EN RIKTIG SKITHISTORIA

  
   Nu ska jag skriva en riktig skithistoria - yes. Det hela börjar med en kallelse från Kliniken för Bild och funktionsmedicin i Uddevalla. Eller som man vidare I texten ser: Datortomografen, Radiologiska avdelningen, NU-sjukvården. Orsaken till inbjudan är att dom vill fotogrfera min tjocktarm. Med kallelsen medföljer fyra påsar med ett pulver som ska lösas i lika många liter vatten. Dessa fyra liter klister ska drickas upp innom fyra timmar. Eftersom jag har i minne Monkans hemska eftermiddag för flera år sedan, med likadanna påsar, så får jag nojan direkt.Jag vaknar kallsvettig och konstaterar att det är bara ett par dagar kvar innan jag måste sörpla i mig soppan vilken ska skölja tarmen. - Blää! När jag konfronterar väderprognosen ser jag att den hotar med snö och eftersom jag förväntas vara där redan en kvart i åtta, ringer jag återbud, med motiveringen att jag inte vill köra tio mil i snöväder mitt i natten. Jag får en ny tid tjugo dagar senare och får mig en lugn natts sömn.
   Dessa tjugo dar går faktiskt onödigt fort och jag står där med påsarna och instruktionerna i handen igen, men nu är det vårväder. Alltså, nu är det bara att läsa på och  följa bruksanvisningen. Dagen innan besöket får jag inte äta något efter klockan ett på daget. Mellan klockan fyra och åtta ska jag ha hällt i mig dessa fyra liter vatten/pulverblandningen. Allt medan man sitter på pottan så att det inte händer någonting på fel ställe. Soppan smakar unken fisk, faktiskt lite simmig och hela fyra liter. Jag är faktiskt en måttlig drickare, även när det gäller utan alkohol. Aldrig fyra liter om dan! Nu ska det bli personligt rekord - fyra liter på fyra timmar! 
   Under första halvlitern så händer det ingenting. Så jag tar ett glas till av soppan. Då - plötsligt är det nå´n som öppnar en vattenkran där bakom mig!.. Det sprutar så att det sjunger i porslinet. Här kommer det den riktiga skithistorien, under tre timmar sitter jag, dricker en allt otäckare soppa samtidigt som det bara sprutar I toan. Till slut är soppan slut och sprutet nästan färglöst - njaa, som brunt diskvatten. Under resten av kvällen törs man inte ens pinka, i synnerhet inte stående, man vet inte vad som kan hända - fasa...

här är apparaten men offret är ett annat

   Nästa morgon känner man sig ganska normal, men man törs inte fisa - you never know.. - In i bilen och i väg till Uddevalla. Väl framme blir man iklädd en sjukhusskjorta och ett par kalsonger som är spräckta där bak. Får lägga mig på en brits med röven i vädret, får en slang i häcken och får tjocktarmen uppblåst som en ballong med koldioxid, samt ett kontrastmedel i armen. Kontrastmedlet gjorde att man blev upphettad ända ned i tårna. Jag började undra om jag kanske lyste. Sedan åkte britsen med mig på mage in i röntgenapparaten - ut, vända mig på rygg, in i röntgenapparaten igen - ut och nu är det klart. Det är bara att klä på sig och åka hem, äta och dricka normalt, men kissa och prutta törs man fortfarande inte, inte ens nästa dag. Under resten av dagen låter magen som islossningen i Ångermanälven, Monkan tror att jag skall explodera. Nästa dag känner man sig något sånär normal, men törs fortfarande inte kissa stående.

      Detta var väl en riktig skithistoria - men nu är den slut...

      
     

