Trafikverket; - en oseriös myndighet...

Ett fånigt leende under kungakronan

   Trafikverket; - en oseriös myndighet. - just det! Igår körandes genom Värmland lyssnade jag på Radio Värmland, och vad får jag höra - jo så här! - Bussförarna och taxi i Sunne med omnejd har, gång på gång, klagat på att vägarna är illa plogade och halkbekämpningen nästan obefintlig. Reportern har skaffat sig tillfälle att intervjua en representant för entreprenören (jag tror det var Skanska) i Värmland.

   Samtalet låter ungefär som följer. - När reportern frågar varför vägarna är så dåligt skötta, svarar Skanskas representant att "vi följer Trafikverkets instruktioner och normer, dom har bestämmelser hur tjock snötäcket skall vara innan vi plogar och vid vilken glidkoefficient vi skall halkbekämpa".

   Då frågar reportern om nu så många bussförare som kör dagligen, även skolbussar, på dessa vägar har så mycket klagomål på vägstandarden, om han inte borde ta intryck och undra om det inte var något fel med vägarna, svarade han att det kunde han inte avgöra för han har inte busskort och kör inte buss. - "Även om också jag, nog tycker att glidkoefficienten är lite väl hög. Jag vill påstå att Trafikverket har sagt åt oss att småvägarna skall vara hala" la han till.

   Jag som gjorde resan igår från Tierpstrakten genom Sverige på, för det mesta, Europavägar, kan påstå att snö och halkbekämpningen är på gränsen till minimal. Om man på E18 utanför Arboga plötsligt upptäcker att en sidvind får bilen att glida i sidled, temperaturen är -3 grader, vägbanan ser torr ut, utan snö, det måste ju betyda att det inte har sandats eller saltats alls på vägen i fråga.

   Hur kan en myndighet som har till uppgift att sörja för trafiksäkerhet, som i trafiksäkerhetens namn sänker hastigheten på nästan alla vägar, samtidigt experimentera med halkbekämpningen på dom svenska vägarna och i och med det experimentera med svenska trafikanter?!!           

          Var kommer alla överspända  idoter ifrån?

18.nov.

   Den adertonde november... är faktiskt Lettlands födelsedag, d.v.s. nationaldag. Den 18: de november 1918 så stod det en massa idealister och proklamerade att Lettland är en demokratisk och suverän stat.

   Ganska snart började demokratin att verka. D.v.s. idealisterna bildade politiska partier och försökte regera. Det var bara så att Varken ryssarna eller tyskarna ville lämna landet. Under ett skede så satt Lettlands regering på en engelsk pansarbåt utanför Liepaja, alltså ute på havet och regerade !.. så illa var det!

   Med hemvändande tsaristiska elitofficerare och soldater som grund, bildades en befrielsearmé, där bl.a. en 16-åring anslöt sig.

Laachpleesis = Björndödaren.

   Sextonåringen och den nya armén drev ut både Lenins röda armé och tyskarna. Många tonåringar dog och fick sin hjälteorden postumt, 16-åringen och två andra stormade ett tyskt kulsprutenäste, vände sprutan mot tyskarna, mot alla odds överlevde, och fick också sin orden. Senare i livet, lärde sig sextonåringen att flyga, enligt vad jag vet, kraschade han fyra gånger och överlevde även dessa, så han var nog en turgubbe, trots att han dog ung.

Laachpleesis krigsorden.

   Under hela tiden som Lettland var en demokrati, var socialdemokraterna det största partiet i Saeimen = parlamentet. Trots det ville dom aldrig vara i regeringsställning, (vet ej varför). Sextonåringens far, som var socialdemokrat, satt som deputerad i Saeimen till sin död 1931.

   Enligt vissa urartade demokratin en bit in i 30-talet, . I Saeimen var det plötsligt 23 eller 24 partier, vilket gjorde det omöjligt att regera. Varför Lettlands starke man Ulmanis (i princip en bondeförbundare), gjorde sig till diktator. Det slapp min farfar uppleva. Men ju mer jag läser på så är det nog som så att den lille diktatorn har, ända sen regeringen satt på en engelsk pansarbåt i Östersjön, varit Lettlands internationellt mest kunnige politiker och starke man. Han gjorde Lettland till ett lantbrukarland och skuldfri med smör och baconexport, -  undra på att Stalin dreglade över den munsbiten.

   Sedan kom Stalin 1940 - 41, - det kallades i baltikum för fasans år.

   Sedan kom Hitler och balterna kände sig befriade från fasan, -  trots kriget.

   Sedan kom det 47 år med Stalin och hans gelikar i alla fall, och baltstaterna russifierades. I Lettland är det idag, i bästa fall, bara c:a 53 procent letter, resten är invandrare från övriga Sovjet. - Snacka om invandrartäthet!!

   Dagens Lettland regeras av gamla sovjetpampar och andra som ser som sin uppgift i att berika sig. Den idealistiska andan är avlivad av den kommunistiska "solidaritets"-andan. Arbetslöheten är så katastofal att den ungdomen som har ork, åker utomlands för att söka utkomst, bildar familj och blir kvar där. Så snart är letterna i minoritet i sitt land.

   Sentensen;  Idag ser jag inte något stort i att fira den artonde november.                 

storstadsäventyr

   I fredags åkte vi till den hemska storstaden Stockholm, i akt och mening, att jag på lördag skulle bjuda födelsedagsbarnen, Monika och Dag, på krogen och ha en hejdundrandes fest.
   Nu råkade det bli så att när vi hade kommit fram till den hemska storstaden och lördagen, så visade det sig att en del sa att dom var för trötta för krogen och så började det dessutom att regna våldsamt och ingen hade lust att bli blöt. Snacket gick som så, att vi kunde ju gå ut nästa dag... 
   Så det slutade med att Lisbeth, stackar´n, ensam gav sig ut i regnet och i fem affärer inhandlade allt som behövdes till en festmåltid hemma. 
   Sedan fick hon också, stort sett ensam, tillaga densamma. - (Jo vi hade ju faktiskt färdig svampsås med oss). - Samt att det  faktiskt blev en lyckad och mycket god middag.
   Nästa dag blev det pizza!!  - Vilket fiasko för min organisationsförmåga!
      För övrigt så tycks jag till allas (och i synnerhet min egen) förvåning ha klarat mig utan felparkeringsavgift denna gång. - Vilken miss av dom giriga lapplisorna!

greenpeace anfaller !

