Malena Ernman
den 16 januari kl. 16:20 ·
Astrid Lindgren skriver i ett brev från 1957 om sin avsky inför nationalism och rasism.
"Det var hårt och bittert att höra för den som avskyr all nationalism så innerligt som jag gör. Jag trodde du visste det. Jag trodde du visste, att jag ogillar allt indelande av människor efter nationer och raser, all sortens diskriminering mellan vita och svarta, mellan arier och judar, mellan turkar och svenskar, mellan män och kvinnor. Ända sedan jag var så stor att jag kunde börja tänka självständigt har jag tyckt illa om det blågula fosterländska storsvenska, allt det där om "kommer någon våra fjäll för nära, då mulnar det i Svitiod", det förefaller mig lika avskyvärt som Hitlers tyska nationalism. Någon patriot har jag aldrig varit. Vi är alla människor – det har varit mitt speciella patos här i livet."
Musikaliskt och konstnärligt har Malena Ernman varit min favorit ända sen hon dök upp inom min horisont. Meenn - den debattandan som hon uppvisar i sina FaceBookinlägg är lite väl för naiv och ensidig, värre än mina funderingar. Därför kände jag mig nödig att replikera som följer:
Det är lätt att säga så när man aldrig har varit ens nära att vara förslavad eller hotats till livet, i sitt liv, i sitt hem, i sitt land av grannstammar. Sverige har ju en historia av att på sin tid vara erövrare av andras länder och hem. Sverige har aldrig i vår historia varit hotat att invaderas av sina grannar, därför finns inte i det svenska medvetandet att hemorten och traditionen är något värt. Det finns ju där som en självklarhet. Så har vi ju alltid haft det. När jag kom till Sverige och läste en butiksskylt där det stod "Emma Anderssons efterträdare Fisk. etablerad 1890". Detta var något oerhört, hur har den bestått så länge? Hur kan någonting bestå så länge? Har det inte varit någon som har bombat sönder landet och fiskaffären på hela den långa tiden? Mina föräldrar hade fått börja om livet med vad dom kunde bära med sig i en resväska, två gånger på tjugofem år. Allt deras liv var utplånat två gånger med krig mellan folken i den önskevärlden som svenskarna tror att dom bor i. Så, håna inte traditionen, den är grunden till tryggheten som ni upplever i Sverige. Traditionen är även det som all kultur bygger på. Jag är helt övertygad att Astrid älskade sitt Småland och sitt Sverige över allt annat på jorden, men i sitt gemenskap d.v.s. i Sverige kunde kosta på sig att filosofera. Men om någon hade velat att beröva henne Småland, så skulle den förhatliga nationalisten vaknat som ett lejon, jooo! - Fråga finländarna vad dom tycker om sin nationalsång, t.ex. Till min fasa upptäckte jag på åttiotalet, att min dotter efter tolv år i svensk skola, bl.a. Adolf Fredriks musikskola, inte hade fått lära sig den svenska nationalsångens text. En gång till. - Det är bara den som har fått sitt liv sönderslaget av sina fredliga grannar, som uppskattar den gemenskap som dom, istället verkligen, får leva fredligt i.
Malena Ernman
den 19 januari kl. 17:06
Sveriges Riksbanks nya 500kr sedel pryds av en scen ur Richard Wagners opera Valkyrian. Wagner är en av världshistoriens mest inflytelserika antisemiter. Han har ofta kallats för protonazist och var en av nazitysklands stora förebilder; både han själv och hans musik blev en ideologisk ledstjärna för Hitler och nazismen. Wagner spelas tex inte i staten Israel. Sverige har dom sista åren fått återkommande kritik av bla Simon Wiesenthal Centre för ökande antisemitism och bristande säkerhet för vår judiska befolkning. Sveriges relationer med Israel är på bottennivå och nyligen var utrikesminister Margot Wallström "inte välkommen" i Israel. Att i det läget välja att pryda våra sedlar med en scen ur en minst sagt kontroversiell tonsättares verk är häpnadsväckande. Wagner anses av många vara en av världens största tonsättare och självklart ska vi spela hans verk i Sverige. Men han har ett symbolvärde som inte går att bortse ifrån. Birgit Nilsson hade förtjänat en värdigare hyllning.
Även här fick jag ett utbrott:
Hitler har skändat annat också, inte bara Wagner. Bara för
Den mest kända symbolen är t.ex. svastikan, eller som den har varit känd i flera tusen år, som solkorset. Svastikan prydde finska flygvapnets plan och andra militärfordon, ända sedan ett fritt finland kom till - 1918. Även lettiska flygvapnet hade en svastika som symbol från samma tidpunkt. Skall finnländare och letter skämmas för att Hitler senare tog symbolen och skändade den med sina gärningar?? Rykterna påstår att det nazistiska hakkorset hämtades av Herman Göring i Sverige, vilken han hittade i sin fästmös, den von Rosénska familjevapnet.
Staten Israel är ganska goda kålsupare själva. Dom är inte det bästa exemplet på humanitet. Greve Folke Bernadotte, han med dom vita bussarna, han som räddade en hel del judar från utrotningslägerna, blev 1948, när han var utsedd av FN att medla mellan Israel och Palestina, avlivad (skjuten) på order av ledaren till något som hette Sternligan. Sternligan var en israelisk terroristgrupp, som arbetade åt den blivande Israeliska statsledningen, mot alla kompromisser med palestinierna. Samme Sternligaledaren, Yitzhak Shamir, blev så småningom staten Israels premiärminister 1983 - 84 och 1986 - 92. Dom två som utförde mordet blev senare belönade för dådet av staten Israel. Hur Israel fortlöpande våldför sig mot palestinierna och deras mark kan nog ingen, utom möjligen dom själva, vara stolt över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar