Fukushima så här efteråt...

   Den 14 mars 2011 skrev jag en utopi-skrift om kärnkraften i Fukushima. Där var jag optimistisk angående olyckans vidd. Senare visade det sig att översvämningen efter tsunamivågen ju slog faktiskt ut fyra aggregat, med radioaktiva utsläpp som följd.  Men resultatet av kärnkraftsolyckan ödelade inte varken Japan eller dess befolkning.  International Nuclear Event Scale (INES) klassade Fukushima-olyckan på den allvarligaste skalan, med tre härdsmältor. Skadorna förblev trots det väldigt lokala med nästan inga offer, i synnerhet om man jämför med den egentliga katastrofen - jordbävningen och den efterföljande tsunamivågen där över 10 000 människor dog och skador för 900 miljarder förorsakades, vilken var den direkta orsaken till kärnkraftverks-olyckan.  
Här nedan är uppgifter som jag har hämtat från Wikipedia;
Fukushima-olyckan (福島第一原子力発電所事故 fukushima daiichi genshiryoku hatsudensho jiko^?) avser en serie haverier och utsläpp av radionuklider vid kärnkraftverket Fukushima I som följde jordbävningen vid Tohoku den 11 mars 2011
Enligt Japans kärnsäkerhetsorgan NISA (Nuclear and Industrial Safety Agency) var mängden radioaktivt cesium som spreds i atmosfären efter explosionen lika med 168 Hiroshimabomber^[2]. Olyckan har rankats på den högsta nivån på INES-skalan för allvarlighetsgrad på kärnkraftsolyckor och -incidenter.
   Därmed tycker jag än en gång att det visar sig att människorna hyser en ogrundad skräck för den osynliga radioaktiviteten. Lika ogrundad som flygrädslan. Inbillningens makt är stor och ännu större! Det absolut säkraste sättet att färdas har folk den största rädslan för! Den renaste kraftkällan, vilken egentligen tar död på minst människor, har folk den största skräcken för!
   PS. I senaste Illustrerad vetenskap läste jag just nu i detta ögonblicket att Fukushimaområdet är världens mest radioaktivt nedsmutsade område, men jag påpekar än en gång - det är ett väldigt litet område på jordklotet, väldigt lokalt!   

något ruttet i svenska lagen...

   
   Med ruttet menar jag liksom att den inte har kraft att lagföra grövre brott. Att den inte förmår att försvara våra umgängesnormer. Att Riksdagen stiftar en lag om att det är olagligt att vara beväpnad med kniv, att det är t.o.m. olagligt att förvara en kniv i sin ägandes bil, men när tjugo tjetjener kommer i samlad trupp och i slutändan personer blir knivskurna och hamnar i koma, så blir ingen gärningsman dömd, för överhuvud taget någonting alls, på grund av att det var för många som anföll. 
   Att allas försvar plötsligt är att mina kläder är blodiga för att jag försökte hjälpa de skadade! Ingen har sett något konkret varför eller på grund av vem folk blev skadade och blodiga! - Och denna förklaring är det enda som Tingsrätten sväljer med hull och hår, allt annat är inte bevisbart! - Därför anser jag att det någonstans är ett grundligt systemfel i den svenska lagen!
  När sedan de fyra som i inledningen blev häktade, inte kan dömas, utan efter rättens handfallenhet blir frisläppta och som lök på laxen begär skadestånd med 40 000 kr. var, sprider det sig ett löjets skimmer över den svenska rättvisan! - tycker jag verkligen!
   Bara det faktum att de minst tjugo som i samlad trupp åkte till Älmhult för att skipa "rättvisa" på egen hand genom att storma en pizzeria är ett brott i Sverige. Att inte alla tjugo gick in i lokalen är oväsentligt. Intentionen var att skipa egen rättvisa. - Bara det borde vara straffbart, efter som mig veterligt, är att skipa egen rättvisa genom tvång inte förenligt med svensk lag. 
   Att alla t.o.m. de med blod på kläderna blir frikända, även det är ett hån mot svensk rättvisa och hånet levereras av Tingsrätten och advokaterna! Och slagskämparna bara tackar och tar emot med ett saftigt skadestånd som bonus!
  Som en parentes så är jag ganska och totalt övertygad om att om jag av trafikpolisen skulle ertappas med en morakniv i bilen, så skulle den svenska rättvisan fira triumfer med att jag skulle bli dömd för vapenbrott. Och, emedan jag med mina oerhörda inkomster inte skulle få rättegångsbiträde betald av staten, utan få betala det själv, skulle det bli billigare för mig att betala böterna direkt och på så vis skulle jag hamna i brottsregistret! - Jo jo!!  
   Att det svenska rättssystemet inte håller rättegång förrän mer än ett år efter slagsmålet, så att alla berörda och försvarsadvokaterna hinner snacka sig tillhopa, bådar inte heller gott för rättvisan!
   Och nu några utdrag från referatet i Kvällsposten 4 jan. 2018, först ingressen:
 Mellan 20 och 50 män stormar pizzerian, jagar ut två män på en parkering och misshandlar dem grovt.

Vittnen berättar hur männen skrek att de var IS-anhängare och där för att mörda.

Våldet utlöstes ett par dagar tidigare – med ett bråk mellan två tonåringar där en hamnade i koma.

Pizzeriadådet var en hämndattack och ett hatbrott från tjetjener mot yazidier, menar åklagare.

Men alla misstänkta friades i rätten: De var för många.

   Sedan ett stycke längre fram:

"Vi kan inte låta dem förnedra tjetjener"

Ett meddelande från en av männen, skickat i en större gruppkonversation, lyder:

"Ja vi är redo, vi måste misshandla eller slå dom i så fall. Om de beter sig på så sätt, om dom inte backar. Vi har inget annat val. Det är bara en gata det är inte så mycket. Vi kan inte tillåta dem förnedra tjetjener, i Guds namn." 
  
   Varpå dom drar iväg, minst tjugo till antalet! Det är inte bara för att skrämmas. Folk blir nedslagna, sparkade blodiga till den grad att slagskämparna också blir blodiga men alla blir frikända!
   Som ett kuriosum kan jag bidra med ungdomsminne. I det här fallet var jag väl åtminstone tjugo år. i det glada Lännersta-gänget ingick en glader en som gick under namnet Totte. Han hade en syster som vad jag ihågkommer lystra till namnet Ulla och hon hade haft det ihop med en pojkvän från Gotland. (Vad Totte hette på riktigt i för och efternamn har jag inte det minsta i minnet kvar.)
   Nu åter till minnet. Plötsligt en kväll säger Totte att den där djä--la gotlänningen har på något sätt förolämpat Ulla, varför Totte skulle vilja lära honom veta hut. Varpå han undrade om jag ville skjutsa honom till Farsta. Jag hade inte något emot ett litet äventyr, så jag samtyckte till en utflykt, så där i kvällskvisten. Nu var vi bara två, eller rättare sagt en Totte och en chaufför, men parallellen finns - privat rättvisa! 
   Vi hittade adressen, men Totte ville hitta gotlänningens bil, så vi åkte omkring i kvarteren för att hitta den. Vi hittade inte Opeln, vill jag minnas att den var. Då säger Totte, "vi kan väl åka till Nynäshamn och kolla om han har åkt hem till Gotland." Ett litet äventyr till hade jag fortfarande inget emot, så vi drar vidare mot hamnparkeringen i Nynäshamn. Vi hittade inte bilen där heller. Vad Totte tänkte göra med gotlänningen eller bilen har jag ingen aning, men som sagt, parallellen finns där, även om jag tyckte det enbart var en spännande utflykt. - Tilläggas kan att vi hade inte några knivar eller andra vapen med oss. - På femtiotalet var Sverige en idyll där t.o.m. kungen kunde promenera på gatorna utan Säpo i hälarna, för att inte tala om bepansrade bilar att åka i! Svenska pojkar kunde i värsta fall få en blåtira under lördagsnatten, absolut inte få halsen avskuren!      
   

