Mera minnen - Sovj.

   
   Det finns så många episoder att berätta från det, vid det här laget, enbart exotiska livet i arbetarparadisets Lettland, så att med mitt begränsade minne, kommer jag ihåg dom i största oordning, varför mina minnesskrifter också blir kaotiska och i samma oordning. 
  Att skriva, - att det livet var exotiskt, - känns faktiskt som en hädelse mot våra bekanta, vänner och släktingar, på den tiden och där. För dom var det en realitet, att behöva att leva och att överleva där, utan en möjlighet att åka därifrån. Vi åkte dit på en eller två veckor och hela tiden var medvetna att vi nästa vecka kommer att vara hemma och tillbaka i realiteten, den bekväma verkligheten i väst.  
   Som jag redan har skrivit, så bodde moster och Ernests i Jurmala, i ett litet hus dom, hör och häpna, fick ärva av en dam som ägde huset och där dom ursprungligen var inneboende. Dom blev tydligen goda vänner och eftersom damen tydligen inte hade några naturliga arvingar sa damen att hon utsåg dom till att få ärva henne. Damen i fråga motiverade sitt beslut med att kommunisterna hade tagit allt ifrån henne, så hon ville inte att dom skulle få huset också.
     Ett eget hus fick man äga. Om man kunde, fick man bygga och äga, men så snart det var flera lägenheter i huset, så beslagtogs (nationaliserades) den. Det hände både med Altonovas iela (morfars) och Saules aleja (Farfars), så att den före detta ägaren, om han bodde kvar i huset, fick betala hyra för sin egenhändigt byggda lägenhet. När jag vid ett tillfälle frågade biskopen varför det var så skräpigt i trädgården och dom inte gjorde något åt det, sa han varför ska jag göra nå´t, det är ju inte mitt. Att hans morfar 48 år tidigare hade satsat allt, lånat ihop pengar, köpt marken och byggt huset, fanns inte i hans medvetande. Han var bara åtta år när Sovjet ockuperade Lettland, så hans tänkesätt naturligtvis formades av dom sovjetiska värderingarna.



