Hur mycket får skryt kosta?

Under en längre tid, faktiskt ännu längre, egentligen i årtionden, har jag förundrat mig över jättebyggena som byggs i samband med evenemang, modell OS, eller VM, alltså idrottshändelser och snarlikt. Varje gång större och mäktigare och märkligare än föregående. När jag var på världsutställningsområdet, Expo 92, i Sevilla, så där en tio år efter utställningen, började något gnaga i min omedvetna tankevärld. Jag upplevde väl det samma som utdraget ur artikeln, som följer här, beskriver:
 
 - "Fontänen står stilla, och i det bruna vattnet simmar en ledsen plastpåse. Mellan markens stenplattor tränger sig ogräset fram.
De jättelika vita konerna, som skulle symbolisera EU:s medlemsstater, ger mest ett spöklikt intryck.
   Den som vill försjunka i förfallets estetik rekommenderas ett besök på Världsutställningsområdet i Sevilla ( - - - ) här kan man beskåda spillrorna efter en av historiens största världsutställningar.
   I april är det tio år sedan Sevilla exploderade i en världsutställning utan like. Halvön La Cartuja, där det tidigare bara funnits ett kloster, förvandlades till ett spektakulärt och storslaget nöjesfält.
Spanien satsade 110 procent på Expo 92.
   Miljarder plöjdes ned på La Cartuja; detta skulle inte bara bli 1900-talets största världsutställning, utan också ett lyft för hela det fattiga Andalusien.
På La Cartujas torra jord, nära den gamla stadskärnan, växte en ny stad fram: det anlades avenyer och parker, det byggdes paviljonger, monorail och linbana, det planterades hundratusentals träd och buskar.( - - - )Sevilla befann sig i ett framtidsoptimistiskt rus; när utställningen var över skulle Expoområdet förvandlas till ett högteknologiskt centrum.
   Men nu står monorailen och linbanan stilla. Citrusfrukter som trillar ned från träden blir bara liggande på marken.
Andalusiens Silicon Valley har kommit av sig. 1992 års optimism känns minst sagt avlägsen när man vandrar runt på utställningsområdet - ett besök här blir mest en studie i vad tidens tand kan åstadkomma på tio år.
   Belgiens paviljong är en sorglig syn, omgiven av skräphögar och trasiga betongplattor. Ungerns kyrkliknande byggnad - ritad av Imre Makovecz och lovordad under världsutställningen - har inte klarat sig mycket bättre. Inte nog med att fasaden flagnar. Kikar man in i den tomma byggnaden ser man hur löv och skräp samlats i drivor på golvet.
   Vi går in i Österrikes paviljong, som hade ekologi som tema 1992, och möts av en doft av mögel. Men den österrikiska paviljongen står i alla fall inte tom; denna alphydda i high tech används som kontor i dag.
Många av områdets byggnader är annars igenbommade. De har förblivit outhyrda, och lämnats vind för våg.
   Väl över på andra sidan floden kan vi inte låta bli att uppsöka den plats där förväntansfulla utställningsbesökare klev på linbanan 1992. Det var ju här äventyret började för många besökare; men jo då, här råder samma förfall som på själva utställningsområdet. I dag är det bara några magra katter som rör sig kring linbaneanläggningen. Marken är fylld av skräp och det tycks helt omöjligt att hitta en lyktstolpe med hela lampor.
När man står här, vid den orörliga linbanan, tycker man allt att Sevillas stora satsning fick ett snöpligt slut." -
  