 Nåväl, - Greenpeace har med sin klättring över staket, nu i alla fall och enbart, lyckats att bevisa att, den organisationen som har att ansvara för, (som folk i allmänhet inbillar sig), den svenska allmänhetens säkerhet, - den svenska polisen, inte är kompetent att klara av det. - Eller kan Leif GW. verkligen ha rätt när han påstår att dom är för lata?

   Som jag har redan tidigare ofta har sagt, så det enda som dom möjligen klarar av är, att bötfälla bilister som kör 10 km/tim. för fort. Något mera avancerat har dom alltid schabblat bort. Eller, som en polis, för tjugo år sen sa till mig; "mord är något som sker sådär en på miljonen, det är inte så viktigt, men att folk kör tio kilometer för fort, det måste vi beivra, för det gör alla."  Alltså är tydligen polisens egentliga uppgift enbart, att hålla allmänheten på mattan, så att dom inte tar sig några friheter. - Halleluja!

   Greenpeaces (hur f-n böjer man det? - Kanske Greenpeacearnas?) enda och ständiga argument är tydligen, att oavsett vad ni gör med säkerheten vid Forsmark, skall vi klättra över det yttre staketet och bevisa hur farlig kärnkraften är! - que?

VII. minnen igen...

   Jag skall försöka skriva ner mina tidigaste minnen, sannolikt uppblandade med uppsnappade berättelser från den tiden.

   Först en garanterat uppsnappad berättelse. Vår far levde med munnen full av enbart guldtänder. Historien handlar om varför. Att berättelsen är i andrahand garanteras av att den är från tiden när jag och mamma båda låg på BB. - Nu kör vi!

   Vår far kom till sjukhuset på besök med nästan hela ansiktet inlindat i gasbinda (ungefär som osynlige mannen när han ville vara synlig). Han skrämde inte fram mig, för jag var ju redan född, men mamma skrämde han med sin mumielook. Orsaken lär ha varit som så att, på den tiden startade man en flygplansmotor genom att snurra med propellern. När han då skulle dra i propellern för att starta motorn, halkade han på en isfläck och fick propellern i ansiktet, över näsa och mun. Dom flesta tänder fick så småningom ersättas med guld dito. Man ska ju inte göra saker halvdant, så några år senare lånade han en Harley Davidson och lyckades att köra rakt igenom ett staket och då rök resten av garnityret.

   Som en parantes kan jag berätta att när vår pappa dog 1945, tillät mamma inte att han skulle kremeras, för jag kommer ihåg att hon sa: "då kommer dom ju att slita ut guldtänderna ur munnen på honom". Det hade nog varit enklare att flytta honom till Riga och Bralu Kapi om han hade varit i en urna. - Å andra sidan antagligen inte lika pampigt.

   1937 flyttade vi till en stad i östra Lettland - Gulbene. Orsaken var nog, som jag har hittat i historieskrivningarna, att det bildades en ny flottilj där och vår far blev förflyttad dit. Därifrån börjar det finnas minnesglimtar. Så minnen och efterhandsberättelser blir nu en salig blandning. Jag har ett minne där jag går i djup snö och plötsligt försvinner min ena gummistövel. Det blev väl ett skrik, för mamma kom och räddade mig och stöveln och jag fick veta att hon skall tala om min olovliga utflykt för pappa, voj voj!



Vattenpump

   Till saken hör att längst bort i trädgården fanns en bassäng, vilken jag tydligen var väldigt fascinerad av. Det var dit jag var på väg när jag misslyckades med stöveln. När jag envisades att gå dit även på sommaren (mamma ville nog inte att en treåring ska ramla i där) och jag dessutom hittade ett hål i staketet, där jag som omväxling kunde smita ut från tomten, blev jag fastbunden vid vattenpumpen i en tvättlina, voj, voj - igen.

Krasseblommor och ett bi.

    Inom tvättlinans räckhåll fanns min mammas prunkande krasseodling, med vackra och väldoftande (tyckte i alla fall jag då) blommor och något som liknar ärtor d.v.s. frön - mycket intressant. Jag provade och dom passade faktiskt i näsan,fantastiskt! Dom gick faktiskt in i örat också! Blommorna passade i näsan, in med skiten - hurra!

   Sedan blev ju mamman inblandad igen för jag fick inte ut dom. Familjedoktorn tillkallades, (jag har något minne av någon med pipskägg) som grävde och spolade i mina öron och näsa, fick ut nästan allt utom ur örat. - voj, voj - ännu en gång.

   Nästa eget minne är att jag körs i en säng i en sjukhuskorridor, till vad jag idag vet var operation, och att det plötsligt är mitt i natten när jag vaknar och är rädd och inte mår bra och nästa morgon och hela dan ligger ensam i en sjuksal och tittar ut genom fönstret på en fabriksskorsten. Jag har fått höra att jag fraktades till Riga, lades på operationsbordet och sövdes ner, för att kunna ta ut krassefröet ur örat. Jag var hela min barndom ett "öronbarn" ända upp i tonåren tills när vi kom till Sverige och där jag, på SöS, fick tio stora penicilinsprutor i häcken. Om jag grundlade öronen med krassen vet jag ju inte, - bara funderar.



Blää..



   Jag kommer också, väldigt mycket, ihåg när min livslånga och grundliga aversion mot stuvade morötter grundlades. Jag tyckte inte att den gröten var den mest upphetsande maträtten på menyn redan innan, men så kom spiken i kistan som följer. - (Detta är ett inpass av min historieberättande mamma), jag äter lite av morotsgojan, ställer mig upp så att jag kan se ovanpå serveringsbordet, som står vid väggen i matsalen och där rätterna står uppställda och säger:" vad blir det för efterrätt?" Det var liksom inte bra alls, för då spänner mamma ögonen i mig och säger: "ät upp maten innan du spanar efter efterrätten". Det hela urartar och jag blir sittande (och det kommer jag ihåg själv) i två timmar vid bordet och gloende på min morotsstuvning. - Vissa saker sätter djupa spår.

Abborrdammen idag.

   Ett annat minne är att jag, som var polare med husan, varje dag kollade hur det stod till med godsakerna i köket bl.a. skalade råa potatisar, vilket jag på den tiden tyckte var gott. En morgon när jag gjorde min runda låg det en s.k. vaxduk på golvet, på vilken det sprattlade en massa småabborrar, en till två decimeter långa. Kvällen innan hade nämligen min far och några av hans kompisar varit till hans lantgård Virkus, som han fick tillsammans med medaljen en gång i tiden. Där hade dom dragit nät och rensat ut onödiga rovfiskar ur dammen och fångsten låg nu och sprattlade i vårt kök.