Nyårs blaj...upprepning av 2015-års blaj

   I december 2015 skrev jag, tydligen förgrymmad över missbruk av ordet "Rasist", nedanstående betraktelse över  slentrianmässiga uttryck, men idag verkar det att ordet rasist har bleknat bort och nästan ingen längre nämner detsamma. Årets modeblajord eller slägga har varit "Värdegrund" - i synnerhet hos Aftonblaskan - samt "#MeToo" vilken även den börjar att blekna. Här nedan kopierar jag in vad jag skrev då;) - yes!
  
  Jag skrev en halvdan grunka, vilken jag sedan försökte få

ordning på. Jag rättade och skrev om och rättade igen 

varpå jag lyckades med att trycka på fel knapp. Allt 

försvann, så nu får jag börja om från början.

   Min ursprungliga fundering var om inte ordet rasism 

börjar att gå inflation i. Om det inte, efter att i stort sett alla, 

av någon, vid något tillfälle, av någon orsak, har kallats 

för rasist, man kanske borde börja vänta sig en 

omvänd betydelse på ordet. En sorts icke-ord? Ordet åker 

ner i ett svart hål och betydelsen blir en spegelbild av det. 

Ovisst vad betydelsen skulle bli.

   Kanske bara svart (får man säga så, utan att bli kallad 

rasist?) 

   Kanske att den som inte har blivit kallad för rasist vänder

sig till t.ex. pressen eller t.o.m. domstol och påstår att han

är förolämpad och mobbad - utstött ur gemenskapet.  
           


  Det slog mig - och det plötsligt - om man eliminerar alla ord 

som beskriver olikheter mellan olika människor som kommer 

från olika världsdelar, eller olika stater, eller olika byar, eller 

olika samfund, eller olika va´ fan som helst och i stället 

kallade alla för hen, fy fan va bra det skulle bli! - elleöör?

Oj då, mitt felstavningsprogram påstår att hen är enbart en 

felstavning!

  
   Nåja, resultatet av försöket att skriva på nytt resulterade

i något alldeles nytt, inte alls vad jag filosoferade

ursprungligen om, men kanske mera konkret.

   Jag har även funderat på att ordet rasist har blivit som en svordom. Kanske det mest använda just nu. Folk som använder svordomar brukar inte reflektera om den egentliga innebörden av svordomarna, utan använder dom slentrianmässigt - i tid och otid.
   
   Det känns rent av antikt vad jag skrev då, fast det kändes så väldigt väsentligt för två år sedan. Då var jag rädd att det, som sedan dess har visat sig enbart vara ett modeslagord eller uttryck, skulle bli en norm i det svenska demokratiska samhället och halva samhället skulle terroriseras med ordet i fråga. - Ungefär som kulturrevolutionen terroriserade befolkningen i arbetarparadiset Kina.
   Men tiden har visat att den svenska offentliga debatten enbart är hysterisk och använder diverse slogans, som dyker upp som dagsländor och även försvinner lika fort från horisonten - putz weg!
   Men likväl så är dessa dagsländor otrevliga att bli offer för. I rättssamhället Sverige används, uttrycken i fråga, som ordbajs-släggor mot motståndare, istället för hållbara argument, när dom antingen inte finns, eller bajsaren inte orkar att bygga upp en grundad tanke. Det intressanta är ju att alla dessa modeslagord som har kommit och gått har lanserats av dom "goda" vänsterkrafterna. - Kommunisterna, vilka gömmer sig under partibeteckningen V. Miljöknuttarna - officiellt Miljöpartiet och FI. som egentligen borde verkligen vara och heta Fy. - Även jag gillar, som synes, billiga slogans! - Sossarna har faktiskt förhållit sig lite mera sansat.
   Tyvärr så är fenomenet värre ändå, på grund av att tungt vägande media, pressen, radion och TV, under modeblajordens paraply, pekar ut enskilda personer, utan några minsta juridiskt hållbara bevis, vara stort sett kriminella och när de senare ska utredas för dom påstådda brotten, tystnar allt och de utpekade förblir "brottslingar" emedan dom inte ens blir rentvådda. 
   Det finns en stor diskrepans mellan rättvisans attityd när det gäller brottslingar och brottsoffren! De rättsvårdande myndigheterna vill definitivt inte rentvå någon som blir misstänkt, för det kan bli väldigt dyrt för samhället att behöva betala ut skadestånd till den oskyldige. Samtidigt som brottslingarna, i den socialistiska ideologin, är enbart missuppfattade individer som det är enbart och alltid synd om. De har haft en taskig barndom, gärna för att de inte haft någon ungdomsgård att gå till!
   Men gott nytt år i alla fall! 

