den parodiska politiken

  
I den allt överskuggande absolut ovederhäftiga flyktingdebatten blandas allt till en soppa som innehåller allt totalt osorterat. Inte som en pyttipanna, för där korresponderar åtminstone ingredienserna med varann och blir till ett användbart resultat. Nej det är snarare som i avfallshinken - äpplen och päron, tomma skal samt lite ruttna nötter i en enda röra. Jag börjar att undra: är det inte som så att den som regerar i sitt lands namn och med sitt folks stöd, skall sörja för sitt eget lands och folks bästa? Inte som det är nu att regeringen skuldsätter landet och gör allt för att fylla landet med invandrare från fjärran länder t.o.m. andra kontinenter. Och varför sker detta? Om jag kunde svara på det ändå, men inte är det i omtanke om människorasen. Snarare är det nog som så att man har snackat brallan full och vet inte hur man skall dölja skiten. (Får man använda ordet ras utan att bli utpekad som rasist? Människan kanske inte vill kallas för en ras, precis som dom inte ville jämföras med oskäliga djur, utan anser sig stå över dem.) Politiker, tror jag däremot med säkerhet, är en ras för sig. En hemlig ras man inte ser skillnaden på i vardagslag, inte förrän dom öppnar munnen. Då blir det tydligt. I deras utandningsluft kommer det floskler, halvsanningar, löften utan täckning. I bästa fall får dom till och med folk att tro att dessa löften på ett par månader har blivit orealistiska och därför måste regeringen ta ut en extraavgift eller helst en ny skatt. (Det törs jag lova!) 
   För att återgå till de folkvaldas strävan att ständigt fördyra och försvåra vardagen för sitt folk så finns det anledning att fråga sig och i synnerhet dem varför är det så entydigt nödvändigt att ständigt ständigt försvåra och krångla till vardagen för dom som har valt er? Väljarnas tanke var att ni dom folkvalda, skulle förbättra och göra vardagen lättare för era väljare. Men nej, efter varje val så kommer det nya pålagor som blir till fördyringar för dom egna väljarna. Nya besparingar, nya fallskärmar till gräddan, nya kostsamma påfund för att dölja sin oförmåga att skapa försörjningsmöjligheter för dom arbetslösa när företagen är sålda till utlandet och därmed arbetsplatserna exporterade utomlands. Så kallade serviceyrken, med idag överallt klingande  paradorden, vård, skola och omsorg kräver att det finns arbetsplatser vilka producerar produkter som alstrar en vinst vilken sedan kan användas till att bekosta "paradlöftena" och fallskärmarna, annars är problemet där - politikerna måste dra in dessa pengar från dem som de i valet lovade förbättringar, - naturligtvis utan några garantier. Och väljarna vid varje val, sväljer alla löften med hull och hår, - med samma resultat. Nästa val väljer väljarna för säkerhets skull på andra politiker så att dom kan införa sina besparingar och fördyringar och förbud enligt sin ideologi.
   Den heliga ideologin går före all sund logik. I alla fall för en politiker. Annars blir det som för Kjell Olof Feldt - karriären är slut. Det till och med finns politiker som brister i gråt när verkligheten övertrumfar ideologin, men när fattigpensionärens pengar till slut inte räcker till mat, vilket beror på politikernas beslut, då gråter ingen politiker.
   Den debila ideologijakten har idag drivit in Sverige i en ohållbar situation, där staten måste belåna sig för att dölja sina makthavares misstag. Statsskulden blev hejdad vid 100% belåning med hjälp av besparingar, pålagor och fördyringar för väljarna, vilka började redan under Märkvärdige Perssons regim och uppnåddes under förra valperioden, men det dög inte man valde in ett nytt gäng som nu istället kör skuldsättningen vidare. - Och varför? Jo, för att modeordet idag är asylrätt. 
   Vad är asylrätt? Om man tittar på dom länder, där många av dagens makthavare på sin tid överlevde under asylrättens beskydd, så tycker dessa makthavare idag att landets egna intressen absolut går före asylrätten för invandrare. 1945 så resonerade även dom svenska socialdemokraterna som så. - Inga dubier om asylrätten, icke alls. Jag tänker på baltutlämningen. Den dåvarande sosseregeringen var oroliga för att det, precis som efter första världskriget det skulle bli en global arbetslöshet. Till Sverige hade det kommit c:a 50 000 civila flyktingar huvudsakligen från Baltikum, samt 3700 tyska soldater, bland dessa var det 165 balter iklädda tysk uniform. Observera att balterna tvångsinkallades i tyska armén. Det var inte någon division Viking-frivilliga skandinaver. För att inte behöva utfodra arbetslösa tyskar så frågade den svenska regeringen Stalin om han ville ta hand om de tyska soldaterna, vilket Stalin tackade ja till. Han ville naturligtvis hämnas på alla som hade krigat mot Sovjet. (Till exempel av Stalingradarmén, c:a 800 000 man, varav c:a 90 000 kom i rysk fångenskap, återvände ungefär 6000 till Tyskland efter tio år i ryska läger.)  
   Om någon idag kommer ihåg den episoden så är det bara balterna som omnämns som "Sveriges skam, baltutlämningen", ingen kommer ihåg de tre och en halv tusen tyskar som skickades att dö i Stalins slavläger. Undén hade fräckheten att tjugo år senare i SVT påstå att det gick ingen nöd på balterna, för DN hade fått träffa sex av de hundrasextiofem utlämnade. Var är de övriga?  På ett protokollfört regeringssammanträde, 1945 i samband med diskussionen om dom baltiska soldaterna, så hade samme minister mage att föreslå "Att vi kan väl lika gärna skicka tillbaks hela packet", d.v.s. även dom civila flyktingarna. Så var det med den svenska prioriteringen av asylrätten då!
   Vad är det för en diffus asylrätt som rättfärdigar, att en idag internationellt utpekad terrorist, under fem år i Sverige försörjer sig på snatteri, småstölder, ficktjuveri, hot och vete fan vad övrigt allt annat utom ordnat arbete? Allt det där drabbar faktiskt dom blåögda väljarna som har valt den nuvarande, föregående och säkerligen kommande regeringen. Regeringar och politiker som inte fattar att väljarnas välfärd går före de politiska ståndpunkterna och ideologierna.
   När man i TV-nyheterna ser statistik från Migrationsverket som redovisar att ett ensamkommande barn kostar i snitt två tusen kr. om dagen, bleknar man om nosen. Problemet är att en fastboende i Sverige är hårt reglerad i lagen, för att inte överutnyttja allmänna medel. Respektive får absolut inte en krona för mycket från samhället. Varje krona som har utbetalats för mycket, respektive inte inbetalats, inkasseras av staten med ränta och kan bli en straffbar handling. Den våldsamma invandringen däremot verkar helt sakna några regler och ekonomiska normer. Allt får kosta vad som behövs, oavsett hur mycket.
   Idag på väg hem hörde jag i bilradion att kommunerna från migrationsverket får 1900 kr/dag per barn i ett så kallat HVB boende. Staten vill lansera ett friare och billigare boende där undomarna får sköta sig själva, fast fortfarande med bemanning. Det kallas för stödboende. Denna form av boende ersätts av migrationsverket med 1000 kr/dag. Kommunerna är inte intresserade av detta. De säger att summan inte täcker kostnaderna.