   Att varje gång det skulle bli ett nytt evenemang i världen,  det revs och byggdes - nästan en ny stadsdel, registrerades i min hjärna som ett dovt obehag, vilken jag inte ville bekymra mig över. Varje gång så talades det om hur många miljarder det hela hade kostat, - men det skulle löna sig i framtiden - Haa!
   Men så kom Sotji och jag vaknade till, kanske bara för det motbjudande intryck som den diktatoriska makten i förening med korruptionen orsakade. Härom dagen invigdes fotbolls-VM i Brasilien. 100 000-tals brasilianare gick man ur huse och demonstrerade. Demonstrationerna slog polisen ner med vattenkanoner, tårgas och gummikulor. Varför dessa demonstrationer i ett fotbollsland? Jo, för att bakom miljardrullningen så är Brasilien ett fattigt land, med bl.a. gatubarn som svälter. Dessa miljarder skulle kunna bygga upp ett bättre socialt skyddsnät i landet. I samband med invigningen så säger SVT:s kommentator: "Det har visst förekommit några demonstrationer här, men nu ska vi inte bry oss om dom, utan njuta av det ståtliga skådespelet som är invigningen av detta VM!" Då kommer jag på att även i Ryssland finns det gatubarn - och inte bara gatubarn - som svälter. Och även i Sotji beundrade bl.a. svenska journalister ståten. 
   VM 2010 i Sydafrika invigs med pompa och ståt, efter oerhörda kostnader (c:a 30 miljarder). Varje gång ett evenemang invigs så överträffar ståten den föregående med ytterligare miljarder. 
   OS i Peking förorsakar att hela stadsdelar rivs och dom boende kastas bara ut på gatan. Bakom Pekings påkostade invigning, vilken överträffar den föregående med hästlängder, finns en, för reportrarna osynligt och onämnbart armod och nöd. men det är i Kina, där törs folk inte ens tala om det, ännu mindre demonstrera, därför behöver sportjournalisterna inte nämna det. Dom kan bara njuta av den strålande invigningen.                
   Redan när journalisten Barbro Alving (Bang) besökte OS i Berlin 1936 ställde hon sig frågan i Dagens Nyheter hur det skulle gå för det land som skulle försöka sig på att arrangera nästa olympiad och bräcka Tyskland. Hon skrev:
” längst nere i något förbjudet skikt av ens person sitter ett stilla hopp att Berlin 1936 skall bilda kulmen på ett idrottsfirande i den större stilen och att både den tolfte och efterföljande olympiader skall anta litet rimligare proportioner.” 
Haa haaa, hon skulle bara ana! 
 
Till och med OS i London överträffade Kinas pompa, fast med mindre pengar.
  
12 augusti 2012 kl 15:27 Johan Eriksson Ledarskribent SVD
   "Men när elden har slocknat kommer förstås den obligatoriska följdfrågan; var det värt det?
Nej, det var det knappast. Även om OS inte bara handlar om pengar, så står det klart att det inte blir något brittiskt OS-guld i ekonomi.
Stora projekt är svåra att stoppa. De lever sitt eget liv. Slutnotan för London-OS beräknas nu bli dubbelt så dyr som prognosen sade när man fick spelen.
Enligt den amerikanske sportekonomiforskaren Andrew Zimbalist har alla moderna olympiska spel, undantaget Barcelona-OS 1992, gått med förlust.
I en artikel i The Atlantic skriver Zimbalist att ett sommar-OS ger intäkter på mellan 5 och 6 miljarder dollar, varav hälften går till Internationella Olympiska Kommitten, IOK. Kostnaden å andra sidan, den ligger på nära 20 miljarder dollar i London, 16 miljarder i Aten och 40 miljarder i Peking. Bara delar av investeringarna går till infrastruktur som kan vara till nytta för städerna efter de olympiska spelen.
Det finns dessutom få belägg för att turismen ökar under ett OS. Enligt European Tour Operators Association besöker 300 000 turister London varje dag under en vanlig sommar. Under OS har den siffran sjunkit till 100 000 besökare om dagen.
OS har överlevt världskrig, bojkotter, dopningsskandaler och korruption. Men i längden kan OS knappast klara den pågående miljardrullningen.
I år lyckades man begränsa antalet deltagare till 10 500. Men det London tjänat på att minska antalet deltagare har man tagit igen när det gäller säkerhetsvakter.
Jämfört med Peking-OS är London ändå en klar framgång. Inte bara på grund av att det blev billigare. Utan kanske just för att det gick i London och Storbritannien.
Vid invigningen av London-OS framfördes nationalsången av en grupp hörselskadade och handikappade barn. I Peking för fyra år sedan fick en liten flicka mima eftersom flickan som sjöng ansågs ”för ful”.
I en demokrati jobbar man annorlunda, med mindre pengar, politik och propaganda.
”Best Olympics ever?”
Kanske inte. Men antagligen de bästa på bra länge. Sommar-OS 2008 gick i Peking. Vinter-OS går i ryska Sotji 2014."