den parodiska politiken

  
I den allt överskuggande absolut ovederhäftiga flyktingdebatten blandas allt till en soppa som innehåller allt totalt osorterat. Inte som en pyttipanna, för där korresponderar åtminstone ingredienserna med varann och blir till ett användbart resultat. Nej det är snarare som i avfallshinken - äpplen och päron, tomma skal samt lite ruttna nötter i en enda röra. Jag börjar att undra: är det inte som så att den som regerar i sitt lands namn och med sitt folks stöd, skall sörja för sitt eget lands och folks bästa? Inte som det är nu att regeringen skuldsätter landet och gör allt för att fylla landet med invandrare från fjärran länder t.o.m. andra kontinenter. Och varför sker detta? Om jag kunde svara på det ändå, men inte är det i omtanke om människorasen. Snarare är det nog som så att man har snackat brallan full och vet inte hur man skall dölja skiten. (Får man använda ordet ras utan att bli utpekad som rasist? Människan kanske inte vill kallas för en ras, precis som dom inte ville jämföras med oskäliga djur, utan anser sig stå över dem.) Politiker, tror jag däremot med säkerhet, är en ras för sig. En hemlig ras man inte ser skillnaden på i vardagslag, inte förrän dom öppnar munnen. Då blir det tydligt. I deras utandningsluft kommer det floskler, halvsanningar, löften utan täckning. I bästa fall får dom till och med folk att tro att dessa löften på ett par månader har blivit orealistiska och därför måste regeringen ta ut en extraavgift eller helst en ny skatt. (Det törs jag lova!) 
   För att återgå till de folkvaldas strävan att ständigt fördyra och försvåra vardagen för sitt folk så finns det anledning att fråga sig och i synnerhet dem varför är det så entydigt nödvändigt att ständigt ständigt försvåra och krångla till vardagen för dom som har valt er? Väljarnas tanke var att ni dom folkvalda, skulle förbättra och göra vardagen lättare för era väljare. Men nej, efter varje val så kommer det nya pålagor som blir till fördyringar för dom egna väljarna. Nya besparingar, nya fallskärmar till gräddan, nya kostsamma påfund för att dölja sin oförmåga att skapa försörjningsmöjligheter för dom arbetslösa när företagen är sålda till utlandet och därmed arbetsplatserna exporterade utomlands. Så kallade serviceyrken, med idag överallt klingande  paradorden, vård, skola och omsorg kräver att det finns arbetsplatser vilka producerar produkter som alstrar en vinst vilken sedan kan användas till att bekosta "paradlöftena" och fallskärmarna, annars är problemet där - politikerna måste dra in dessa pengar från dem som de i valet lovade förbättringar, - naturligtvis utan några garantier. Och väljarna vid varje val, sväljer alla löften med hull och hår, - med samma resultat. Nästa val väljer väljarna för säkerhets skull på andra politiker så att dom kan införa sina besparingar och fördyringar och förbud enligt sin ideologi.
   Den heliga ideologin går före all sund logik. I alla fall för en politiker. Annars blir det som för Kjell Olof Feldt - karriären är slut. Det till och med finns politiker som brister i gråt när verkligheten övertrumfar ideologin, men när fattigpensionärens pengar till slut inte räcker till mat, vilket beror på politikernas beslut, då gråter ingen politiker.
   Den debila ideologijakten har idag drivit in Sverige i en ohållbar situation, där staten måste belåna sig för att dölja sina makthavares misstag. Statsskulden blev hejdad vid 100% belåning med hjälp av besparingar, pålagor och fördyringar för väljarna, vilka började redan under Märkvärdige Perssons regim och uppnåddes under förra valperioden, men det dög inte man valde in ett nytt gäng som nu istället kör skuldsättningen vidare. - Och varför? Jo, för att modeordet idag är asylrätt. 
   Vad är asylrätt? Om man tittar på dom länder, där många av dagens makthavare på sin tid överlevde under asylrättens beskydd, så tycker dessa makthavare idag att landets egna intressen absolut går före asylrätten för invandrare. 1945 så resonerade även dom svenska socialdemokraterna som så. - Inga dubier om asylrätten, icke alls. Jag tänker på baltutlämningen. Den dåvarande sosseregeringen var oroliga för att det, precis som efter första världskriget det skulle bli en global arbetslöshet. Till Sverige hade det kommit c:a 50 000 civila flyktingar huvudsakligen från Baltikum, samt 3700 tyska soldater, bland dessa var det 165 balter iklädda tysk uniform. Observera att balterna tvångsinkallades i tyska armén. Det var inte någon division Viking-frivilliga skandinaver. För att inte behöva utfodra arbetslösa tyskar så frågade den svenska regeringen Stalin om han ville ta hand om de tyska soldaterna, vilket Stalin tackade ja till. Han ville naturligtvis hämnas på alla som hade krigat mot Sovjet. (Till exempel av Stalingradarmén, c:a 800 000 man, varav c:a 90 000 kom i rysk fångenskap, återvände ungefär 6000 till Tyskland efter tio år i ryska läger.)  
   Om någon idag kommer ihåg den episoden så är det bara balterna som omnämns som "Sveriges skam, baltutlämningen", ingen kommer ihåg de tre och en halv tusen tyskar som skickades att dö i Stalins slavläger. Undén hade fräckheten att tjugo år senare i SVT påstå att det gick ingen nöd på balterna, för DN hade fått träffa sex av de hundrasextiofem utlämnade. Var är de övriga?  På ett protokollfört regeringssammanträde, 1945 i samband med diskussionen om dom baltiska soldaterna, så hade samme minister mage att föreslå "Att vi kan väl lika gärna skicka tillbaks hela packet", d.v.s. även dom civila flyktingarna. Så var det med den svenska prioriteringen av asylrätten då!
   Vad är det för en diffus asylrätt som rättfärdigar, att en idag internationellt utpekad terrorist, under fem år i Sverige försörjer sig på snatteri, småstölder, ficktjuveri, hot och vete fan vad övrigt allt annat utom ordnat arbete? Allt det där drabbar faktiskt dom blåögda väljarna som har valt den nuvarande, föregående och säkerligen kommande regeringen. Regeringar och politiker som inte fattar att väljarnas välfärd går före de politiska ståndpunkterna och ideologierna.
   När man i TV-nyheterna ser statistik från Migrationsverket som redovisar att ett ensamkommande barn kostar i snitt två tusen kr. om dagen, bleknar man om nosen. Problemet är att en fastboende i Sverige är hårt reglerad i lagen, för att inte överutnyttja allmänna medel. Respektive får absolut inte en krona för mycket från samhället. Varje krona som har utbetalats för mycket, respektive inte inbetalats, inkasseras av staten med ränta och kan bli en straffbar handling. Den våldsamma invandringen däremot verkar helt sakna några regler och ekonomiska normer. Allt får kosta vad som behövs, oavsett hur mycket.
   Idag på väg hem hörde jag i bilradion att kommunerna från migrationsverket får 1900 kr/dag per barn i ett så kallat HVB boende. Staten vill lansera ett friare och billigare boende där undomarna får sköta sig själva, fast fortfarande med bemanning. Det kallas för stödboende. Denna form av boende ersätts av migrationsverket med 1000 kr/dag. Kommunerna är inte intresserade av detta. De säger att summan inte täcker kostnaderna.                                          