   Det även bakades ganska ofta bullar eller piroger i vårat kök. När så skedde, då fick Ruta också vara med och öva. Genom att åberopa jämlikhet, alltså: "varför Ruta och inte jag", fick även jag en degklump att baka med, men jag lekte istället fönsterkittare med degen. Jag använde ett par skåpdörrar med dörrspegel att öva på. När bullarna skulle in i ugnen samlade jag ihop min stackars deg och den försvann in i bakugnen. Jag väntade med spänning på min bulle, men ut ur ugnen kom en stenhård klump som det nästan inte gick att bita i. - konstigt.  

  



En av dom nya planen, Vertongen-Stampe, 
licensbyggd i Riga av VEF.
Detta ex (111) crashade 1940 med dödlig utgång.

   Nästa minne; - en varm och solig eftermiddag står mamma och naturligtvis jag på gården och på sådär tjugo meters höjd (huj va det var mäktigt för en fyraåring) över våra huvuden kommer flygplan för landning. Mamma räknar dom. Hon räknar till fem och ingen av dom tippar med vingarna, så hon blir liksom lite hispig.

   Historien som jag har hört efteråt lär vara som så att, ett gäng från flottiljen åkte till Riga för att hämta sex nya flygplan, pappa var en av dom. På väg tillbaka fick pappa motorbrand och nödlandade i en mogen rågåker vilken också började att brinna. Följaktigen kunde han inte flyga över vårt hus och tippa med vingarna, när vi väntade och mamma fick s.k. spel.

   En annan för mig sorglig flyghistoria var det, när det var allmänhetens flygdag på flottiljen och vi var på väg dit. Mellan hemmet och flygfältet flöt det en liten å. Över ån var det naturligtvis en bro. Bron saknade räcken och när jag tittade till på det rinnande vattnet så snurrade det till i mitt huvud, det som kallas för svindel, så jag skrek och vägrade kliva ut på bron. Ruta blev förbannad, för hon var dubbelt så stor, ett år äldre och väldigt tuff, mamma drog mig i armen och jag vrålade att jag kommer att ramla i. Till slut blev även mamma arg, så hon vände och gick hem med oss, lämnade mig hemma hos husan, tog Ruta och gick på flyguppvisningen utan mig. Hemifrån hörde jag hur planen brummade och var övertygad att alla där hade väldigt roligt. - usch jaa...
   Att när Ruta 1939 fick åka över sommaren till moster i Grobina och jag ansågs vara för liten att släppas iväg dit, var det inte roligt för mig, så Ronumàte (sälmor - fri översättning av hennes namn), våran allt i allo, kom med en liten, röd kattunge som tröst, till mig. Denna kattunge blev stucken av ett bi, så att hela ögat svullnade igen. Jag kommer ihåg hur vi båda satt i solen, vid söderväggen och surade. - så var det med det!
   Sedan kom ju 1940 och med den Stalins invasion av baltstaterna, vilket får bli en annan historia.            

Skjutgalna poliser -

  

Nu tycks måttet vara rågat när det gäller skjutgalna poliser. Hela tidningen är full med exempel på skjutande på öppen plats, där dom träffar allt utom det dom ska träffa. Även om Leif GW. fördömer deras vapenhantering, så kommer ingen av poliserna att få någon anmärkning efter utredningen, det står redan skrivet i stjärnorna!   

   Det finns absolut ingen anledning för poliser att alltid bära vapen. Det förråar bara hela samhället. Man kan även säga att tillfället gör mördaren. För i tiden var poliserna aldrig beväpnade med eldvapen. Norska poliser behöver inte idag heller bära vapen, i vardagslag och såvitt jag kan se så lever dom inte farligare - tvärt om. 

  

Våra, - t.o.m. trafikpoliserna ser ut som nå´n sorts kommandosoldater på specialuppdrag i krigförande fiendeland, behängda över hela kroppen med olika vapen, comradio och all möjlig annan utrustning.   

hen ... sjuk humor.

   Det sprider sig en eller flera sjukdomar i svenskan. Fler och fler ord blir pestsmittade, t.ex. så kallade rasistiska. Förr var ett antal ord inte använda offentligt av estetiska skäl. I dessa ord vältrar det mediala etablissemanget numera. Däremot vedertagna begrepp som t.ex. neger, muhammedan, indian, lapp, bög o.s.v. är av politiska skäl bannlysta. OK, men när man i Sverige, som påstår sig vara den mest toleranta och demokratiska landet på jorden, i Stockholm, på kulturhuset, som ska vara kulturens högborg, börjar censurera publikationer, går mina tankar pytte lite, men dock, till s.k. Kristallnatten och andra diktaturers sanslösa handlingar mot för dom oönskade alster. Jag undrar om dom på kulturhuset inte t.o.m. tafsar på grundlagen, den om yttrande och tryckfriheten.

    Ännu värre blir det när man förvanskar genus. Syster Björn låter enbart löjligt. På flyget skall numera även manliga stewarder kallas för flygvärdinnor! Nästa steg är faktiskt det nyuppfunna uttrycket hen. Jag föreställer mig att ordet har uppfunnits av förvirrade personer som inte riktigt vet i vilken genus dom hör hemma. Jag såg att gänget i Solsidan insett det komiska i uttrycket för dom låter lekskolan sjunga "En sockerbagare hen bor i staden, hen bakar o.s.v."

HEN = höna

  

PS. Jag försöker hitta en bild på HEN -finns inte att uppbringa !



torsdagen den 4:e oktober 2012

PPS. Nuu,.. har jag hittat ! ! ? 

miljöpartiet värnar om StorStäderna !

  
     Det nya storstadspartiet - dom gröna, - ha!!

  Va´fan har miljökramarna i storstäder att göra? Ut på landet, i friska luften och odla närproducerat, obesprutat och lev hälsosamt. Ni kan även hålla er friska genom att cykla två, tre, kanske sju mil, till jobbet. Det finns gott om plats för er på landsbyggden! Ni behöver inte alls hålla på och bekymra er om att ni inte har en kolonilott att odla på i Stockholms innerstad!  

   Härom veckan hörde jag hur miljöpartiets gruppledare i Stockholm skröt i SVT om, att efter nästa val, räknar dom med över 20% av stockholmarnas röster!

