Litauens hjältar..

   Jag har börjat att läsa boken om de litauiska skogsbröderna, d.v.s. partisanrörelsen som fanns i Litauen,under första sovjetockupationen, tysktiden 41-44 och framförallt, vilket boken handlar om, tiden för andra sovjetockupationen, den efter kriget.
   Nästan omedelbart finner jag texter som för mig låter självklara. Texter som vittnar om fattiga bönder vilka älskar sitt land och är beredda att gå i döden för sitt i generationer ärvda teg. - Mot ockupanterna vilka vill förinta den fattiga bondens nationalitet och nationen Litauen, en nation med anor från medeltiden när den sträckte sig ända ner till Svarta havet. En ockupationsmakt som i sin ideologi hatar nationalism och kallar sig för internationalister, förutom att när dom själva blir anfallna, omedelbart kallar de det kriget för det stora fosterländska kriget! 
   Ett par citat ur boken som omedelbart fick mig att reflektera om dagens skeva och förvanskade syn i Sverige på begreppet nationalism. Sverige idag, liksom kommunistpropagandan jämställer  varje tanke på nationalism med fascism och det idag oerhört förvanskade och därför missbrukade ordet rasism. Rasism har ingenting att göra med att man älskar sitt hem och där man har sina första minnen från. - Förenklat uttryckt - där man är född! 
  Här är några citat: - "Från ett västperspektiv verkade detta grymt och nästan otroligt men i bolsjevikryssland var det bara normalt och naturligt." ("Detta" var att tvångsrekryterade skickades till fronten utan utrustning eller vapen. Allt som behövdes fick dom plundra av liken på slagfältet.) - "De har i stort sett obegränsat med folk och ser ingen anledning att vara försiktiga med sina egna. Ännu mindre anledning fanns det naturligtvis att spara på människor från ockuperade länder där minnet från självständighetstiden och där den nationella självkänslan var stark. Snarast sågs det som ett utmärkt tillfälle att förinta dessa illojala massor." 
    "De nya "rödarmisterna" tog varje tillfälle att dra till skogs med hela utrustningen och söka sin tillflykt till de aktiva partisangrupperna. Om man nu skulle dö, menade de tvångsrekryterade, så hellre under det att man försvarade fosterjorden än genom att sprida sina ben någon annanstans i kamp för de nya slavdrivarna." - "Ett sådant beslut fattade Litauens åkerplöjare som till kropp och själ vuxit samman med fosterlandet."
   En fältbön hos litauerna; "Gud du som skapat nationerna och gett dom törsten efter frihet,vi ber dig att du åter skall ge vårt land dess frihet... ge oss kraft att bära partisanernas börda... helige Kazimir, led oss i striden på samma sätt som du mirakulöst ledde våra förfäder..."
   Detta är något för dom självgoda svenskarna att fundera över. Uttrycket "Gud du som skapat nationerna..." tål att funderas över. En god socialist avfärdar Gud som skrock och vidskepelse och följaktligen så även nationalism, varför dom med gott samvete kan avfärda en som tror på en nations rätt som fascist.- Betänk vad en svensk notorisk Moskvakommunist förklarade för mig att menas med fascist. Hon sa ordagrant att var och en som inte samtyckte med majoriteten, utan hade en egen åsikt var enligt den kommunistiska dialektiken en fascist.   
   Storleken på Litauens partisanrörelse var för oss helt okänd. Hela Litauen var, tydligen i stort sett, indelad i  militärområden med befälhavare och övrig stab, allt väldigt militärt organiserat. 1945 när den var som störst var antalet partisaner över trettio tusen - en ganska stor nationell armé - hela Sverige har nog inte en så stor idag!
   NKVD-trupperna led stora förluster. Manfallet var i snitt ungefär ett mot fem ryssar och deras medlöpare.
   Med tiden så förlorade skogsbröderna på olika sätt möjligheter att agera. Försörjningsleden förintades nästan helt av bolsjevikerna genom att tömma böndernas förråd genom olika skattepålagor, genom ständiga plundringståg av de ryska trupperna och därpå ytterligare nya beskattningar.
   Genom deportationer av landsbygdsbefolkningen förlorade partisanerna sina sambandspunkter och den nödvändiga kontakten med världen utanför skogarna. Även vapenförsörjningen blev svårare och svårare.
   Ryssarna hade dragit samman mer än 50 000 Sovjetunionens inrikestrupper NKGB eller MGB-trupper som dom just då kallades plus ytterligare c:a 30 000 ordinära armésoldater i Litauen för att försöka eliminera den litauiska partisanrörelsen. Vilket dom även så småningom lyckades. 1953 påstås vara året då partisanerna förlorar inflytande och betydelse i landet.