Moster och Ernests

   Nu återvänder jag till Jurmala. Något av dom tidigare åren när, Ruta och mamma åkte, och dom var på besök hos moster, fick Ruta för sig att hon ville gå dom tre kvarteren ner till havet och sola. När hon hade installerat sig på stranden så upptäckte hon en herre i kostym som hade följt efter henne och nu satt sig i skuggan bland tallarna. När hon efter ett par timmar skulle gå hem, så reste även han sig och gick efter henne upp till vägen och försvann. Hon var övertygad att hon var övervakad då. 
   Herr Udris, (farbror) var en känd person hos Sovjetregimen. (Han var engagerad socialdemokrat och redan under mellankrigstiden var borgarråd i Riga.) När han vågade sig att åka till Lettland, så var han också på besök till moster i Jurmala. Moster berättade senare att ett par månader efter hans besök hos dom, det dök upp hos dom ett par kostymnissar som frågade ut dom hur det kom sig att en viss herr Udris var på besök hos dom och vad han hade för ärende hos dom. Ett annat år så lämnade han plötsligt inte hotellrummet dom sista tre dagarna av sitt besök. Han sa att han inte kände sig riktigt kry, men den allmänna misstanken hos Rigaborna var att han hade fått husarrest av myndigheterna. Jag har också svårt att tänka mig att man stannar på rummet om man inte är dödssjuk, för dom korta dagarna man var där, försökte man att utnyttja till fullo och han var en som såg allt, undersökte allt och intresserade sig för allt. - Kanske för mycket?
   En annan episod i Jurmala. Vi är på en liten promenad, utanför huset, varpå vi möter Ernest som kommer med en liten säck, kanske tio kilo, på axeln varpå han säger: "Idag är jag glad, se här vad jag hittade, vi har inte haft en lök på sista året, nu har jag lyckats att köpa en hel säck."
   Ernests Mangulis, som gifte sig med moster i Sibirien, har jag redan skrivit om. Man kanske kan beskriva honom som en torparson. Vid ett tillfälle, när vi pratade, kom vi in på hans barndom. Hans ord: "Det var kallt att gå barfota på nattfrosten, när man på morgonen skulle börja plöja, men när man väl hade vänt första tegen så blev det varmare för fötterna att gå där." I vuxen ålder blev han militär och artilleriofficer, så småningom militär attaché för Lettland i Frankrike och slutligen lägerfånge i Sibirien. Genom att jobba med olje- och gasledningar från Sibirien, lyckades han att återvända till Lettland och så småningom även få hem moster. Om dom till Sibirien deporterades svårigheter att kunna återvända hem, närmast moment 22, har jag skrivit redan i något annat sammanhang.
   Hur överlever man i dom Sibiriska slavlägren? Joo, man får inte vara för storvuxen, man måste vara i grunden frisk och så måste man ha en väldig tur. Ernests var småvuxen lite spänstig i kroppen. När han gick så hade han en väldigt ekonomisk gång. Han hasade fram. Han lyfte inte fötterna, utan bara sköt fram foten till nästa avstamp, hela tiden med lite böjda knän. Det såg ut att han nästan flöt fram på trottoaren. Jag har hört talas om att samerna kan gå så, det skulle kallas för Lapp kut. Det fick jag lära mig, en gång i tiden, att det hette så. (Vid det här laget kände inte ens Google igen ordet) - det kanske kallas  för Same kut. Den gångstilen hade han nog lärt sig under slavtiden, när dom i ur och skur fick varje dag gå miltals till dom olika arbetsplatserna. 
   Mosters förste man var en storvuxen skogsmänniska, arbetade som jägmästare, han dog i Sibirien redan inom ett år. Han svalt ihjäl. - Enligt moster. Allt detta har jag nog redan skrivit om men det tål att upprepas i detta välfärdssamhälle, där vi lever i överflöd och inte saknar någonting av det livsnödvändiga - och inte ens av det onödiga.
   Eftersom jag har tappat tråden och irrar omkring trådlös i forntiden, återkommer jag till våra av Intourist utvalda taxibilar. Det första som förvånade en aningslös yngling från väst (moi), var att bilarna saknade torkarblad. På torkararmen satt det i bästa fall, en bit gummi,(t.ex. en bit av en cykelslang). Ljuset gick upp för mig när det började att regna. Chaufören hoppade ut ur bilen, ur fickan plockade han fram torkarblad och satte dom på plats, varpå vi fortsatte färden som med en normal bil i regn. Till och med torkarblad var en bristvara. Lämnade man kvar dom på bilen så kunde dom bli stulna, ungefär som på den tiden det hos oss stals bilradioapparater och bandspelare.
   När jag hade upptäckt problemet med torkarbladen, ringde jag till Lada-agenten i Sverige, med tanken att köpa med mig torkarblad till dom behövande släktningarna i Riga. Snopet nog meddelare han mig att han hade inte den minsta aning vad det var för torkarblad dom ryska Ladorna hade: "för våra exportbilar är utrustade med el- utrustning från Bosch", men kardanknutarna var dock lika som på dom inhemska exemplaren, - alltid nå´t! Om kardanknutarna kan jag berätta hur det löstes av dom som inte hade släkt som kom med knutarna i fickorna. Istället för kardanknut så tillverkade dom en elastisk bit av gamla bildäck och den höll en liten tid, men sen fick dom göra om det och det ganska ofta.
   Medan jag ändå berättar om Lada, kan jag lika väl berätta om Lilitas exemplar. Joo, det var faktiskt Lilitas. Hon arbetade på universitetet och efter c:a sex års köande, tilldelades bl.a. hon tillstånd att inhandla en ny Lada. Bilarna skulle avhämtas i Moskva. Den lyckliga familjen (Lilita och Imants) plus tjugo andra lyckligt lottade åkte till Moskva för att hämta bilarna. Tre veckor senare är jag i Riga och blir skjutsad i den nya bilen. Jag stiger in i baksätet och stänger dörren, varpå jag får hela dörrsidan i handen, den bara lossnar. En kall ryss kryper över ryggen på mig, - har jag gjort bort mig igen?? Men en glad Imants säger bara: "Det gör absolut ingenting, det där är en bagatell, det maskinella är OK, tre stycken av dom andra fick motorhaveri redan på vägen hem från Moskva".