   För någon vecka sedan föreslog riksdagskvinnan (eller ska jag skriva riksdags-hen?), miljöpartiet, Karin Svensson Smith från - Malmö, på fullt allvar, att man skall slopa rätten till arbetsreseavdragen, med motiveringen att man inte skall subventionera folks enskilda resor - med skattepengar, utan att man skall subventionera kollektivtransporterna.

   Samma riksdags-hen har 2005 gjort ett uttalande som lyder; "Bilen är männens mest dödliga vapen. Den kvinnliga trafikdöden är en hittills osynlig del av mäns strukturella våld mot kvinnor." - vilket blaj!
   Nu något annat som hotar landsbyggden. Jag har nämligen sett uppgifter på att riksdagens majoritet består av delegater från storstäderna, vilket måste betyda att övriga Sverige har väldigt svårt att hävda sig. Jag har svårt att tänka mig att Sveriges statsminister, eller annan minister, någonsin i fortsättningen kommer att komma från Kramfors eller någon annan lands- eller i synnerhet avfolkningsbyggd.


PS. Jag har hittat en artikel...

klicka på den så blir den läsbar.

   

slutord om Lufthansa .. yes!

   Dom höll stilen,(fast dom landar så att man tror att hjulstället ska braka in i kabinen). Fungerade som ett nysmort och väl uppdraget urverk. Fyra vagnar på en gång med dricka och drinkar (fast en flygvärdinna höll på att tappa en juice-tetra så att det var nära att jag fick duscha i apelsinjuice). Tre vagnar på en gång när dom serverar maten. Allt går snabbt och smidigt och med ett leende (även duschen). Tidtabellen hölls, fast det tog 25 min. att få starttillstånd i Lissabon. Dom har väl flugit på Lissabon förr, så den tiden hade dom tydligen inräknad i tidtabellen.

förväntningar...

 
   På tisdag blir det kanske en ny upplevelse, eller äventyr, att åka med Lufthansa. Dom har ju strejkat, så att "you never know".
    Dessutom är det -  9/11 (nine - eleven), så att man kan förvänta sig hysteriska flygplatspoliser.
   Men, jag är fortfarande förtjust i Lufthansas service, samt att deras turistklass är den komfortablaste jag  provat.
   Jag återkommer med slutomdöme när vi är hemma. - vänta bara!

kräftkalas

   Igår åt vi kräftor och drack sprit. Kräftorna var infångade på IKEA. Spriten i närmsta stormarknad och på IKEA.
   Idag dricker jag mjölk, ej infångad på IKEA.

- -seeändissar - -

Maria Montazami, den nymornade sengångaren, tycks ha fått på moppe av sina väninnor. - haa, va roligt!

dagbok..yes..

Nu sitter jag i Portugallien och njuter av lagom sol och moln, inte alls som vid badbaljan - Medelhavets -  kust, 40 gradig och stinkande luft. Synd bara att portugiserna tycker att bankerna tar för mycket betalt för Visa-transaktioner, så att det blir svårt att betala med kort. Någon där är för sniken, antingen handlaren eller banken - jo, jo.
   Vidare har jag hört ryktas att portugiserna tycker att alla turister är "pack", däremot mina "vänner" vid bandet (se senare) är portugiser. 

   Det var en upplevelse att flyga med Lufthansa. Mat och dryck serveras med bara ett leende, som i gamla normala tider. Väskor kommer bort, efter en och en halv timma vid bagagebandet i Lissabon får vi veta att väskan är kvar i Frankfurt.
   Den första halvtimman kom jag inte åt bandet p.g.a. att vårt bagage släpptes på, på samma band som ett par hundra kraftigt solbrända människors (ordet är egentligen negrer, vilket man inte får säga i Sverige) från SaoTomé (Portugisisk f.d. koloni). Där stod dom i tre rader tjattrade och släppte inte fram någon annan. Jag såg min väska passera tre gånger utan en minsta möjlighet att nå den. När den närmade sig fjärde gången så blev jag nästan oartig, när jag bara föste undan alla som var i vägen, trampade dom t.o.m. på tårna och grabbade tag i  min väska. Sedan tillbringade jag nästa halvtimma vid bandet med att inte se den andra väskan. Därefter fick jag uppsöka ungefär som ett bankkontor med nummerlappar och tre allvarliga tjänstemän som satt i var sitt bås, bakom en glasruta och sina datorer och hummade och tryckte på tangenterna. Efter fem minuters hummande sa snubben: "Jo, den är faktiskt kvar i Frankfurt, den kommer med nästa plan 21,15 ikväll. Om vi får adressen så kör vi hem den imorgon bitti". Alltså, så kan man tillbringa en svettig och onödig timma på flygplatsen i Lissabon.    

Den försvunna väskan ligger och vilar sig.

   Den felande väskan körs nästan ända hem nästa morgon. Bara nästan hem beror på att den portugisiske chauffören hittar i Cascais (en förstad till Lissabon), bara till McDonald, så att vi fick möta honom dära.   

Om regn.. och hus utan fönster.

Våran utsikt

   Huset är nu utan fönster och det ösregnar där utanför. Och vi får prominenta gäster idag. Vi hade tänkt oss att att göra mottagningen i köket, där vi hade ett fönster kvar, men klockan tio stormade fönstermakaren Engdahl in och meddelade att nu tar jag det sista fönstret också. Så att nu sitter vi som i en dragig bunker, med nå´n sorts ramverk med ursprungligen vita, numera tämligen så grådaskiga, ogenomskinliga plastskynken, där det står Engdahls fönsterteknik AB  0531-42030 kors och tvärs och baklänges, istället för fönster. Och mörkt är det också och mörkare blir det för att det ösregnar, så att det plaskar på skynket, där utanför. Enligt fönstermakaren Engdahl och SMHI, skall vi leva ungefär såhär i en vecka, då skall vi få tillbaks några fönster, - i skick som nya.
   
 söndagen den 19:e augusti 2012 
   Idag har vi alla fönster på plats, i skick som nya. Äntligen kan vi se ut och titta ut och beundra ogräset och dom förvuxna hallonen. (Hur många och kan man skriva i rad?) Tufft va?   

VI. Minnen... forts. - 1945 - 1946

   Efter gränsövergången ,där alla blev avväpnade, blev vårat ekipage visat mot en inhägnad för krigsfångar. Vi som var civila, d.v.s. mamma, Ruta, hästarna och vagnen samt jag, var fria att göra vad vi ville, dom andra var krigsfångar. Då var problemet det att ingen kunde köra hästarna. Dom smarta legionärerna var inte sena att göra en rövare. Jag tror att det var efter en lottdragning som en av dem hoppade ner på "läsidan" om vagnen, tog av uniformsrocken, drog på sig en stickad tröja och en keps och vart civil. - Ingen reaktion från fångvaktarna. - Problemet var löst. 