     

..nu är det dags igen..

   Ja ja, nu är det dags igen att göra rätt för min slogan, vidhängande min blogg!
   Detta har publicerats av TT Nyhetsbyrån - den 28 december 2017. - Om nu detta inte har redigerats med onda ögon, så är det fjolligt! - Som följer:

Rikspolischef Dan Eliasson om... 
  ... det ökande antalet dödsskjutningar:
- Vi har sett skjutningar där man varit väldigt hänsynslös, oförsiktig och ovarsam med människoliv och det är klart att det bekymrar väl oss alla. Men när vi väl får tag på personer som begår de här brotten, vilket vi faktiskt får, är det väldigt långa fängelsestraff.
   Han har tyvärr missat att skriva in ibland mellan - vi faktiskt får och  ,är det väldigt...
  ... straffskärpningen vid vapenbrott:
- Det gör att vid grova vapenbrott kan vi ta personer direkt i häkte, och därifrån direkt i fängelse efter rättegång. Det är klart att det kommer ha en avskräckande effekt, det är jag övertygad om. I dag har vi situationer där vi har tagit grovt beväpnade kriminella för innehav av skarpladdade grova vapen, och efter förhör är de tillbaka ute på gatan efter fem-sex timmar.
  Redan på sjuttiotalet när det ena efter det andra beredskapsförrådet plundrades på automatvapen, handgranater och dylikt undrade i alla fall jag var det kommer att sluta. Jag tänkte att vapnen kommer ju för eller senare att dyka upp i samhället! - Att detta fick fortgå kändes som en oföretagsamhetsskandal från samhällets sida, men det fortgick! - Sedan kom Balkanländernas sammanbrott, med en invasion av krigsskadade före detta Jugoslaver, med överblivna vapen i bagaget. Plötsligt var det kriminella Sverige beväpnad - som det heter - till tänderna, men ändå blundade makthavarna - det hände ju inte så mycket! Först nu, trettio år senare har lagen kommit ikapp och gör det självklara, nämligen att lagföra en som vandrar omkring i Sverige med ett olagligt vapen! - Och polisen är samtidigt rädda att ingripa i vissa stadsdelar!      
  ... metoo-rörelsen och en eventuell ökning av anmälningar om sexualbrott:
- Låt oss se hur stor den här vågen blir i slutändan. Det är bra att anmälningar kommer in, men då får ju vi se till att balansera om våra styrkor i större utsträckning. Det är ett sådant jobb vi försöker att göra hela tiden.
   Vilka styrkor skall han balansera om? Skall han balansera om dom redan otillräckliga mordutredarna, eller dom obefintliga inbrottsutredarna, knappast trafikpolisen, för då kan ju nollvisionen ta skada av  'et? - En del av det här av mig skrivna är ironi, men principen är väl klar i alla fall?   
  ... den kommande samtyckeslagen:
- Jag tror att den här samtyckeslagstiftningen ställer oss inför nya utmaningar och vi behöver utbilda vår personal.
    Här räcker väl med att hänvisa till det redan skrivna i förra stycket!
   ... att lag och ordning får stor uppmärksamhet i den politiska debatten:
- I grund och botten är det positivt. Verktygslådan som vi jobbar med får fokus, och lagstiftningsarbetet också. Vi blir mer granskade, för det är klart att ger du någon mer resurser och verktyg så förväntar du dig mer resultat och det blir mer diskussion om vi gör bra saker eller inte.
    ... naturligtvis inte! Han har naturligtvis i detta stycke inte sagt någonting! - Han ska inte vara den högste polischefen. - Han kan möjligen vara en dålig politiker.
   ... de starkaste minnena från polisåret 2017:

- Samtalet någonstans 14.56 den 7 april (om terrordådet på Drottninggatan i Stockholm) - jag ryser när jag pratar om det. Det går inte att komma ifrån, det tar jag med mig. Jag tar också med mig vreden och ursinnet jag känt vid attackerna mot polisen. Och så tar jag med mig en fantastisk sommardag när jag lyssnade på (statsminister) Stefan Löfven och (justitieminister) Morgan Johansson och de berättade hur mycket pengar polisen skulle få framöver. Det kändes som att det var slut på regn och storm och oväder i ansiktet, nu kom vi in i varmare väder och varmare förtecken.
   Om minnena han ska ta med sig - kan det betyda att han ska gå? - Vreden mot attackerna mot polisen envisas han med att i politiskt syfte överdriva genom, att trots polissakkunniga, påstå att beskjutningen av en polis villadörr var ett angrepp på polisväsendet och inte, som poliserna själva säger, ett angrepp enbart på personen och inte på yrkeskåren.
   Glädjen över löftena från Löfven och Johansson är enbart fjolligt och politiskt dravel. Han vet väldigt väl att löftena kommer att bli en tummetott! - Och då var denna saga slut!

boendefrågan löst!

Någonting att fundera och förvånas av! Jag återger, till att börja med, hela eposet.

Vad får ett tiggarläger kosta?

• Opinion

25 december, 2017

Share466

Tweet15

SHARES481

➤ KRÖNIKA  Sverige förändras snabbt och oåterkalleligt med globaliseringens frammarsch. Det som bara för några år sedan varit en självklarhet och den lägsta möjliga nivån för de flesta svenskarna blir plötsligt en lyx som få kan unna sig – som till exempel rätten till ett drägligt och tryggt boende.

För fyra år sedan blev jag bjuden till en inflyttningsfest hos en vän. Hans familj fick en tillökning och efter några månaders eftertanke kastade han in sig på den redan då överhettade fastighetsmarknaden och köpte en villa. En sådan där klassisk Bullerby-villa i en helsvensk medelklassförort  som han skulle behöva betala av resten av sitt liv. Ja, dyrt, men ändå värt det om man vill ge sina barn en trygg uppväxt, trodde han då.

– Det är allmänning från tre sidor här, visade han stolt fastigheten för mig.

Huset låg sist på gatan och kostade betydligt mer än grannvillorna eftersom en kommunal skog omgärdade tomten – ett privat avskilt läge med allmänning som närmaste granne, som mäklare brukar marknadsföra det i sina annonser. Det sammanfattar ju den svenska drömmen ganska väl – att bo ensamt, ostört och nära naturen. Det är värt varenda extra krona, förklarade vännen för mig.

För någon vecka sedan träffades vi igen. Han hade fått ett problem: husets stora fördel blev plötsligt ett stort problem. Allmänningen visade sig vara allmän på riktigt – för hela världen. Sedan i somras har tiggare från Rumänien bosatt sig i skogen. Det som började som två tält blev så småningom fler – och snart huserade en hel tiggarklan 50 meter från vännens idylliska nyrenoverade drömhus.