grymheter

   Vi i Baltikum uppfattade (i alla fall den stora majoriteten) tyskarnas inmarsch 1941 som att civilisationen återvände. När vi kröp fram ur källaren på Saules aleja i Riga (farmors hus) var gården full med tyska soldater och fordon. Soldaterna var disciplinerade, hänsynsfulla och artiga. Vi barn kände att dom vuxna var glada och lättade av vad dom såg.
   Jag som sexårigt barn hade under skinnet upplevelsen från den fjortonde juni, bara två veckor tidigare, när vi (mormor, Ruta och jag)  stod en meter från att se moster och hennes man bli uppfösta på lastbilsflaket och under vapenhot bortförda mot Sibirien. Ryssen som förde befäl tyckte att alla i huset skulle upp på flaket och iväg till Sibirien. Hur dom lyckades att övertala honom att mormor, Ruta och jag inte tillhörde huset, utan var bara gäster där, vill jag påstå var ett under. Det vanliga, som det senare visade sig, var att alla som var i huset åkte med vid deporteringen. Om någon eller några inte var hemma när dom kom, kunde dom ta grannhusets invånare i stället. Hellre för många än att det fattas någon. Normen måste uppfyllas! 
   Nu när jag läser Dom sista vittnena, av Svetlana Aleksijevitj, så upptäckte jag en ny värld. Jag menar att plötsligt så upptäcker jag att i deras upplevelse av kriget är tyskarna odjur. Dom stormar in i hem plundrar, bränner, mördar, tar och kastar ett barn i väggen, slår ner ett annat och när barnet ligger så sparkar han på barnet. Tar upp andra barn och kastar dom i elden eller i brunnen. Dom sista vittnena är dom som var barn när kriget kom till Vitryssland. Dessa barn berättar allt detta samt hur barnen samlas ihop och används som blodgivare åt sårade tyskar... Ungt blod (c:a fem år) skulle vara starkare... När jag läser allt detta, så ser jag fortfarande framför mig enbart artiga, väluppfostrade, disciplinerade soldater i farmors trädgård.
  Olika faller det upplevda...  
   Det, som de förutvarande barnen berättar, sker under det tyska fälttågets första veckor. Tyskarna stormar fram genom ett oförsvarat land. Inga motgångar. Stalin har vägrat att tro på sina agenter och erkänna att Hitler var på väg att anfalla. Dom ryska soldater som var i gränstrakten var i princip obeväpnade, utan skarp ammunition. Ändå så bränner och mördar tyskarna på sin väg genom landet. Det intressanta är att fortfarande idag när, de numera åldringar berättar, så är det tyskarna som är odjuren. Inte fascister eller Hitlers soldater. (I västvärlden fasar man för nazister och fascister, inte tyskar). Hur kan samma soldater, från samma folk på några dagar förvandlas till vildar?  
   Även att jag idag mycket väl vet och förstår att vi balter var nyttiga idioter för Hitler, så är min barndoms fasa den ryska lastbilen, samt lukten av vapenfett och politrukernas skinnrockar. På inget sätt har jag några otrevliga minnen, från dom fyra åren under Hitlers regim.  
   Jag börjar inse att barn har en väldigt liten horisont. Dom ser bara det som drabbar dom själva, men i gengäld så fastnar det för livet. Omgivningen är oerhört liten i deras värld. Dom ifrågasätter inte varför tyskarna hänger folk på bytorget. Varför tyskarna ställer upp alla i hela byn, stor som liten, och plockar ut var tionde för att skjutas. Det återkommande I barnens historier är två saker; - Tysken kommer! - och - Svält, svält, svält. Familjerna kokar läderremmar och skosulor för att få lite smak på vattnet.                
   Samtidigt berättar en som då var sju år, hur hennes mamma fyller hennes barn-BH med flygblad som hon måste leverera någonstans. Andra barn berättar att det plötsligt hemma hos dom kommer in en polis, - inte en tysk, utan en polis och för tyskarnas räkning hämtar deras pappa eller mamma. Då kommer funderingen: - någonstans utanför barnens horisont, måste det finnas ett annat liv. Ett samhälle som har böjt sig för ockupanterna. Ett samhälle som samarbetar till nöds.
     Hitler ansåg ju att ryssarna var endast utrotningsbara, men - hur kan man få ett helt folk, - tyskarna, civiliserat, välutbildat,  att bli massmördare? - på en kafferast? - Eller för att vara noga på sju år! 
   I Frankrike tillämpade SS straffexpeditioner mot byar. Där jagades dom skyldiga upp tjugofem år senare och straffades. Det senaste var en litauisk lägervakt som vid det här laget var 94 år, när han ställdes inför rätta och dömdes. När det gäller Ryssland har jag inte i något sammanhang hört om någon ansvarig som blir dömd för alla dom oräkneliga byar som förintades med folk och allt. Är det så att det som kallas för världssamfundet värderar ryssar för mindre än västeuropéer och judar? Eller är det bara reklam och propaganda, eller som det heter i USA.s kongress - lobbying som gäller, när man ska uppmärksamma graden av folkutrotning? 
   Det mest sannolika är att Sovjet med sin "hemliginställning" eller som man måste kalla det, isolationspolitik, har hållit sig undan med sin vånda och därmed låtit judarna och västvärlden ta över och dominera dom lidandes roll. En annan synpunkt kan vara att före detta sovjetmedborgare inte vill riskera att behöva tala om alla de lägervakter som verkade i Sovjet. Hur det nu är så har inte en enda av dom sadisterna letats fram och ställts inför rätta.Tvärt om, de lever idag i bästa välmåga med dom högsta pensionerna. Den höga pensionen beror på att de hade så ansträngande arbete i den Sibiriska ödemarken.
   Olika faller sadisternas öden...
  