   Vi "civila" ställde oss vid vägkanten med överblick över fånginhägnaden, avvaktade och väntade på vad som skulle ske. Ganska snart började fångarna skickas iväg västerut mot Schwerin. Högre samt SS-officerare i lastbilar, dom övriga i en oändlig kolonn till fots. När vi hade sett våra fångar vandra  iväg, körde vi efter och efter nå´n halvtimma satt alla åter på skjutsen, även pappa, fortfarande i full flygofficersuniform. - Ingen brydde sig.

   Efter vägen såg man hur enstaka soldater hoppade över diket och gick in i skogen för att göra ifrån sig. En del hade ett knyte under armen. En del soldater kom tillbaka. Ibland kom det ut civila som anslöt sig till strömmen västerut. Jag antar att en del soldater blev aldrig färdiga utan sitter kvar där änn, eller också bara i största allmänhet försvann ur krigsrullorna. - Vakterna brydde sig inte.

   Mot kvällen i närheten av Schwerin blev vi civila stoppade och skickades tillbaka till en omväg, förbi Schwerin, för genom Schwerin fick inga civila passera. Vårat ekipage med all last, även uppsuttna soldater d.v.s. våra legionärer och pappa, vände och vi åkte mot fångkolonnen i flera kilometer - ingen brydde sig.

   Som jag skrev i föregående epos, så fanns det resurser i våran kareta. När vi oantastade vek av från "fångvägen" in på en väg till nå´n sorts åker, där det kryllade av diverse övernattande flyktningar, var plötsligt alla polarna i civila kläder. Vår far var ganska uttröttad så dom övertalade också honom att kasta uniformskavajen, för grå byxor, som var Luftwaffes färg, kunde vara civila. Han fick låna en tröja och toppluva från förråden och saken var klar - vi hade inga soldater på vårat åk, som drogs av ett ök, - nej fel, två ök, det tredje var skjutet.
   En undran slog mig i huve´t - NU - pang. Som officer och krigsfånge hos dom allierade, skulle min far kanske  fått bättre vård och överlevt??
   Nästa dag kom vi fram till ett storgods, där vi bodde i höladan, ett par veckor. Då meddelades det oss att jänkarna ska retirera och överlämna området till ryssarna. Därför var det bara att packa ihop sig på skjutsen och dra västerut igen. När jag just nu sökte efter fakta, fann jag uppgifter att amerikanarna besatte 1/3 av Östtyskland och sedan retirerade och överlämnade området till ryssarna. Jag vet att där vi gick över till amerikanarna är det c:a 70 km till Ratzeburg som sedan var gränsstad till Östtyskland.
   Under tiden i höladan fick jag någon sorts kompisar och vi gjorde rajder i omgivningarna. Bland annat upptäckte vi att jänkarna dumpade diverse ammunition i ett kärr i närheten. Det blev ju rena rama guldgruvan för oss. Någon smarting visste att om man ställde en gevärspatron med spetsen snett mot en sten och slog med något annat t.ex. en sten där kulan och hylsan möts så lossnar kulan och man kommer åt krutet. Det var ju jäkligt kul när krutet brann, vilken brasa! När jag hade tränat upp mig så öppnade jag även k-pistpatroner, det kanske inte var så smart. Vi hittade även luftvärnsammunition, som tur var vågade vi inte prova att öppna dom. - Dom är ju sprängskott med explosiv laddning i kulan.


sherman-tank

   I alla fall så, när det var dags för oss att dra västerut, så hade jag en  hjälm halvfull med krut. Vi placerade hjälmen i en grenklyka i en ek och tände på. Det blev en brasa det, ungefär två meter hög, allt uppslukande, låga. Stackars eken var nästan utan löv efter den brasan. Nåväl, vi överlevde dom äventyren med alla ögon och fingrar i behåll.



Jeep.

   Där fick jag också  för första gången se Jeepen i aktion. Som tioåring, tyckte jag att den var en enorm maskin. Amerikanarna hade lyckats att, i nyligen nämnda kärr, köra fast en Shermantank. På ett fält längre bort låg det telefonstolpar. Jänkarna hoppade från vägen över diket med jeepen, band en kätting om stolpen, tog fart och hoppade tillbaks till vägen med stolpen i släptåg. Det tog två dagar att få upp Sherman ur gyttjan.

   Nu går jag å lägger mig -  forts. en annan gång.

lördagen den 4:e augusti 2012

  
Jag har ingen aning hur dom vuxna tog reda på och därmed visste att i Mölln fanns ett lettiskt flyktingläger, i alla fall satte dom det som mål redan när vi började att åka. Jag hörde hur dom diskuterade problemet att lägret var på fel sida om Lübeck-Lauenburgkanalen. Vi var tvungna att få tillstånd att passera kanalbron, men även det fixades och vi hamnade i ett idylliskt litet läger. Idylliskt säger jag nu - efter att ha sett och upplevt andra, större och stökigare. Då var det bara ett läger, ett liv, ett äventyr som allting är för en 10:åring. 




Så såg vår proviantbil ut, av märket Chevrolet

    Lägret bestod av, jag vill minnas sju, välbyggda baracker, bl.a. med centralvärme. I en barack bodde det estländare, i dom övriga letter. Vi var väl ung. 200 invånare in alles. I början försörjdes vi av engelska armén. Jag minns hur jag tiggde och fick bensin till pappas cigarettändare av dom engelska soldaterna. Jag hade en liten medicinflaska som soldaten knöt et snöre om och sänkte ner i bensintanken och upp kom den full. Samt att vi åkte med en bit, stående på proviantbilarnas fotsteg. Innan bilarna åkte ut på stora vägen stannade dom till och släppte av oss. - Man får ju roa sig bäst man kan.

   Sedan blev det snålare. Ransonerna krympte p.g.a. att FN tog över lägerskötseln. En avdelning som hette UNRRA vars kommendant i Mölln, iklädd engelsk kaptensuniform, skötte livsmedelstilldelningen bl.a. fick vi barn 1/2 liter mjölk i veckan, medan hans två schäfrar drack mjölk varje dag. Jag upptäckte en ny delikatess, - svart bröd med lökskivor, vilket jag åt hela sommaren, - antagligen ett undermedvetet vitaminbehov. Men tufft var det! Nöjet i lägerlivet förstördes bara av att dom vuxna drog omedelbart igång en skola, mitt i den sköna försommaren.  Det var också 

Vägen som jag lärde mig att cykla på samt tranformatorn 1956.

tufft - för oss frihetsälskande ungdomar. 