Missförstå mig inte – min vän tillhör inte de fullfjädrade rasisterna. Han är en vanlig hantverkare som inte intresserat sig för politik fram tills ganska nyligen. Plikttroget röstade han för S – precis som hans föräldrar gjorde, i tron på att de får landet att rulla. Så har det ju alltid varit. Han var säker på att samhällsinstitutionerna fanns där för honom – för att vara på hans sida när han skulle behöva det. Varför skulle han annars betala världens högsta skatter?

Att ha ett tiggarläger några tiotals meter från sin bostad är tydligen en erfarenhet som förändrar ens syn på samhället. Det blev inget kaffe och kakor för tiggarna. Istället kontaktade han kommunen för att få bort bosättningen. ”Det är ju bara att köra bort dem,” trodde han i sin enkelhet. Det blev dock inte riktigt så som han tänkt sig.

Kommunen skyllde på polisen medan polisen menade att lägret ligger på kommunens mark – och därför ska det vara en av kommunens många avdelningar som ska lösa problemet. Efter en flera månaders lång kafkiansk mardröm med ansvariga som lade på luren i örat på honom, ignorerade hans vädjan om hjälp på mejl och gjorde sig otillgängliga, kom kommunen fram till att tiggarna numera har en ”besittningsrätt” till den mark de hade ockuperat.

Därmed blev grannskapet med allmänning ett problem istället för en fördel.

Min vän fick anpassa sitt och sin familjs liv till de nya omständigheterna och i princip underordna det tiggarnas dygnsrytm: ingen vistas utanför huset medan tiggarna är synliga ”för att inte provocera”, allt inklusive de enklaste redskap och leksaker låses in,  tidsur installeras på flera lampor för att ge sken av att någon finns i huset hela tiden osv…

Och nej, några ömsesidigt berikande kulturutbyten blev det inte heller. Vännen ville egentligen bara en sak – att bli lämnad i fred. I början av vintern reste de flesta tiggarna tillbaka till Rumänien – för att återkomma nästa år.

Den här historien illustrerar globaliseringens effekter för vanliga medborgare: valfria globala nomader kan slå sig ner i princip var de vill och få ”besittningsrätt”.

För några år sedan kämpade en av globaliseringens främsta ivrare, Birgitta Ohlsson, hårt för att stoppa Stockholmspolisens tolkning av EU:s regler vad gäller hitresta tiggare.

Polisens tolkning gick ut på att tiggeri inte utgör rimlig försörjning och därför inte ger rätten till bosättning i Sverige. Med hänvisning till detta ordnade de busstransporter för tiggare tillbaka till Rumänien. Det handlade om ett fåtal avvisningar så någon större åtgärd var det inte – men ändå hjälpte det att hålla situationen i schack.

Denna praxis fick Birgitta Ohlsson att se rött. I sin roll som EU-minister angrep hon polisen och krävde ett stopp för avvisningarna. Efter en sedvanlig mediekampanj fick hon som hon ville: de polismän på vars initiativ avvisningarna inleddes omplacerades och därmed blev det grönt ljus för den våg av rumänska tiggare som vi ser idag.

I början av september aviserade Birgitta Ohlsson sin avgång från politiken – dock med bibehållen riksdagslön och förmåner. Nyheten möttes av en enig kör av politiker och journalister som beklagade beskedet och prisade Ohlssons insats i den feministiska kampen. Men det är inte någon imaginär feministisk kamp som utgör hennes verkliga politiska arv, utan det är just detta – ett olagligt utländskt tiggarläger mitt i ett tidigare lugnt villakvarter för barnfamiljer.

Landet har blivit fullt med sådana små, men ack så betydelsefulla för de drabbade, historier på senare tid. Ska man sammanfatta det svenska etablissemangets politiska verksamhet under de senaste 5-6 åren i en mening så blir det en drastisk sådan: Sverige har slutat vara ett tryggt och välmående land. Och det spelar ingen roll vilka goda intentioner som deklarerades under tiden. Det politiska priset av detta svek har man inte ens börjat att betala.