    Häromdagen läste jag att fotbolls-VM 2022 i Qatar, i ett land som tydligen inte ens har ett fotbollslag som är värd namnet, beräknas kosta 1440 miljarder, lika med femtio gånger Sydafrikas. (I miljarder svenska kronor med dagens kurs). Vad blir det där som sportjournalisterna inte ska låtsas om, utan bara beundra prakten?  Hur många miljarder ton koldioxidutsläpp kommer den festen att kosta, för den kommer helt och hållet att betalas med oljepengar?!!
   Varför kan man inte låta t.ex. fotbollen vara huvudsaken. Det måste ju finnas arenor, eftersom fotboll spelas varje dag och överallt. Låt pengarna gå till fotbollen inte till olönsamma skrytbyggen, som t.ex. arenorna runt Stockholm. Eller när hundratusentals människor går ut och demonstrerar, måste någonting vara fel på upplägget. Best Olympics ever, måste ju vara när evenemanget går ihop och ingen behöver skjuta till pengar som kunde användas bättre i samhället. Det borde vara en självklarhet att alla evenemang bär sina egna kostnader, utan mutor och korruption, men gärna en liten vinst.
     

Jag har mina funderingar, eller som man säger, jag filosoferar...

Jag har mina funderingar, eller som man säger, jag filosoferar.
   Sverige firar sin nationaldag, som numera heter Nationaldagen. Vad var det för fel att den dagen hade ett eget namn, Svenska flaggans dag..? Varför måste man utsläta den till något politiskt korrekt?, neutralt, urblekt uttryck, ett intetsägande uttryck, som är inlånat efter en internationell förebild. Svenska flaggans dag är en enbart svensk dag, något som sker bara i Sverige. Det är något nationellt, inte inlånat, för att härma andra. Det är ju dock inför den svenska flaggan som alla samlas! Allt annat i den svenska historien, verkar ju så diffust.
   Idag så är det fest i det svenska kungahuset där dom döper ännu en prinsessa. Kungahuset är en symbol för tradition, - något bestående, något som symboliserar stabilitet. Men, svenskarna har svårt att uppskatta detta
emedan stabiliteten uppfattas som något absolut normalt och nästan naturlag. Sverige har t.o.m. lagt ner sitt militära försvar, för att dom tror att den svenska tryggheten kan ingenting angripa och rubba. Ack va´ fel dom har! 
   Även symbolen kungahuset vill alldeles för många svenskar utradera. dom är fortfarande berusade av uttrycken klasskamp och demokrati. I klasskampens namn vill dom utsläta den främmande klassen som är kungahuset. Kungahuset som till hälften består av borgarbarn som är uppväxt i Brasilien, (förvisso borgarklassen är ju också förhatlig) tjänstemannabarn från svenska glesbyggden - Ockelbo, samt en selfmade miljonär från USA - Vilket inavel! - Alla dessa kungabarn uppfostras att i varje ögonblick, under sitt liv representera Sverige. 
  Allt detta ska ersättas av en politiker. Ämbetet ska bli en reträttplats för en politiker. En politiker som är en maktmänniska som är specialist på att med intriger och kompromisser genomdriva sina idéer, men arbetar och siktar bara kortsiktigt, fram till nästa val. Vad är bäst som symbol för Sverige, ett kungahus som jobbar för nästa generation, eller en intrigant politiker??                 