  
Sommaren pågick och vi gick och gjorde bus, bland annat lyckades jag att kortsluta all el i lägret. Jag lyckades helt och enkelt att kasta mitt hemmagjorda spjut i transformatorns elledningar. 

   Pappa var nå´n sorts grå eminens, han lyssnade på diverse nyheter, på ryska, tyska, engelska och höll nyhetssammanfattningar i aulan. Samma aula som på dagarna var våran skola.

   Våran skola ja, den leddes av en skräckgubbe som hade varit rektor hemma i Lettland. Han hette Meisters. När vi kom till Sverige råkade vi ut för hans bror, han var inte bättre. Vi blev inkvarterade i hans uthyrningsrum på Tombolavägen. Den historien kommer senare. 

Söndagen den 5:e augusti 2012          
  

Den välta båten... jag är inte med på bild, jag har drunknat!

    Till busen hör att jag höll på att drunkna. Det gick till som följer. Dom dristiga legionärerna roade sig med att leka och bada i kanalen. Dom hade skaffat sig en eka, vem vet dom kanske hade den också i den välförsedda hästskjutsen (skoj - skratta). Nåja, dom fixade allt dom ville ha. Fem år i fält hade lärt dom huru göra.    Tillbaks till drunkningen, dom lastade sig och diverse ungar i ekan och sa "vi paddlar ut i kanalen, välter båten och sedan badar och har skoj". Jag hörde skoj , vadå, välta båten?! - strunt i det, det ordnar sig, så jag hoppade också i. Dom rodde  ut mitt i kanalen och välte båten och hade skoj. Jag såg hur skoj dom hade medan jag sjönk, jag såg hur dom sparkade med benen och simmade, medan jag sjönk och sprattlade planlöst. Jag kom upp och såg hur alla simmade och roade sig. Och så sjönk jag igen och sprattlade planlöst. Sen kommer jag ihåg att det var så tyst och lugnt under vattnet och att jag såg en massa ben som trampade vatten. Sedan hade dom dragit upp mig och skällde ut mig för, "liten idiot som hoppar i en båt som dom har sagt att dom ska välta, fast jag inte kan simma". 
   Den äldste grabben i lägrets ynglingaskara, Helmúts, var 14 år. Han ville gå på bio och se en barnförbjuden film. Han misslyckades, Helmúts såg inte alls ut som en 18:åring. Nästa dag lånade han nylonstrumpor, klänning, en basker och diverse smink av sin äldre syster, klädde upp sig, sminkade sig och gick på bio igen. - Då blev han insläppt och såg filmen.
    Sommaren gick och augusti kom, passerade nästan, och då, natten till den 28:e dog våran far, efter fem dagars sjukdom. Jag kommer ihåg hur en läkare som var i lägret, dr Schedriks och fältskären (på den tiden manlig, avancerad, sjukskötare - tror jag) skötte honom. Dr Schedriks bönade och bad hos engelsmännen om att få penicillin, så att han skulle kunna rädda pappa, men dom nekade stenhårt med motiveringen att penicillinet dom hade var enbart för arméns bruk. Ruta och jag vaknade mitt i natten av att mamma skrek så hemskt. Det kändes som om en bomb hade kreverat i mitt huvud och mitt liv och jag bad, gode Gud, låt han leva, han får inte dö, men så förstod jag att pappa redan var död. För mig blev det klart då att Gud inte är något att lita på. Vi (Ruta och jag) hoppade upp ur sängen och sprang ut från vårt rum, in till grannrummet, där det bodde en fröken Julia. Där vi så småningom blev nerbäddade och somnade om.

    Nästa morgon och dag gick jag omkring som i en såp- eller glasbubbla, jag var i verkligheten men i alla fall liksom isolerad, utan direktkontakt. Jag fick låna Julias cykel och med mina kompisars hjälp (jag vill påpeka att stort sett hela lägret ställde upp på oss den dan) började jag att lära mig att cykla, - (i bubblan). Två polare höll i och jag trampade gladeligen i väg, - (i bubblan). Efter en femtio meter gick det för fort, så mina polare bara släppte mig och väntade på att jag ska dråsa i backen, men jag försvann i fjärran och lyckades till och med svänga runt ett par hörn och återvända utan att trilla av. Så att samma dag som min far slutade att flyga för gott, lärde jag mig att cykla! Alltid nå´t, jupp. - Så, kan man kalla det för en sorts kontinuitet? - Que? 



Pappas grav i Mölln.

   På förmiddagen låg pappa (alldeles gul), i sängen, uppklädd i en kostym och någon uppmanade Ruta och mig att, för att inte vara rädda för honom, säga adjö genom att klappa eller ta på honom. Ruta var nog tuffare än jag, för hon kände på honom och så blev hon tuffare ändå och kände på honom en gång till, - jag vägrade.

   På eftermiddagen kom begravningsgubbarna med en kista, ställde den på farstubron och gick in och bar ut honom som en stel, gul stock, klädd i kostym och la honom i kistan samt på med locket. Det var det sista jag såg av min far.

   Den måste nog vara en av mitt livs längsta (värsta?) dagar, eftersom jag minns så mycket och så detaljerat. - (trots bubblan!) 

        Jag gör slut för den här gången och återkommer...   

måndagen den 4:e februari 2013
  
   Nu återkommer jag med ytterligare ett minne från Mölln. - Det är midsommarafton och vi (Erka = Eriks) och jag väntade otåligt på att midsommarbrasan skall tändas. Ute på sjön ser vi en roddbåt som flyter omkring och ett par grabbar, tonåringar, pysslar med en flaska. Vi känner igen hanteringen, dom förbereder en karbidbomb, för att spränga fisk. Vi såg hur dom fyllde på vatten och stängde patentkorken. Vi började att räkna, ungefär som för en handgranat, - men nu måste dom ju kasta den! - icke. Vi var redan på väg att larma "legionärerna" när vi såg och hörde hur flaskan exploderade i handen på en av grabbarna. Legionärerna tog sin roddbåt och hämtade in grabbarnas båt. Doktor Shedriks som också bodde i vårt läger, som senare i Geesthacht blev mammas läkare och vän med oss, tillbringade hela midsommaraftonen med att plocka ut glasskärvor och lappa ihop händerna och ansiktet på en av dom. Vid något senare tillfälle såg jag grabben på stan och hela hans ansikte var fullt med ärr.
   Samma livräddarfunktion gjorde vi, Erka och jag, på vintern, när isen hade lagt sig på sjön. Jag var sjuk, influensa antar jag, Erka och jag stod i fönstret och såg en gubbe komma cyklandes över isen. Han närmade sig hörnet vid kanalen, där vi visste att isen är tunnare och osäker. Plötsligt försvinner cykel och gubbe i ett hål i isen - putz weg!  = puts veck = borta! Erka sprang som en pil till legionärerna och larmade dom. Dom dristiga unga männen gav sig iväg, hasade ut med stegar på isen och drog upp gubben. Som tack blev dom utskällda för att dom inte drog upp hans cykel. Det visade sig senare att gubben var en riktigt otrevlig bonde. Han hade en gård med en stor äppelträdgård. När senare, framåt sommaren, folk från lägret försökte att köpa äpplen där, vägrade han att sälja till dom.         

