rysk spionage och hot.

   Artikeln som följer och jag har saxat ur, handlar om sovjettiden, men dom underrättelser om Sverige och svenska förhållanden finns där och är vidare utvecklade och fortlöpande reviderade av Putins obefintliga armé, i över tjugo ytterligare år. Därför undrar jag, är det den svenska försvarsorganisationen som är aningslös, eller är det politikerna som negligerar totalt försvarets behov och krav, för att vara rustat till försvar mot främmande makt? Jag tror mera på politikernas självgoda okunnighet, än militärens försumlighet. Det finns militärer som har avgått i protest.
   Därför kan man inte avfärda ryske vice statsministers uttalande om att tanks inte behöver visering, eller hotet mot Danmark om att Ryssland har kärnvapen, som dumma skämt utan inse att Putins regim uttalar hot mot sina grannar som inte är tillräckligt ödmjuka mot Putin.

Saxat ur:
Sovjetunionens invasionskarta
Av Einar Lyth
Översten mitt emot mig på lunchrestaurangen har hela tiden varit försiktigare än sina kollegor. Men nu känner han sig fri att anförtro mig att han under det kalla kriget varit bataljonschef. Som sådan hade han haft av staten betald familjesemester i sitt anfallsmål ett gott stycke in i Österrike. När jag hör honom berätta detta, tänker jag på att det nyss avslöjats att de sovjetiska styrkorna i Östeuropa haft mycket högre anfallsberedskap än vi i väst vetat om eller ens kunnat föreställa oss: fordonen fulltankade, skarp ammunition lastad i stridsvagnarna. Än galnare: det fanns förberedelser att understödja anfallet västerut med en omfattande nukleär vapeninsats även i det fall att Nato inte tillgrep kärnvapen!

Lunchen närmar sig slutet. Jag tittar min lunchgäst in i ögonen. Nu skall han testas. I avrundande ordalag önskar jag honom och hans familj lycka till i hemlandet. Jag hälsar honom välkommen att med familjen besöka oss i Sverige. Där bor jag ju på landet, ett härligt ställe vid en sjö i södra Närke. Lite svårt att hitta dit kanske…

Översten säger att han inte vet var Närke är. Sverige lär ju vara ett vidsträckt land. Var bor du egentligen? Nu har mitt ögonblick kommit. Med oskyldig min plockar jag upp en karta över södra Närke och pekar på kartan ut platsen och vägen dit. Han stelnar till:

"Men det här är ju en av våra kartor säger han!" och pekar på en överkorsad hemligstämpel i kartans övre högra hörn. "Sekretnoja".
Kartan som jag lagt fram är resultatet av ett långvarigt och resurskrävande gigantisk stabsarbete i Sovjetunionen. Detta är nämligen bara ett av otaliga sovjetiska kartblad över Sverige. Svenska ortnamn har fått rysk text, svenska karttecknen har bytts ut mot de gängse sovjetiska. Där finns mängder av tilläggsinformation om markbeskaffenhet och blockterräng. Där anges sjöars djupförhållanden, strändernas beskaffenhet, normal istjocklek och normala tidpunkter för isläggning och islossning. För vattendragen anges bredd, djup och strömhastighet, strändernas karaktär och broars konstruktion. För vägar anges bredd och beläggning, för skog trädens genomsnittliga höjd och grovlek. Järnvägsanläggningar, industrier, kraftförsörjning, energidistribution, militära inrättningar samt civila ledningsorgan och media har getts framträdande markering.
"Den här stigen där min hustru och jag brukar rasta våra hundar är markerad som stridsvagnsframkomlig," säger jag och pekar på kartan
"och det stämmer ju faktiskt!" Min ungerske kollega sitter tyst en stund. Sen vaknar WP-officeren inom honom. Yrkesstoltheten, känslan att i alla fall ha representerat den ena supermaktens militärorganisation tar överhanden. Nu talar WP-officeren:   "Vi visste allt om er! Den här kartan är bara i skala 1:100 000. Vi hade kartor ned till 1:10 000!"
Han ger mig en kort triumferande blick. Sedan blir allt som vanligt igen och han småler urskuldande.
"Jag vet det. Svenska militära underrättelsetjänsten har köpt denna och många andra kartor i Baltikum", Jag säger sanningsenligt.
"Jag tyckte det var kul att visa den för dig för att höra dina kommentarer…"  Lunchen var slut. Inget märkvärdigt hade hänt. Jag hade bara fått ännu en bekräftelse på vad jag redan visste. Men strutsmentalitet och blåögdhet gör ju att vi gärna stoppar det osannolikt kusliga ner i källaren. När motbjudande sanningar bekräftas av människor till vilka vi har en väletablerad personlig relation – först då tar vi dem till oss.

Hur hade alla dessa uppgifter samlats in? Öppna svenska handlingar och satellitfotografering var förstås huvudkällorna. Det senare bekräftades av det dråpliga misstaget att en större husvagnsparkering i Örebro på kartan blivit till ett villaområde. Men resten var spioneri – ett sovjetstyrt omfattande spioneri som de svenska statsmakterna såg genom fingrarna med. Under decennier undersöktes våra farleder, hamnar, vägar, ja hela vår topografi för att möjliggöra snabb och effektiv sovjetisk krigföring på svenskt territorium. Våra civila och militära ledningssystem kartlades. Infrastrukturens sårbara punkter var av särskilt intresse. TIR-bilar, ubåtar och så kallade tavelförsäljare var plattformar för denna verksamhet. Alla WP-länder medverkade. Även utländska studenter i Moskva, beroende av värdlandet, förmåddes att medverka.