Vem liknar det här nu då !

   Herr Hitler kom till makten i ordinarie riksdagsval, bl.a. med löften om inga flera krig och evig fred för Tyskland. Efter valet använde han sin regeringsmakt till att förändra lagar och förordningar, till att skapa sig en oinskränkt diktatorisk makt. 
   1937, fyra år efter valsegern var han mogen att pröva omvärlden genom att invadera det neutraliserade Rehnlandet. - Det gick ju bra, nästan ingen reaktion från omvärlden. - Han återställde ju bara dom tyska gränserna!  
   Ett år senare beslöt han att annektera Österrike, trots några av hans generalers avrådan. Dom skeptiska generalerna försvann från spelplanen. Tack vare österrikarnas förtjusning för Hitler och nazismen, annekterades Österrike under jubel. Nu utropdes Hitler för sin tids största diplomatiska geni av tyskarna, allt detta för att han som var en fredens man, lyckades utöka det tyska riket och förena dom tysktalande folken utan krigshandlingar. 
   Några månader senare vände han sig mot Tjeckoslovakien med krav på Sudetlandet, där det i huvudsak bodde en tysktalande befolkning. Men nu blev det problem för att Tjeckoslovakien tillhörde dom nya länder som bildades efter kriget och där dom allierade garanterade deras gränser. En äldre distingerad gentleman och engelsk premiärminister, Neville Chamberlain, åkte till Hitler för att försöka att medla. Hitler Krävde att sudettyskarna skulle få folkomrösta om eventuell anslutning till Vaterland. Chamberlain åkte vidare för diskussioner med dom övriga inblandade. När han fem dagar senare återkom med ett positivt svar, fick Hitler ett raseriutbrott  och förklarade att läget har ändrat sig, efter att dom tyskspråkiga har angripits och trakasserats.

Peace in our time!

   Han talade naturligtvis inte om att nazisterna har infiltrerat området för att provocera invånarna. Hitler påstod att han var tvungen att ingripa för att skydda sitt folk. Han påstod att hundratals dödades nästan varje dag. Chamberlain blev så chockad av Hitlers utbrott att han åkte hem där han i parlamentet höll ett tal, där han bl.a. sa: "a quarrel in a faraway country between people of whom we know nothing" - ett gräl i fjärran land mellan människor vi inte vet något om. VILKEN UNDFALLENHET! Liknar det inte EU? 
   Chamberlain hämtade sig och gjorde ännu ett försök. Han  och dom allierade gick med på att Hitler fick Sudetlandet mot ett löfte att det var det absolut sista anspråk han gjorde på andra länder, vilket geniet naturligtvis lovade. Chamberlain åkte hem och utropade. "Peace in our time!"      
   Ett halvår senare, den 15. mars 1939, marscherade tyska trupper rakt igenom Sudetlandet och ockuperade hela Tjeckoslovakien. Tyskarna jublade och hyllade det fredsälskande geniet, medan dom som garanterade Tjeckoslovakiens gränser fortfarande bara tittade på och gapade i oförstående förvåning!
   Jag bara frågar, vad liknar allt detta hära, är det inte någon som försöker att använda Hitlers plan idag? Den lille Tsaren i Kreml är nog lite fel epitet. Det borde heta Den lille Hitler i Kreml!            
       

aja baja Norge !..

 

 

 

 

 

   
Man blir såå djupt rörd när man ser Putins "propagandaminister" Kiseljov måna om yttrandefriheten i samband med sin familjesemester.

Maos underbara värld

den "heliges" beläten.