   På försommaren -46 anordnades i Travemundetrakten, Timmendorfer Strand, ett stort sommarläger för flyktingbarnen. Dit fick vi fick åka på militärlastbilar. När vi var nästan framme så visslade det till över våra huvuden en Gloster Meteor (Englands första i tjänst varande reaplan) flög över oss i trädtoppshöjd. Jag hann se att planet inte hade propellrar, vilket för mig, en flygfreak, var en sensation. I lägret badade vi och lekte och blev rikligt utspisade. Lite disciplin var det också, uppstigning med revelj, morgongymnastik (usch), fasta mattider o.s.v. Mycket av övervakningen av oss små busfrön sköttes av storscouter. Tältet, jag låg i, läckte i taket och det droppade naturligtvis i min säng, så att jag var glad för varje solig dag. Om vi var där en eller två veckor kommer jag inte ihåg. Jag kommer ihåg att på söndagen dök det upp en glassförsäljare, som tog 25 mark, (på svarta börsen var det lika med fem amerikanska cigaretter), för en glasstrut, pengar jag naturligtvis inte hade, så jag fick nöja mig med vårt vanliga nöje, d.v.s. äta tandkräm som godis!        

                        

  

       



ang. religion.

grubblaren

  
Människan ingår i kretsloppet. D.v.s. man växer till av ett embryo, föds, - dör och blir till jordförbättring.
   Människan är överst i evolutionskedjan och har fått alldeles för stor hjärna. På grund av det börjar dom att fantisera och grubbla över livets mening och som konsekvens av det uppfinner Gud.
   Jag har svårt att se en maskros, björk, daggmask, fisk, ödla, höna, hund, en häst, eller även en schimpans grubbla över existentiella problem, även om dom precis som vi växer till av ett frö (embryo), föds - dör och blir till jordförbättring.
   Jag har betraktat mig (men inte skrutit om det) som ateist men sen upptäckte jag ett annat ord som beskriver det bättre - agnostiker. - Men jag är en övertygad agnostiker.

Demokrati..?.!...

  
 Jag har inte haft skrivklåda på ett tag. - Men nu! - Det där, vår tids, heliga ord - demokrati - ! Det irriterar mig. Vad är demokrati? Vilka är det som har ensamrätt att bestämma vad som är demokrati? Är inte grunden i demokratin att hela folket väljer?
   I Sverige väljer man representanter vilka man vill ha i riksdagen, landstinget, kommunen att representera den enskilde väljaren.

   STOP, (detta är inte en ny ölsort, utan hur Trafikverket vill att man stavar stopp), alltså, detta var alldeles fel, det är resp. partiledning som bestämmer vilka av deras politiker skall väljas, genom att sätta dom på valbar plats på valsedeln. Redan där är väljaren blåst.
   Dom demokratiska politikerna säger då omedelbart att väljarna kan ju stryka namn på valsedlarna. Jag kan inte komma på någon som har blivit invald med strykningar. --- Jo, i våran kommun.
   Han blev invald med strykningar för Moderaterna. Han blev helt utfryst, inga uppdrag, helt neutraliserad. Nu, två år senare har han lämmnat partiet, politiken och håller på att avveckla alla sina engagemang i kommunen. Hans plats intas av en före detta avskedad riksdagsman som uttalade intresse att ängna sig åt kommunalpolitiken, och är idag gruppledare för Moderaterna - precis som det var tänkt före valet.
   Att han som fick tillräckligt många strykningar för att bli invald, det var ju väljarnas val !  Borde inte ett demokratiskt parti respektera det? - Känn er blåsta. Det är partiledningen som styr!
   Vem som är lämpligare som politiker bryr jag mig inte om, jag talar om det att partiet skiter i väljarnas åsikter!!
   Det valdes in ett nytt parti i riksdagen - Ny Demokrati - "partiet med drag under galoscherna." - Den liberale pariledaren (folkpartisten) lämnade studon, för att han vägrade sitta i samma TV-studio som "galoscherna", fast dom var demokratiskt valda av svenska folket!
   Dom etablerade partierna bestämmde att "galoscherna" inte var demokratiska! Är detta demokrati? Eller är det, ska vi kalla det, - etablissemangsstyre?
   EN GÅNG TILL !  Är inte demokrati det att folket väljer??
forts. följer... 
onsdagen den 25:e Juli  2012
  
 Nu kör jag vidare, 20 år senare upprepar sig historien. Det dyker åter upp ett högerpopulistiskt parti och blir invalt i riksdagen med bättre siffror än både kommunisterna och kristdemokraterna. Historien upprepar sig, kommunistledaren vägrar att vara i samma sminkloge som den odemokratiske sverigedemokraten. 
Mona Sahlin vägrar också. 
   Cirkusen fortsätter, representanterna behandlas som luft i kammaren, alla partier avsvär sig all kontakt med dom odemokratiska men folkvalda riksdagsmännen.
   Eftersom alla beslut redan är tagna i partiledningarnas informella samtal och överenskommelser, så är det, när riksdagen samlas för omröstning, bara en formalitet som sker för protokollet. Eftersom det odemokratiska partiet inte gör nå´n hemlighet av hur dom skall rösta, så vet dom demokratiska partierna vilka förslag dom kommer att få stöd för i omröstningen av utbölingarna. Alla demokratins försvarare i riksdagen tvår sina händer och säger att "vi kan ju inte neka dom att rösta så att vi vinner omröstningen". Halelujaa! 
   Vilket hyckleri !  Sådan intrigerande är en förutsättning för all vår tids politiska verksamhet. Det har ingenting med demokrati att göra utan är politikernas nödvändiga maktspel. Det är sju partiledningar (den åttonde talar dom inte med) som bestämmer hur 349 utvalda, partitrogna riksdagsmän skall rösta, om vad som skall vara lag för 9,5 miljoner svenskar. I dessa partiledningar är det dessutom inte  alla ledamöter folkvalda. 


