annie lööf

   Annie Lööf, ja vad ska man säga om det? - Jag har länge misstrott Annie Lööf. När hon mitt under Stefan Löfvens bleka trevare efter statsministerposten plötsligt som gubben i lådan dyker upp i en diskussion och utbrister att det är oerhört viktigt för Sverige att det äntligen blir en kvinnlig statsminister i Sverige, då förstod jag direkt att det var sig själv hon menade - jojomensan!
   Hon har smitit undan bakom Ulf Kristersson och Alliansen under hela hösten och kunnat smida sina planer i lugn och ro. På direkta frågor från pressen har hon spänt ögona i reportern och meddelat att hon står för en alliansregering med Ulf Kristersson som statsminister! - Tro det om ni vill! 
   Och nu! Nu kommer stafettpinnen snart till henne emedan Jimmie Äkesson inte räknas för normal partiledare i vår glatt blomstrande demokrati. - Jojo då kan hon le ännu mera överlägset mot journalisterna. Jag ska inte äta upp någon gammal hatt eller gummistövlar, men mark my words, hon kommer att spräcka Alliansen och regera med di rödgröna, för hur det nu är så är Annie Lööf först och där tycker hon att hon hör hemma. - Centerpartiets slogan var ju Framåt!
   Hos Skavlan sa hon att nu var det dags att bli vuxen och föra praktisk politik, mer eller mindre tydligt -  blocköverskridande. Så det är nog alldeles tydligt att hon skapar mark för den nya praktiska framtiden, med en kvinnlig statsminister - det gäller bara att nedlägga Stefan Löfven. 
   PS.  Jag läste just nu att en tung moderat uttalat sig att Annie Lööf har vid det här laget grävt ner sig i så många diken att hon inte rår att kliva upp ur något av dem.