      Nu har jag läst på om "Det stora språnget". Maos utopi om hur man ska uppnå kommunismen före Sovjet. Drömmen som blev till mara. För 650 miljoner blev det ett helvete. 40 - 55 miljoner svalt ihjäl. Över en miljon bönder avrättades. Precis som i Sovjet skulle Kina betala sina skulder med spannmålsexport. Kommunistpartiet krävde orealistiska spannmålsmängder till staten. T.o.m. Chrusjtjov varnade Mao, att inte upprepa Stalins misstag 1931, med massvält som följd. Mao lyssnade inte. Det slutade med att Sovjet tog hem 15 000 specialister och bröt samarbetet med Kina.  
   Attityden som föddes ur kommunistpartiets direktiv om mat efter prestation resulterade i att sjuka och svaga ansågs odugliga och fick ingen mat alls, t.o.m. gravida kvinnor blev utestängda från matsalarna och fick svälta ihjäl. "Det stora språnget" skulle tillverka 100 miljon ton stål på tre år, vilket resulterade i att, när stålverken inte räckte till, ute i landet byggdes det små ässjor av lera, där man smälte ner kastruller, grytor, husgeråd, skolklockor, dörrhandtag o.s.v. Allt detta blev till värdelös metall. Allt detta för att uppfylla treårsplanen. På politbyråmötet, den 25. mars 1959, säger Mao, enligt ett hemligt protokoll: "När maten inte räcker, svälter människorna. Det är bättre att låta halva folket dö, så att de andra kan äta sig mätta. Om vi tar 1/3 av skörden så gör dom inte uppror (orkar inte)." En kinesisk historiker komenterar detta så här: "Under kejsartiden, när det var svält, öppnade kejsaren sina spannmåls förråd så att folket fick hjälp i nöden. Kommunisterna lät folket svälta ihjäl, trots fulla statliga spannmålsmagasin."  
   Detta är Maoismen, Maos kommunism. Den kommunismen som, efter besvikelsen, när Stalins illgärningar avslöjades, dom svenska kommunisterna överflyttade sin tillbedjan på. Ännu en gång, hur kan människor som lever i överflöd, i ett land som kanske är, landet som en gång nästan levde upp till social rättvisa och representerar sann demokrati, tillbedja dessa diktaturers ideologi och samtidigt tro att dom är sannare demokrater än högerextremister!    

Hakkors kontra den Röda stjärnan

  Jag börjar med att citera ur en bok, skriven av en ättling till en sovjetpamp som var med och grundlade katastrofen. Boken heter Stalins barn. 
  
   Enligt den officiella historieskrivningen "kom människor från alla delar av unionen, hörsamande uppmaningarna från partiet och Komsomol. Dessa var personer var hängivna sin uppgift, de var genuina entusiaster och skänkte den all sin styrka. De bildade stommen I projektet och utgjorde frontlinjen I den skara av aktivister som kämpade för att bygga en stabil grund för den socialistiska ekonomin".
   Verkligheten såg annorlunda ut.  De flesta av bönderna som flockades vid byggarbetsplatserna var svältande flyktningar från ett krig som den unga sovjetstaten hade startat mot det egna folket.
   "Partiet ser det som rättfärdigt att ändra den politik som går ut på att begränsa kulakernas möjlighet att utsuga andra till en politik vars syfte är att likvidera kulakerna som klass", löd ett dekret från centralkommitén den 5. januari 1930.
   Protokollet från Wannsee 1942 som drog upp riktlinjerna för  "den slutgiltiga lösningen på judefrågan"  är mer välkänt, men det sovjetiska kommunistpartiets dom över kulakerna skulle komma att skörda dubbelt så många dödsoffer.
   Speciella arméenheter sattes upp för att driva bönderna från deras jord och konfiskera all spannmål dom hittade. Spannmålet skulle exporteras, eller förse storstäderna med mat.
   Officerare från NKVD anslöt sig också till jakten på och att eliminera misstänkta kulaker, vilket i praktiken innefattade  alla bönder som arbetade lite hårdare än sina grannar eller som satte sig emot flytten till kollektivjordbruken. Röda armén som var förråad av inbördeskriget, startade ett krig mot bönderna i samma anda. Det förekom summariska avrättningar, byar brändes ned och invånarna drevs ut på vägarna mitt i vintern eller packades in i boskapavagnar för vidare befordran till  stora slavläger spridda över hela Sovjetunionen. De deporterade kallades för vitt kol av sina vakter.  - Slut på citatet.
  