La scuola di Atene, demokratins vagga. 

   Jag har läst att ordet demokrati kommer från antika Grekland och ska betyda folkstyre. Men att i det antika Grekland var det bara dom högre stånden som var folk, (c:a 11% hade talan) - trälar göre sig icke besvär - så i den betydelsen lever ju dagens demokrater upp till bokstaven.
   Nu går vi utomlands till den som kallar sig för väldens största demokrati - USA. 
   För tolv år sedan var det presidentval dära. En ny, oprövad valmaskin användes i en delstat. Maskinen fungerade dåligt. En massa röster blev ogiltigförklarade, fast dom var riktiga. Det krävdes manuell kontroll av rösterna för att kunna se om dom var giltiga.  
   Delstaten var Florida. En av presidentkandidaternas yngre bror var guvernör i Florida, och han ville förbjuda omräkningen. Delstatsdomstolen beordrade omräkningen, vilken påbörjades. Då vände sig familjeklanen (far (en expresident) och två söner (en guvernör och en som vill bli president) till högsta domstolen och genomdrev att omräkningen avbröts. Efter familjeklanens idoga arbete, och med i det ögonblicket, bara 154 rösters övervikt, i ett land med c:a 300 milj. invånare, installerades en värdelös president i USA. Vilken ganska snart, under "krig" mot terrorismen parollen, våldförde sig mot nationella, internationella och demokratiska överenskommelser och lagar. Började ett onödigt krig mot ett land, vilket efter 10 år och 100.000-tals döda är fortfarande i kaos, har stor orsak till den ekonomiska krisen i hela världen o.s.v. - de´ ni!
    Putins syn på och hur avliva demokratin bryr jag mig inte att prata om. I det landet kan man inte förvänta sig något annat!
   I Palestina var det demokratiska val. Palestiniernas majoritet valde Hamas, som påstod sig vara ett politiskt parti och inte hade något med terroristerna att göra. Vad hände, joo den västerlänska demokratins utpost i arabvärlden - Israel - blockerar Palestinas alla gränser och beordrar Palestina, en självständig stat, att inte följa valresultatet och att inte låta Hamas regera!
   Israel, en stat som själva etablerade sig med terror. T.ex. 1948, i Jerusalem, skjuts Folke Bernadotte och en fransk överste till döds av en judisk terroristgrupp, kallad Sternligan. Orsaken lär vara att Bernadotte förespråkade en tvåstatslösning, samt dom palestinska flyktingars rätt att återfå sin egendom. Skytten (mördaren) är en Yehoshua Choen, som senare blev hjälteförklarad i Israel, fungerade som livvakt åt David Ben Gurion, Israels grundare och förste premiärminister och blev aldrig åtalad eller fälld för morden.             

den giriga handen

  

    Den 1.jan.2013 inför Transportstyrelsen och Göteborg i sin girighet biltullar, vilket gäller varenda svenskregistrerat fordon som passerar Göteborgs antagna inre gränser, även fordon som passerar Göteborg på E6-an, som är en Europaväg och enda förbindelsen mellan Norge, norra Västsverige och södra Sverige, samt kontinenten, men norrmänen slipper betala. Alla utländska fordon slipper betala.

   Norrmännen, genom att utnyttja dom offentliga svenska bilregistren, skickar till och driver in krav av svenska bilägare, vilkas bilar har passerat norska biltullar t.ex. i Oslo. Varför finns det inte en bilateral överenskommelse? JO - för att Transportstyrelsen skiter i svenska bilisters rättigheter! JO - för att Transportstyrelsen skiter i att svenska lastbilar måste betala biltull när dom kör igenom Göteborg, men inte utländska, så att det förvrider konkurrensen ytterligare för dom svenska långtradarna.



Den giriga handen.

  Alternativet för att fara genom Göteborg är, att köra Uddevalla, Trollhättan, Alingsås eller Borås, genom Sjuhäradsbyggden ner till, jag tror Varberg. - Hurra!

När man ser en så´n rubrik, tänker man - "Antingen var det inte torr skog, eller också var inte hästen där" - elleör ? - hästen bara luras! - vart det för trassligt igen? 

STORA björnen RÖR på sig!!!...

  
Nu har Rysslands generalstabschef Nikolaj Makarov varit i Finland och talat om för finnarna, att deras militära samarbete med Norden är ett indirekt samarbete med NATO, vilket Ryssland uppfattar som ett slags hot mot Ryssland.
   Samtidigt påpekade han att finnarna, enligt rysk uppfattning, håller sina militärmanövrer för nära den ryska gränsen!!! - Han ifrågasatte vad det var för en fiende som den finska armén rustade mot.
   Svaret borde ha varit, att Finland under sina 94 år av självständighet, har en enda gång blivit överfallen av sina grannar och det var av Ryssland 1939. Finland har bara en gräns - och en enda gräns att vara rädd för. 
   Kusligt hur historien upprepar sig för så lät det 1939 när Sovjet krävde att få militärbaser i Estland, Lettland, Litauen och Finland. På grund av att dom kände sig hotade av sina grannar. Inom ett år var baltstaterna ockuperade och Finland hade genomlidit sitt vinterkrig och därmed förlorat Karelen till Sovjet. Dessutom hade Sovjet intagit halva Polen och anslutit den till Vitryssland!! - i rena rama rädslan - ha ha...
   Härom kvällen hörde och såg jag, ett inslag om att Ryssland "Putiniserar" sina fattigare grannländer, d.v.s. att Ryssland med lock och ibland med hot, köper upp deras industrier och tillgångar. Vilket är enkelt för alla dom länderna är beroende av rysk olja och i synnerhet gas. Ryssland d.v.s. Putin tiodubblar gaspriset, - länderna kan inte betala, - skulden växer, - ryssarna säger "om ni säljer dom och dom tillgångarna till oss så är vi kvitt skulden."  Med all ekonomi i ryska händer blir länderna sedan totalt ekonomiskt uppbundna och därmed osjälvständiga.

   Men detta är, vill jag påstå, något värre, om inte ett direkt militärthot, mot en självständig nation.
   Samt det visar hur oborstad och fräck Putin är i sitt umgänge med sin omgivning.