   Eftersom det är mina minnen, så kan jag skriva vad jag vill. Därför skall jag berätta att en gång för länge sen´ arbetade jag. Mitt jobb bestod i att, som en av mina arbetsgivarna sa, skita ner papper med diverse bilder och bokstäver. Så en dag kommer mina glada arbetskamrater och säger att nu har vi fått ett jobb som passar dig. Den ryska bilen Lada skall introduceras på den svenska marknaden och du är absolut rätt man att trycka alla broschyrerna. Så jag kan skryta med att det är tack vare mig som det blev några Lador sålda i Sverige, fast ni vet väl att i Sverige hette Ladan WAZ, man kan ju inte sälja ryska bilar i Sverige och kalla dom för en lada.
   När våra vänner och släktingar började att kunna åka över till Sverige, för att hälsa på, började Monika och jag att kalla Ladan för exportobjekt. Anledningen till det var att dom begagnade Ladorna var oerhört billiga . Sovjet hade en fantasikurs på rubel, 1 rubel = 10 kr. Dom sovjetiska turisterna fick ta med sig 400 rubel = 4000 kr. En beg. Lada kunde kosta mellan 1700 - 3500 kr. Gunta från Kuldiga var 18 år när hon kom och hälsade på. Hon körde hem i en Lada som hon köpte för 1700 kr. Den bilen fick hennes mamma så småningom, och den skrotades slutligen först för fem år sedan.
  
  
          

                      
       

stollarnas vaktparad

   Jag hinner inte med. - Stollarna i Sveriges regering blir stolligare för varje dag. Nu skall bensin och diesel förbjudas i Sverige. Visserligen är rubriken vinklad, men att bara den drömda tanken ur ordförandens, för trafikutskottet i Sveriges riksdag, mun är en varning för hur orealistiskt besluten tas. Hur ett pragmatiskt, seriöst parti, som faktiskt under ett halvsekel har varit Sveriges ryggrad, bara kan samarbeta med dessa stollar, kan jag bara inte begripa. Man kanske bör säga före detta seriöst parti, för även där saknas det numera erfarenhet.   

Svensson Smith (MP): Förbjud bensin och diesel.
Sverige bör ta ett steg längre för en bättre miljö - och förbjuda bensin och diesel.
Det skriver riksdagsledamoten Karin Svensson Smith (MP) på Dagens Industri Debatt:

 "Likt Titanic är mänskligheten med klimatförändringarna i full fart på väg mot en ödesdiger katastrof" skriver hon.

Stollan i fråga

Tvinga oljebolag att sälja förnybart
 I en debattartikel i Dagens Industri skriver hon att användningen av fossila bränslen bör fasas ut och till slut förbjudas. En av anledningarna är att koldioxidskatter fungerar dåligt när priset på olja sjunker.
   När oljepriset stiger katastrofalt snabbt, då bara ler stollarna i mjugg och oroar sig inte alls över att svenska arbetare, utanför storstäderna, får sina levnadsförhållanden fördyrade. Redan för många år sen så kallade, denna Karin Svensson Smith, tillhörande stollepartiet, landsbygdsarbetarnas arbetsreseavdrag, för skattesubventionering. Hon tänkte väl sig att dom kunde gå eller cykla upp till åtta mil enkel väg!     