   Till att börja med att zigenarna, eller någon över huvud taget, kan få besittningsrätt bara för att man ockuperar en markbit är en ren och skär skandal i en rättsstat som Sverige påstår sig vara. Det tragiska, om det nu är sanning, är det faktumet att det egentligen är dålig bondkomik. Bönderna har fått gå på ett halvdant universitets juridikfakultet och har blivit överintellektuella! - Men, tyvärr, alldeles frånvända från allt som är sunt förnuft och verklighet.

   Vidare, hörntomter, hörnhus, hörnlägenheter har ju alltid varit populära på grund av att dom ger mera avskildhet i trängseln. Även det är en paradox. Människorna klumpar ihop sig i städer, men samtidigt söker dom enskildhet, med hörnhus och hörntomter, med så lite grannar som möjligt!

   Ett exempel ur min verklighet. I samband med Lettlands frigörelse från den Sovjetiska ockupationen blev mina kusinbarn plötsligt nästan maffia-rika. De fick tillfälle att i ett nyplanerat villaområde köpa sig mark för att bygga egen villa. De hade råd, så dom köpte tomten som gränsade till en tallskog. Naturligtvis var det lite dyrare. Dom byggde villan, flyttade in och njöt av avskildheten. Plötsligt, fyra år senare, i stället för tallskogen, hade dom ett tvåvånings hyreshus dära! - Så fungerar den godtyckliga kommunala laglösheten! - Tyvärr så fungerar tydligen även den svenska kommunallagen på ungefär lika oförutsägbart godtyckligt sätt. 

   Sedan har vi problemet Birgitta Ohlsson, en aggressivliberal som tydligen med näbbar och klor slogs för, inte bara partiledarposten, utan även för jordglobens tiggare, vilka vill bosätta sig i dom svenska parkerna, skita i buskarna och förorena i största allmänhet! Hon anser tydligen att ockuperande tiggare har mera rätt till en plats än den som äger platsen i fråga! - Vilken tur att hon nu inte blev partiledare för ett "demokratiskt" parti i Sveriges Riksdag! - Tycker jag!

   Nu återkommer jag till besittningsrätten. Att slå upp ett tält i t.ex. Lill Jansskogen  vore ju något för de Stockholmska studenterna! Efter att dom fått besittningsrätt på tältplatsen, kunde de nästa år bygga sig en välisolerad friggebod (för den behöver inget bygglov) och boendet vore ordnat, efter ett rimligt besvär och för en rimlig summa. - Nära till "arbetet" skulle det också bli - gångavstånd till Universitetet! När dom blev färdigstuderade kunde de sälja friggeboden med god förtjänst till nya studenter, emedan bostadsbristen kommer aldrig försvinna i Stockholmstrakten. - Eller har jag som vanligt missuppfattat frågan? Är det möjligen bara de s.k. nomaderna som kan få besittningsrätt i svenska parker?            

        

herr Schyfferts senaste

   Nu är det så att herr Schyffert har skitit på sig! - Eller skjutit sig i foten - Eller snarlikt...  Han hade lovat sin son att bli bekant med ett par grisar och sedan bereda dom till mat åt sig. Eller i stället bli vegetarian. Dessutom gjorde han TV-program av  'et. - Dumt nog!
   Nu när programserien är slut vill herr Schyffert inte ens döda grisarna, men samtidigt fortsätta att äta kött och vara normal. Sonen känner sig lurad av sin far och svenska folket tycker att det var ett grundligt dåligt skämt, där han verkligen står med rumpan bar, utan varken fjädrar eller morotsblast i håret. Här nedan kommer ett referat av eländet.
 Omni  en mobil nyhetsapp och webbtidning har levererat detta .

