medelmåttans högborg

   Den svenska demokratin faller liksom totalt samman. Små människor, utan ryggrad sitter på höga poster, såsom partiledare och t.o.m. ministrar i regeringsställning. Det fattas ledare, med ledaregenskaper. Tyvärr är goda ledare väldigt sällsynta. Dessutom hade Sverige redan på sextiotalet bestämt sig att vara medelmåttans hemland. Alla, oavsett begåvning eller håg skulle i jämlikhetens namn utbildas i lika dana skolor, till samma examen, utan att prioritera unik begåvning. Den som hade en unik begåvning fick odla den - helst utomlands och i synnerhet utan samhällets stöd. - Alltså på egen bekostnad! - Han (eller hon) nöjde ju sig inte med att vara i jämlikhetens sfär. Han ville vara bättre.
   Så som en inbiten kommunist en gång förklarade för mig hur ordet fascist skall uttolkas i den kommunistiska dialektiken. Enligt dom är det så att en som ställer sig i opposition, påstår i och med det att han anser sig vara bättre och därför är enligt betydelsen i dialektiken - fascist = ensam stark - just enbart fascist!  Följdaktigt innebär det att varenda en som inte nöjer sig med vad majoriteten bestämmer är en fascist. 

migrationsministern Heléne Fritzon (S)

   Enligt en snubbe som har levt i Rinkeby stort sett hela sitt liv sa att den norska invandrings- och integrationsminister Sylvi Listhaug enbart sa sanningen och som det verkligen är i stadsdelen, vilket inga svenska media vill eller törs tala om. - För att inte få fasciststämpel på sig?

   För att återgå till dagens problem så har det svenska samhället fostrat fram medelmåttor utan ledare. Att en svensk minister, Helene Fritzon, vägrar att träffa sin norska motsvarighet, Sylvi Listhaug, efter att den förra har vandrat i stadsdelen Rinkeby och därifrån uttalat sig i norsk TV. - Det är inskränkthetens och medelmåttans topp - eller rättare sagt bottennapp! 
- I vilken utsträckning ska den svenska socialdemokratiska partiet och det övriga etablissemanget bestämma vad som kan anses vara ett demokratiskt parti?           

Sylvi Listhaug

- Här i demokratins högborg, Sverige , vägrar en socialdemokratisk minister att träffa en demokratiskt folkvald minister från vårt närmaste grannland egentligen bara för att den norska ministern representerar "fel" parti, det populistiska partiet - Fremskrittspartiet! - Inte ens ett fascistiskt parti! 1.