Hon argumenterar i stället för en så kallad kvotplikt, som ska tvinga oljebolagen att sälja en större mängd förnybara drivmedel för varje liter bensin eller diesel de säljer.
   Miljöpartiet lyckades redan för c:a tio år sen genomdriva att bensinstationerna blev tvungna att installera alternativa bränslen på varje station. Resultatet blev att över 2000 mindre stationer, där installationskostnaderna översteg inkomsterna, lades ner, vilket naturligtvis skedde i glesbyggden. Numera är det orter i Norrland, som har upp till nio mil till närmaste bensinpump.      

"Kräver förbud"

 På sikt bör kvotplikten höjas så att de fossila bränslena i praktiken blir förbjudna.

Karin Svensson Smith argumenterar även för ett annat sätt fasa ut bensin och diesel. Det handlar om att begränsa mängden fossila drivmedel som får säljas.
   Ransonering, vilken strålande idé! - Då borde det med automatik följa ransonering av mängden varor och olika alternativa fabrikat i städernas affärer och shoppingcentra! 

"Det är dags för drivmedelspolitiken att höja blicken och seriöst ta ansvar för att skapa ett transportsystem som är fossilfritt inom 15–20 år. Det språnget kan inte tas genom att steg för steg höja koldioxidskatten utan det kräver att fossila drivmedel förbjuds." skriver hon.

C och M sågar förslaget

 Centerpartiets Kristina Yngwe, vice ordförande i miljö- och jordbruksutskottet välkomnar ambitionen att fasa ut fossila drivmedel över tid men är samtidigt kritisk till förbud. Hon anklagar regeringen för att driva en irrationell miljöpolitik.

– Tyvärr agerar regeringen bakvänt och ologiskt i miljöfrågorna. Så här långt har man höjt skatterna även på biodrivmedel och skurit bort laddstolpar för elbilar ur budgeten. Man slår tämligen hårt mot alla alternativ vid sidan av häst och vagn, säger hon i en kommentar.

Jessica Rosencrantz, Moderaternas trafikpolitiska talesperson säger att ett förbud skulle slå hårt mot landsbyggden.
   Det skulle inte slå hårt - det skulle förlama landsbygden! Samma lansbygd som försörjer stollarna i städerna.

– Miljöpartiet utgår från att alla har nära till bussen eller tunnelbanan. Så är det verkligen inte. Miljöpartiet har fått ett stort inflytande på regeringens politik och jag undrar vad
socialdemokratiska väljare tycker om Miljöpartiets förslag?
   Så länge som dom bor i storstäderna så bryr dom sig inte alls!

nu är vi igång igen - dear Åsa

Nu börjas det igen. Trots att Åsa Romson ensam har lyckats att bli prickad på tre punkter, så är hon utan skuld, enligt henne själv.
   I en ingress i Svenskan står det: "Den sittande regeringen har det inte lätt. Ingen annan regering har någonsin fått så enig och omfattande kritik av konstitutionsutskottet (KU). Vice statsministern Åsa Romson har, som Matthias Sundin (FP) påpekade i KU, fått mer enig kritik än vad hela regeringar brukar få. Detta är något av ett konststycke att lyckas med det på bara några månader.  
                          ______________________________
   Det nedanstående är vad som refererats av hennes olika svar.

Rent teoretiskt kan det finnas ett problem och får jag ta till mig och formulera mig ännu tydligare i framtiden", säger Åsa Romson, som också är vice statsminister.

Anmälan mot Romson gällde uttalanden där hon beklagade att Naturvårdsverket hade beslutat att delegera, lämna över, rätten att besluta om licensjakt på varg till ett antal länsstyrelser. KU menar att det inte är uteslutet att länsstyrelserna, och senare Naturvårdsverket, kunde uppfatta det som ett försök att påverka dem inför kommande beslut.

"Det är uppenbart att länsstyrelserna inte tog något intryck, det var inte heller avsikten", säger Romson.

KU:s ordförande Andreas Norlén (M) hävdade i samband med pressträffen att flera av de ärenden, som KU granskat har sig grund i att Socialdemokraterna och Miljöpartiet har svårt att samarbeta i regeringen. Det gäller ärenden som frysningen av bygget av Förbifart Stockholm, en motorväg som Miljöpartiet varit hård motståndare till, och ett påskyndat beslut att utse en samordnare för en möjlig avveckling av Bromma flygplats. Men enligt Åsa Romson finns det inget bakom sådana påståenden.

"Nej, det är inget av de här ärendena som visar att vi har svårt att samarbeta", säger Romson.
                  
                                                     ____________________________

   Ni inser väl att enligt Åsa så är det i konstitutionsutskottet som dumskallarna sitter, som inte förstår någonting.  Hon kan inte erkänna den minsta felbarhet, i sina ögon är hon bara ofelbar. Gud bevare att hon i egenskap av sitt, slentrian- och procedurmässigt, tilldelade ämbete hamnar i sitsen att behöva ta beslut för och leda hela Sverige. Då är jag rädd att hennes hybris i kombination med hennes ofelbarhet och okunnighet, kan göra Sverige till en tragisk spillra av sin forna pragmatiskt ganska välbalanserade, socialistiska storhet.
  Här nedan är ett exempel på hur man i Miljöpartiet resonerar och prioriterar, hur man uppfattar andras gentemot sina intressen och hur seriöst man vill samarbeta med andra utanför sina särintressen.

   Till MP- kongressen 12 - 14 juni i Örebro anförs i motion nr: 9.13 att "nöjesflygandet måste bli tråkigare".
   Motionären föreslår att "säkerhetskontrollen vid svenska flygplatser utökas med kontrollfrågor av typen: "du vet väl att nöjesflygandet är den onödigaste formen av klimatförstöring?"
   Vidare tycker motionären: "att felaktigt svar genast leder flygresenären till ett informationsmöte med en uniformerad klimatinformatör som försenar flygresenären". Det finns mer i den gröna lattjo - lajbanlådan i ivern att få bort nöjesflyget: "byråkrati, kontrollfrågor, väntetider, extra säkerhetskontroller, sänkt bekvämlighet, höjda priser, flygransoneringar" o.s.v.
   
   Inse bara att detta begränsar sig inte det minsta till flyget. Detta flum kan drabba vad som helst i samhällsfunktionerna. (Ordet flum är nästan för flummigt för att användas här, det ordet ger ett lätt löjets skimmer över frågorna. - Detta är mycket mera allvarligt än så!)
   Är det någon som kommer ihåg Åsas olika svar på den förbjudna bottenfärgen? Först: "jag visste inte om att den var förbjuden." Ett svar av en doktorand i miljörätt !! Nästa: "det var min man som köpte den."  Och så klämde hon in med den sista spiken: "Men vi underhåller ju en  skuta, ett kulturobjekt." Underhållet består nog enbart i att dom har skutan till nöjessegling, med dieselmotor och avloppsvatten direkt i sjön.  
  
   Den som orkar kan läsa hela artikeln, som jag har saxat ur, här nedan.

            

dom stackars små missförstådda männen i Kreml

Nu har dom stackars små missförstådda männen i Kreml uppfunnit att ett antal EU-medlemmar har uppmuntrat till statskupp i Ukraina. Dom har umgåtts med demokratiskt valda delegater i Ukrainas statsledning - voj, voj! - Och inte stött den avsatte, korrumperade presidenten som smet mitt i  mörka natten ut från landet och bort från sitt slott.
Dom mycket små missförstådda männen i Kreml, har äntligen kommit på hur dom ska hämnas för att deras utflykter till väst inte är välsedda. I synnerhet har dom upptäckt att svenska moderater är det ofarligt att hämnas på! - hurra!
Härom dagen beklagade, dom mycket små männen i Kreml sig, över att dom inte fick visering till EU, samtidigt påpekade deras vice premiärminister, med ett skratt, att: "tanks behöver ingen visa". Vilket skulle betyda att dom mycket små männen i Kreml är beredda att ikläda sig i den moderna riddarens rustning - Tanks - och komma för att hälsa på i alla fall! - strålande sa Sickan! 

Skulle ni våga köpa en begagnad bil av dessa tre?