   Här är en annan beskrivning på samhället då; Under kollektiviseringskampanjen tycks orden ha gjort Stalins aktivister blinda inför den verklighet som fanns rakt framför näsan på dem. Ett tungt språkbruk dämpade andra människors smärta. "Jag brydde mig inte om varför 'mänsklighet' skulle vara abstrakt", skrev aktivisten Lev Kopelev, en blivande officer i Röda armén, "men 'historisk nödvändighet' och 'klassmedvetenhet' konkret." Historisk nödvändighet" krävde beväpnade gäng och  massarresteringar. Uppgiften att genomföra kampanjen överläts till den sovjetiska säkerhetspolisen. Bland dessa män fanns både vanliga skurkar och känslokalla professionella översittare vilkas karriär sträckte sig tillbaka till tsartiden, men avantgardet utgjordes av verkliga entusiaster. "Under den fruktansvärda våren 1933 såg jag människor dö av svält" erinrade sig Kopelev. "Jag såg kvinnor och barn med uppsvullen mage, på väg att bli blåa. De andades fortfarande men blicken var tom och livlös. Och liken, lik i slitna fårskinspälsar och billiga filtstövlar, lik i bondstugor [...] Jag såg allt detta utan att förlora förståndet eller begå självmord [...] Inte heller förlorade jag min tro" Det nya Ryssland hade markerat sin gräns mot det gamla.                

kanibalbilden.

    För dom ryska bönderna fanns tre sätt att dö på, frysa ihjäl på vintern på dom ryska vägarna, utan tak över huvudet - att svälta ihjäl i slavläger - eller bara och enbart ordagrant svälta ihjäl där dom var, för att dom hade berövats all deras, med svett och möda hoparbetade, bröd. Exakta siffror lär inte finnas men jag har sett, försiktigt uppskattade siffror, att enbart i Ukraina svalt ihjäl ungefär 4 till 5 miljoner människor. Det lär finnas en bild från Ukraina som föreställer en  man och en kvinna som säljer styckade kroppar. - Jag har hittat bilden!

   Jag måste citera lite till; - På grund av förödelsen under kollektiviseringen blev skörden katastrofalt dålig. De "spannmålsfabriker" man hade sett framför sig gav bara drygt hälften av den avkastning jordbruket hade lämnat fem år tidigare. I oktober 1931 rekvirerade den sovjetiska regeringen 7,7 miljoner ton spannmål av en dålig skörd på bara 18 miljoner ton. Merparten hamnade i städerna där sovjetmaktens starkaste fasten var. 2 miljoner ton exporterades för inköp av västerländsk teknik bl.a. amerikansk ånghammare. Ånghammaren kostade 40 000 rubel i guld, vilket motsvarade c:a ettusen ton vete vilket i sin tur räckte som mat åt en miljon människor under tre dagar. - slut på citat.
  
