något ruttet i svenska lagen...

   
   Med ruttet menar jag liksom att den inte har kraft att lagföra grövre brott. Att den inte förmår att försvara våra umgängesnormer. Att Riksdagen stiftar en lag om att det är olagligt att vara beväpnad med kniv, att det är t.o.m. olagligt att förvara en kniv i sin ägandes bil, men när tjugo tjetjener kommer i samlad trupp och i slutändan personer blir knivskurna och hamnar i koma, så blir ingen gärningsman dömd, för överhuvud taget någonting alls, på grund av att det var för många som anföll. 
   Att allas försvar plötsligt är att mina kläder är blodiga för att jag försökte hjälpa de skadade! Ingen har sett något konkret varför eller på grund av vem folk blev skadade och blodiga! - Och denna förklaring är det enda som Tingsrätten sväljer med hull och hår, allt annat är inte bevisbart! - Därför anser jag att det någonstans är ett grundligt systemfel i den svenska lagen!
  När sedan de fyra som i inledningen blev häktade, inte kan dömas, utan efter rättens handfallenhet blir frisläppta och som lök på laxen begär skadestånd med 40 000 kr. var, sprider det sig ett löjets skimmer över den svenska rättvisan! - tycker jag verkligen!
   Bara det faktum att de minst tjugo som i samlad trupp åkte till Älmhult för att skipa "rättvisa" på egen hand genom att storma en pizzeria är ett brott i Sverige. Att inte alla tjugo gick in i lokalen är oväsentligt. Intentionen var att skipa egen rättvisa. - Bara det borde vara straffbart, efter som mig veterligt, är att skipa egen rättvisa genom tvång inte förenligt med svensk lag. 
   Att alla t.o.m. de med blod på kläderna blir frikända, även det är ett hån mot svensk rättvisa och hånet levereras av Tingsrätten och advokaterna! Och slagskämparna bara tackar och tar emot med ett saftigt skadestånd som bonus!
  Som en parentes så är jag ganska och totalt övertygad om att om jag av trafikpolisen skulle ertappas med en morakniv i bilen, så skulle den svenska rättvisan fira triumfer med att jag skulle bli dömd för vapenbrott. Och, emedan jag med mina oerhörda inkomster inte skulle få rättegångsbiträde betald av staten, utan få betala det själv, skulle det bli billigare för mig att betala böterna direkt och på så vis skulle jag hamna i brottsregistret! - Jo jo!!  
   Att det svenska rättssystemet inte håller rättegång förrän mer än ett år efter slagsmålet, så att alla berörda och försvarsadvokaterna hinner snacka sig tillhopa, bådar inte heller gott för rättvisan!
   Och nu några utdrag från referatet i Kvällsposten 4 jan. 2018, först ingressen:
 Mellan 20 och 50 män stormar pizzerian, jagar ut två män på en parkering och misshandlar dem grovt.

Vittnen berättar hur männen skrek att de var IS-anhängare och där för att mörda.

Våldet utlöstes ett par dagar tidigare – med ett bråk mellan två tonåringar där en hamnade i koma.

Pizzeriadådet var en hämndattack och ett hatbrott från tjetjener mot yazidier, menar åklagare.

Men alla misstänkta friades i rätten: De var för många.

   Sedan ett stycke längre fram:

"Vi kan inte låta dem förnedra tjetjener"

Ett meddelande från en av männen, skickat i en större gruppkonversation, lyder:

"Ja vi är redo, vi måste misshandla eller slå dom i så fall. Om de beter sig på så sätt, om dom inte backar. Vi har inget annat val. Det är bara en gata det är inte så mycket. Vi kan inte tillåta dem förnedra tjetjener, i Guds namn." 
  
   Varpå dom drar iväg, minst tjugo till antalet! Det är inte bara för att skrämmas. Folk blir nedslagna, sparkade blodiga till den grad att slagskämparna också blir blodiga men alla blir frikända!
   Som ett kuriosum kan jag bidra med ungdomsminne. I det här fallet var jag väl åtminstone tjugo år. i det glada Lännersta-gänget ingick en glader en som gick under namnet Totte. Han hade en syster som vad jag ihågkommer lystra till namnet Ulla och hon hade haft det ihop med en pojkvän från Gotland. (Vad Totte hette på riktigt i för och efternamn har jag inte det minsta i minnet kvar.)
   Nu åter till minnet. Plötsligt en kväll säger Totte att den där djä--la gotlänningen har på något sätt förolämpat Ulla, varför Totte skulle vilja lära honom veta hut. Varpå han undrade om jag ville skjutsa honom till Farsta. Jag hade inte något emot ett litet äventyr, så jag samtyckte till en utflykt, så där i kvällskvisten. Nu var vi bara två, eller rättare sagt en Totte och en chaufför, men parallellen finns - privat rättvisa! 
   Vi hittade adressen, men Totte ville hitta gotlänningens bil, så vi åkte omkring i kvarteren för att hitta den. Vi hittade inte Opeln, vill jag minnas att den var. Då säger Totte, "vi kan väl åka till Nynäshamn och kolla om han har åkt hem till Gotland." Ett litet äventyr till hade jag fortfarande inget emot, så vi drar vidare mot hamnparkeringen i Nynäshamn. Vi hittade inte bilen där heller. Vad Totte tänkte göra med gotlänningen eller bilen har jag ingen aning, men som sagt, parallellen finns där, även om jag tyckte det enbart var en spännande utflykt. - Tilläggas kan att vi hade inte några knivar eller andra vapen med oss. - På femtiotalet var Sverige en idyll där t.o.m. kungen kunde promenera på gatorna utan Säpo i hälarna, för att inte tala om bepansrade bilar att åka i! Svenska pojkar kunde i värsta fall få en blåtira under lördagsnatten, absolut inte få halsen avskuren!