fundamentalism

   I Elena Ferrantes tredje bok om flickorna från Neapel, där de är vuxna och där Endú försöker att skriva ett verk om kvinnoskap. Eller som hon beskriver det "Om män som konstruerar kvinnor". När hon får frågan om det är en roman hon skriver, svarar hon att hon inte vet vad det är, följaktligen kallar jag det för ett verk. 
   Det som fick mig utgjuta mig i denna drapa är några rader som förklarar författarinnans källforskning. Hennes grund är första skapelseberättelsen ur Bibeln, där hon, såsom jag förstår det, har döpt om Adam till Ish. Gud skapar Ish till sin avbild ur jordens stoft och blåser livgivande andedräkt i honom. Sedan gör Gud en kvinnlig variant, men den gör han av redan levande material som han gräver fram ur Ishs sida - resultatet blir Isha´h.
   Och - därför kan Ish säga;  "Precis som allt som har skapats är det här inget annat än jag, det är kött av mitt kött och ben av mina ben. Gud har frambringat henne ur mig. Han har befruktat mig genom sin andedräkt och tagit fram henne ur min kropp. jag är Ish och hon är Isha´h. Och särskilt genom ordet, genom det ord som betecknar henne, kommer hon från mig som är en avbild av den gudomliga anden och bär dess Ord inom mig. Hon är alltså bara en ändelse som har satts på min ordstam och kan bara uttrycka sig med mina ord." 
    Så här långt bakgrundsbeskrivning. - Nu kan jag äntligen börja fabulera själv. - Nu börjar det roliga!
   Om nu det i Bibeln, i första skapelseberättelsen verkligen fastslås att woman endast är en ändelse på man, så är det verkligen förmätet och ett nästan gränslöst storhetsvansinne av kvinnosaksivrare och i synnerhet Fi, med Gudrun Schyman i spetsen att inbilla sig och sin omgivning att de ska förändra attityden på några årtionden. 
   Jag har nog en känsla av att eftersom det inte enbart är en biblisk tradition att förringa kvinnan, utan att kvinnan intar sin underordnade plats i alla samhällen, oavsett religion, så är orsaken nog att det är bara styrkan som i slutändan regerar. Mänskligheten (där är det igen; män- inte kvinnskligheten) lärde sig att göra läten, sätta betydelse på lätena. Lätena blev till ord. Orden satte namn på tingen. Så småningom blev orden till hela meningar. Människorna började att försöka sätta ord och meningar på tankar. Sedan började människorna att försöka att utbyta tankarna med varann. (Det är väl kanske först där som religionen kommer in mänsklighetens medvetande.) - Men långt innan, innan det ens fanns några begripliga läten, var det någon som alltid och i alla sammanhang bestämde - och hur gick det till? - Jo, den starkaste bestämde! Det sa bara pang om den starkaste inte fick som den ville - pang!  Och, idag när mänskligheten har utvecklat ett otal globala system att samtala och försöka lösa differenser med, så diskuteras det, medlas och diskuteras igen, men - till slut så säger det pang och först då är det lugnt - en tid!
  - Sensmoralen? - Jo det är alltid och enbart den starkaste som regerar! - Ibland så räcker det med enbart hot om pang. - Det är nog det enda som civilisationen hittills har lyckats att åstadkomma! - Alltså att det egentligen säger pang från vaggan till massgraven - fortfarande! - Jag är inte optimist i det här fallet, det kommer nog att förbli så inom överskådlig tid (om inte för alltid). Mänskligheten är och förblir avancerade, men dock - enbart däggdjur och följer därför naturens lagar och inte mänsklighetens önskningar.
   Nu ska jag fortsätta att läsa romanen - bye, bye!