   En miljon i tre dagar, är lika med tio tusen i trehundra dagar, vilket betyder att c:a 10 000 människor fick svälta ihjäl, det året, som betalning för ånghammaren.    
   Här har jag citerat en av få, med bra insyn, som påpekar, att i den röda stjärnans namn, det har begåtts minst lika stora, men sannolikt större, ogärningar som under hakkorset. Dessutom så fortsätter det, titta bara på Kina.  
   Först på senare år har jag insett vad judarna och andra som fick lida under nazisternas diktatur, känner när dom ser ett hakkors. Jag fick nämligen i samband med någon demonstration på Sergels torg, vilken visades i TV, se en närbild på en tjej med en c:a 5 cm stor röd stjärna på rockslaget. Jag mådde plötsligt fysiskt illa av bilden. Då insåg jag lika plötsligt att jag kände exakt vad dom som var berörda kände när dom såg hakkorset.
   Att en välmående poppartist, Jerry Williams hos Kalle Moraeus, får måla en Dalahäst helröd med hammare och skära på, är ett hån mot landet och folket, han levt väl med  och på.  
   Att människor som har växt upp och lever i ett land där den fattigaste invånaren lever i ett välstånd, skyhögt över hur dom vanliga människorna (dom som i Sovjet kallades massan)  levde, och fortfarande lever, i dom gamla kommuniststyrda länderna, kan avguda kommunistsymbolen kan jag bara inte förstå. 
   Om Kina ska jag återkomma här jag kommer hem och kan slå upp ordförande  Maos ord om hur många miljoner som gärna fick svälta ihjäl för att förverkliga "det stora språnget". Jag tror att det var 35 miljoner.
                         
       

ett brev från Per-Anders Lundström - Militärhistoriska biblioteket

, 
Denna enkät..? fick jag från nedanstående.



Hej vilis!

Det känns bekant! Vilket då? Jo, utvecklingen i Ukraina. Vi har sett det förut! Vi sitter alla på första parkett och ser hur Rysslands president Putin destabiliserar ett grannland, Ukraina, vars territoriella integritet Ryssland 1994 i ett internationellt och bindande avtal tillsammans med USA och FN lovade att respektera. I utbyte gav Ukraina alla sina kärnvapen till Ryssland. Nu ser vi vad ett papper är värt. Jag tänker osökt på hur Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain efter hemkomsten från Münchenöverläggningarna med Hitler om Tjeckoslovakiens framtid, triumfatoriskt deklarerade ”Peace in our time.” Vi vet alla hur det gick. Andra världskriget blev ett faktum.

Det finns ett svenskt talesätt: ”Mycket vill ha mer”. Det känns som om det gäller Putins ambitioner visavi Ukraina. Sedan står kanske andra grannländer på tur; Vitryssland, Estland, Kazakstan? Mina tankar går tillbaka till europeiskt 1930-tal. Samma metoder användes då. Först Österrike, sedan Sudetlandet, sedan Böhmen-Mähren ”protektoratet”, Memelområdet och därefter Polen. Det är inte undra på att Finland, Estland, Lettland och Litauen är oroliga, liksom NATO. Är Sverige oroligt?

Jag har fått många svar. Uppenbarligen har den ryska bilden, för att inte säga propagandan, fått stort fäste. Här är några kommentarer, där jag valt att bara ta med förnamnet på avsändaren:

Att helt svälja västs syn i att fördöma Ryssland, utan att se sammanhangen OCH att inte se USAs och NATOs infiltration överallt i världen, inte minst borde vetskapen om västs trupper, som står nära Ukrainas gräns, vara ett varnande exempel på ovanstående resonemang.

Barbro


Det demokratiska mandatet [i folkomröstningen på Krim, min anm.]är starkare än i något val någonsin i västvärlden. Nästan 97%(!) av befolkningen röstade för att få bli en del av Ryssland. Valdeltagandet var över 80%. Detta trots att bara lite drygt 70% av befolkningen på Krim är ryssar.

Det är alltså ingen rysk annektion utan ett folkligt val, som en överväldigande majoritet står bakom.

Christer

Ukrainarna är ett historiskt broderfolk med Ryssland och har ingen egen nationell identitet.
I såväl det Stora Fosterländska Kriget mot nazister och fascister 1941–45 som under Kalla Kriget stod de på samma sida..
I trekvarts sekel ingick Ukraina och Ryssland i Sovjetunionen och det är ett historiskt faktum. Putin är för övrigt en stor europeisk statsman.