Schyffert ville inte skjuta grisar – tittare rasar

 Flera tittare är kritiska mot Henrik Schyfferts sista avsnitt av ”Köttets lustar”. Schyfferts son Ove ”Limpan” ställde sin far inför ultimatumet: döda två grisar han lärt känna, eller aldrig mer äta kött, varpå Schyffert valde att fortsätta äta kött men inte döda grisarna. 
Flera tittare menar att beslutet är ambivalent. ”Helt fruktansvärt hyckleri av Henrik Schyffert! Skäms!”, skriver en tittare på Twitter, enligt Aftonbladet.
Programledaren försvarar sig dock i ett långt inlägg på Instagram.
”Under seriens gång lärde jag mig att det här inte är svart eller vitt. Det är komplext. Äter vi inga djur så försvinner lantbruk och bönder. Äter alla kött så kommer jorden att gå under”.Henrik Schyffert tillägger att han ska skära ner på sin köttkonsumtion.

Herr Schyfferts djupsinniga filosofi om svenska böndernas undergång verkar vara lite och inte bara lite krystad. Ännu bisarrare känns hans oro för jordens undergång..  ..tycker jag! - Tror han verkligen att hans son och kanske framför allt svenska folket är så lättlurade?      Världen kommer definitivt inte att kunna ätas till undergång av mänskligheten. Människan kommer möjligen att äta sönder och samman allt ätbart på jorden och efter det att lagom många har dött av svält, kommer resterna att sansa sig och leva vidare bäst det går. Men, världen som planet kommer att fortsätta sin gång, så länge solen och universum ger den förutsättningarna! - Vår tids stora miljö-oro handlar om blott och enbart debattörernas, eller kanske riktigare sagt gaphalsarnas, nuvarande bekväma liv och dåliga samvete för det samma. - Ungefär som när munkarna och nunnorna späkte sig på sin tid! - Vårt välfärdssamhälles späkning! - Så tar vi tagelskjortan på, så tar vi tagelskjortan på ... och äter vegetariskt en dag i veckan - ha, ha!    

livet är en ständig upprepning..

   Livet är en ständig upprepning - yes! Idag läste jag en skribent som bland mycket annat som egentligen var skräp plötsligt klämde fram något som fick mig att dra paralleller. Han stavade sig till att dagens regerings samarbetspartner saknade vissa förutsättningar att vara realistisk, men plötsligt fick han fram russinet (i kakan). D.v.s. att dom hade bara vissa begränsade framgångar i regeringsarbetet, medan deras stora inflytande var genom diverse departement och myndigheter, där dom hade lyckats att etablera sig och kanske t.o.m. ta över i det fördolda.
   Parallellen är då, så som jag minns det, under min tid i det påtvingade fackliga livet på 60 - 80-talet. Då kom min överkänsliga kommunistnäsa på doften av något skumt. Nämligen att i dom olika fackföreningarna som jag kom i kontakt med, bland ombudsmännen och uppåt, var det nästan mera kommunister än socialdemokrater. Det partiet hade inte då och har nog inte idag heller, ens i närheten dom väljarrösterna i politiska val,jämfört med det inflytande som dom har införskaffat sig bakvägen - nämligen genom att bekläda poster i sossarnas paradorganisation, LO.
   Annars så börjar jag att bli hjärtligt trött på alla hatsajter på Facebook, så som - Vi som kräver att Åsa Romson tar sitt ansvar och avgår. - Vi som kräver att Dan Eliasson avgår. - Vi som kräver att Stefan Löfven avgår. - o.s.v. Under dessa rubriker skrivs det en oändlig massa dumheter, med ett erbarmligt fattigt ordförråd, nästan alltid utan humor. 
   Avpixlat har försvunnit, antagligen bytt namn, men Facebook är full med andra partsinlagor som är lika tröttande. Och så som grädde på moset finns det en som kallar sig för - Inte rasist men.. Där skriver alla dom "goda" krafterna - tyvärr lika fanatiska som Avpixlat, fast vänsterflåsande.