 När jag i morse spanade in omslaget på senaste numret av Illustrerad Vetenskap överraskade den mig med en rubrik som kändes såå aktuellt bekant. Den största rubriken där sa: "Nya tester visar att signalsubstanser i ungt blod fungerar som föryngringskur på äldre människor... bygger upp muskler.. läker skelett.. stärker hjärtat.. boostar hjärnan." 
   Dom tyska läkarna på sin tid som använde de ryska barnen som blodcentral måste kanske ha märkt sådan effekt utan några vetenskapliga bevis. Alltså, bröt dom mot regeln om vetenskapligt beprövad metod. Det faktum att blodet kom från en mindrevärdig ras, borde egentligen avskräckt de renrasigas "blodtörst"? Längre fram läste jag att dom tog blod bara från blonda och blåögda barn, så lite urskillning hade dom tydligen!
   Olika faller dom renrasistiska prioriteringarna...
   Nu har jag avverkat "Dom sista vittnena". Så som ett gammalt ånglok stävar jag vidare, nu med nästa bok som är uppkallad "Zinkpojkar". Redan i de första kapitlen fick jag bekräftat att människan oavsett nationalitet, ras eller ideologi blir grym och sadistisk, bara man skrapar på ytan. Jag fick anledning att nästan med en gång återvända till min "djupt filosofiska", snarare oerhört dumma fråga, hur de tyska soldaterna förvandlades till vilddjur på bara några veckor.
   Alltså, zinkpojkarna handlar om sovjetarmén i Afganistan. En hel del av pojkarna kom nämligen hem i en zinkkista. I ett fall som beskrivs så pulveriserades pojken i fråga, så dom la hans permissionsuniform och för tyngden, sand i zinkkistan som skickades hem till hans föräldrar. 
   Nu när jag nästan har glömt vad jag ville ha sagt, kommer jag till  vad jag vill säga innan jag glömmer det... Detta är ett citat: När en fänrik skulle resa hem sa han rent ut - "Hur ska jag kunna leva nu när jag har fått sådan lust att döda?" Det måste vara någon sorts passion, men de talade lugnt och sansat om saken. Några grabbar berättade - förtjust - hur de hade bränt ner en afgansk by och förstört allting där. De var väl inte galna allihop? Hur många sådana kom tillbaka hit... För dem var det ingenting att döda en människa...
   Absolut lika anfaller vilden...                      
  Detta är bara påbörjat. Jag publicerar för att inte tappa bort historien.
Nu är jag nog klar med denna...