Håkan


Du är ute på mycket hal is, Per-Anders Lundström. Att jämföra Ryssland med Tyskland på 30-talet är förutom att det är osmakligt historiskt direkt lögnaktigt. Det är lika lögnaktigt ditt påstående om "medvetna provokationer". Provokationer står den olagliga kuppregimen i Kiev för i syfte att kompensera det faktum att den är löjeväckande svag. Faktum är att Ryssland mycket väl skulle kunna gå in och störta den här regimen och ta över hela landet inkl. västukraina utan att för den skulle bryta mot folkrätten.

Sven-Eric

Anser du också att Putin är ”en stor europeisk statsman”. Anser du att en rysk invasion och ockupation av hela Ukraina inte skulle bryta mot folkrätten. Anser du att ockupationen och annekteringen av Krim skett med ett demokratiskt mandat ”som är starkare än något val någonsin i västvärlden”? Skulle ett ryskt besättande av Gotland kunna vara försvarbart ”då Rysslands säkerhet kräver det”??

Skriv tillbaka till mig och ge din syn på saken.


Per-Anders Lundström
Entusiast och styresman för Svenskt Militärhistoriskt bibliotek
                                _______________________

                     Här är mitt svar och åsikt.
Putin är onekligen en stor statsman, i samma anda som Hitler, Stalin,
Napoleon, Mao och kanske Karl XII . Tyvärr så blir dom "stora" på grund av att dom  är destruktiva och samtidigt får hybris, vilket förorsakar att deras mindre framsående undersåtar utsätts för all världens lidanden, i form av slavarbete, svält, tortyr, massdöd i krig och sjukdomar o.s.v. I den betydelsen lever säkert Putin upp till "stor statsman", - bara man låter honom hållas.  USAs  infiltration har, mej veterligt, aldrig resulterat i att suveräna länder har förlorat områden till USA. NATO är en gränslös organisation som har åtagit sig att hjälpa försvara varandras intressen mot yttre hot. Att NATO ingrep i Kosovo, har faktiskt resulterat i, att det inte spills mera liv i forna Jugoslavien.
 Att komentera Krimvalet är stort sett onödigt. Att, oavsett procenten i valresultatet, c:a 20% av befolkningen skulle kunna påverka resultatet, på ett av separatister organiserat val, är larvigt att tänka sig, därför gick dom inte till val över huvud taget. Med andra ord, Krims legitima ursprungsbefolkning, Krimtatarerna, blev aldrig tillfrågade. Den stora ryska befolkningen på Krim beror på att, en stor statsman, - Stalin, deporterade tatarerna och fyllde tatarernas hem med ryssar. Även Baltikum är, på samma sätt, efter deportationer, fullpumpat med etniska ryssar. Så expanderar man sitt rike och makt!
Bara för att man är "broderfolk" - som t.ex. Sverige, Norge och Danmark, - eller Finnland, ger inte någon av dem rätt, att lägga under sig varandras territorium, inte ens om i någon del av respektive land, det har flyttat in en majoritet av grannlandets befolkning, dom har ju flyttat dit för sin välmågas skull ! Sådant gjorde man på vikingatiden, innan  det fanns fördrag och konventioner mellan olika nationer och stater om att respektera varandras gränser och suveränitet. Även Ryssland har skrivit under dessa fördrag.
Dina  utvalda exempel på svar, förstår jag att du har publicerat som provokation mot den loja, stillatigande, svenska allmänheten. Till och med vår regering, yrvaket, gnuggar sig i ögonen och förvånat utbrister "Vi som har trott att alla bor i det evigt fredliga Europa och så plötsligt vill inte Putin leka i våran sandlåda !" Varpå dom omedelbart utökar Sveriges försvar med tio flygplan ! Det är ju lite skrattretande, fast tragiskt. Dina fyra  exempelskribenter är nog bara kommunistnostalgiker, som har blandat ihop Putin med kommunism. Tyvärr så kommer jag ihåg en svensk utrikesminister - Sten Andersson - som 1991, i sann socialistiskt solidarisk anda tyckte att dom, i 50 år ockuperade Baltiska staterna, inte förtjänade självständighet, utan skulle fortsätta att styras från Moskva.