbet, utan möjlighet att välja offentliga färdmedel, skall solidariskt betala ytterligare 1000 till 2000 kr om året i skatt, för att storstäderna förorenar för mycket. Att slå blå dunster i ögonen på sina väljare, genom att påstå att bensinpriset är lågt, genom att åberopa en mycket kort parentes av billigare bensin, är lite fräckt. När bensinpriset som nu är över 14 kr. är den i paritet med bensinpriset för några år sedan. Råoljepriset har gått upp igen p.g.a. diverse inbördeskrig, samt att även dollarn har blivit minst 25% dyrare mot svenska kronan. (Oljepriset räknas i dollar).
   När det gäller ROT-avdraget så måste vem som helst förstå hur det drabbar dom, vid det här laget, tusentals människor, som har fått en möjlighet att bilda ett litet företag, ha ett jobb och ha möjlighet att slippa gå arbetslös, men det tycker husbonden är lappri, för dom pengarna behöver han för att bygga ut storstäderna.   
   Samma förräderi står faktiskt även våra regionpolitiker för. Samtidigt som vi får höjd regionskatt, glesas den redan glesa kollektivtrafiken ut.  Landstinget frånsäger sig ansvaret för Dalslands närsjukvård, i form av Dalslands sjukhus, vilken läggs ut på privata aktörer, för att senare kunna två sina händer, om dom privata aktörerna anser att den blir olönsam. Vilket mycket väl kan hända om landstinget inte samarbetar, utan behandlat dom som en konkurrent. Men dalslänningar betalar solidariskt mera regionskatt, för att Göteborg har tillväxtproblem och därför behöver utöka kollektivtrafiken samt ett nytt sjukhus i Angered. 
   Problemet är, som jag ser det, att dom s.k. folkvalda inte är folkvalda, utan att dom är valda av respektive partiledningarna. Följaktligen är dom "folkvalda" mera solidariska till sin respektive partiledning än sina väljare.
   Om glesbygden inte skall utplånas till förmån för storstäderna så måste det hända något annat än, att man var fjärde år röstar, varpå någon åker till Stockholm och tar plats i riksdagen, respektive i regionstyrelsen (var nu den sitter) och agerar "husbondens röst".

Detta är ett utkast till en insändare i Dalslänningen, som är inspirerad av artikeln här nedan.

   

Sjukhusäventyret... forts.

  
   Nu har jag hämtat mig och fått perspektiv på utflykten. 
  

... masken är tom...

Sista natten, klockan två, kommer muminpersonalen in och meddelar, sovande mig, att jag nu och på stubinen ska förflyttas till en annan avdelning, för att dom behöver isoleringsrummet till något akutfall. Jag får samla ihop mig och mina sömniga prylar och körs iväg genom korridorer och hissar och till slut hamnar på en annan avdelning, i en annan säng, men med lika brinnande ryggslut, i snarlik myrstack, för att invänta morgonen, med utlovad utskrivning. Denna morgon blev faktiskt ganska lång. Noga räknat till fyratiden på eftermiddagen. Efter fem dygn i isoleringsrum tyckte jag att, det var det ganska stimmigt utanför rummet, i korridoren. Där tillämpades nämligen öppendörprincipen, antagligen för att dom ska kunna se till att vi senila 80-åringar inte ställer till med nå´t.
   Vid fyratiden, när jag börjar misstänka att jag måste tillbringa en natt till i myrstacken, stormar en medelålders, parant, kvinnlig läkare in och säger ungefär som så, "Vi har ju aldrig setts, men jag har läst på om dig, så att jag kan allting om dig." Hon har en massa medicinlistor med sig som jag har att rätta mig efter och som kronan på verket, något som heter Varan. "Vadå ska jag ha en ödla?" säger jag. Hon ser helt oförstående ut och säger "Det är en blodförtunnande medicin mot eventuella blodproppar." Jaha, ingen humor, antagligen bara trött. För att återgå till Varanet, så frågade jag varför jag behövde den när min pump numera jobbade normalt. Då sa hon att "För det första är du åttio år, och även så kan det hända att du kan få förkammarflimmer igen!" punkt och slut, så nu äter jag råttgift. Enligt distriktsköterskan så är Varan exakt samma ämne vilken som är den verksamma i råttgift! - De´ ni, nu är jag tuff! 
   Med A-flunsan hängde det med en äcklig torrhosta, nästan som kikhostan, så som jag kom ihåg den från min späda ungdom. För att inte storkna i hostandet när jag la mig ner, fick jag varje kväll en liiten slurk hostmedicin - Coccillana. När doktorn som kunde allt om mig var klar med listan av mediciner och hur mycke´, bad jag att få Coccillanan också utskriven, men det gick inte alls. Den innehöll ju morfin. Jag kunde, vid åttio års ålder, antagligen bli morfinist. Hon tyckte att jag kunde dricka några téer.  
   Den svenska sjuvården är horribelt rädd att ge mediciner för hemmabruk. Systemet verkar att vara uppbyggd så, för att storebror är övertygad om, att hela svenska folket vill ingenting annat än att bli medicinmissbrukare! - Om inte på annat, så på Magnecyl eller sockerpiller.