jag haver icke ägnat mig åt nidskrifter på flera dagar..

   Jag haver icke ägnat mig åt nidskrifter på flera dagar, så nu kommer det!
   Den förträffliga Alice Teodorescu har åter igen skrivit en debattartikel och träffat rätt. Jag lägger ut hela hennes artikel med mina funderingar instuckna. 
  När inte ens rikspolischef Dan Eliasson framhärdar i försöken att skönmåla verkligheten har det gått långt. Nu går det inte längre att hävda att det handlar om några liberala ledarsidors alarmism, svartmålande av "Sverigebilden" eller dylikt. "Att nå en hållbar förändring i de 61 utsatta områdena kommer att ta många år. Vi behöver mer resurser, men också stöd av lagstiftaren. Hårdare straff för vapenbrott, ökad möjlighet till kameraövervakning, möjlighet till hemlig dataavläsning och fortsatt tillgång till datalagring är de viktigaste önskemålen”, skriver Eliasson och Mats Löfving, chef för NOA, på DN Debatt (21/6).
    Vad är det för polisledning som som ropar efter hjälp genom offentliga medier, istället för att föra samtalen med sina chefer - regeringen vid enskilda förhandlingar? - Polisen som med förkärlek använder sig av hemligstämpeln på allting i vanliga fall? Är det totalt sammanbrott i statsförvaltningen? Ska vi fly landet medan tid är?
 Av den rapport som polisens nationella operativa avdelning (NOA) tagit fram, i vilken man samlat data från landets polisstationer, framgår alltså att 61 områden i Sverige numera klassas som "utsatta områden", där läget är "allvarligt". I fjol räknades 53 områden till den kategorin. Vidare uppskattar polisen att det finns omkring 5000 kriminella och 200 kriminella nätverk i dessa områden, men risken är överhängande att de blir ännu fler.
  Av de 61 utsatta områdena klassas 23 stycken som "särskilt utsatta", också det en ökning från de tidigare 15. I dessa områden är läget "akut". För att ett område ska kategoriseras som särskilt utsatt ska det karakteriseras av "parallella samhällsstrukturer, svårigheter för polisen att fullfölja sitt uppdrag, obenägenhet hos befolkningen att delta i rättsprocesser, närhet till andra utsatta områden och förekomst av våldsbejakande religiös extremism".
De åtta nya särskilt utsatta områden återfinns i Borås, Göteborg, Stockholm, Uppsala, Landskrona och Malmö. Därutöver listar polisen sex områden, som befinner sig mellan ovanstående kategorier, där situationen beskrivs som "alarmerande".
  Vår inrikesminister Ygeman fortsatte att bagatellisera det faktumet att dom särskilt utsatta områdena hade ökat, genom att säga att: "förut så hette området norra Botkyrka, men nu har polisen delat på det och följaktligen redovisas det numera som två områden - Fittja och Alby." Vilket enligt honom skulle enbart vara en inflation genom finfördelning av samma område.
  Framväxten av denna samhällsstruktur, med parallella samhällen i samhället, är en skam för Sverige. Det är en skam att svensk vänster år efter år ägnat sig åt att relativisera den utsatthet som drabbar några av samhällets svagaste grupper. Det är en skam att delar av den svenska borgerligheten tittat åt ett annat håll och framhållit att problemen är marginella och att det minsann går bättre för Sverige än någonsin.
För de människor som lever i områden där polisen har svårt att fullfölja sitt uppdrag är detta på riktigt, oavsett vilka etiketter man använder för att beskriva utvecklingen. För de barn som går i en grundskola där nästan hälften av eleverna misslyckas, vars vardag präglas av grov kriminalitet och våld, som har föräldrar som lever på bidrag då färre än hälften av de vuxna arbetar, är majoritetssamhällets svek oförlåtligt.
 I rapporten konstaterar Polisen nämligen att: "Samhället är inte rustat för att hantera denna stora numerär av kriminella aktörer (...) polis och andra samhällsaktörer saknar förmåga att möta problematiken." Läs den meningen en gång till.
Om ett år befinner sig Sverige i valrörelse. Den som vill göra anspråk på regeringsmakten måste kunna svara på hur den destruktiva spiralen ska brytas. Sverige är inte USA, det finns ingen acceptans för stora klasskillnader, särskilt inte av etnisk karaktär, i ett land med skyhöga skatter där välfärden inte längre levererar. Statens åtaganden gentemot väljarna följer en behovstrappa.
   Det svenska samhället har inte behövt flera poliser. Som jag läste någonstans att förut var Sverige ett folk, numera är Sverige enbart ett land. Den humanitära stormakten har förtagit sig. Det fredliga svenska folket hade den polisiära organisation som var relevant till behovet. Att in över dom öppna gränserna släppa in stort sett 200 000 utomeuropeiska invandrare på några år, det förvandlar samhället i grunden. Är man beredd att ha sådan invandring, så måste man ju för djävulen anpassa samhällsapparaten för det! - Hur flata får de demokratiskt välanpassade makthavarna vara? Hur ska man kunna ta dom på allvar? Hur ska man kunna lita på dom? 
  Oavsett om du definierar dig som höger, vänster eller politiskt ointresserad förväntar du dig att staten ska sträva efter att garantera din frihet (även om frihet i sig kan definieras olika). Detta har således lite med ideologi att göra, utan handlar om vår överlevnadsinstinkt. Ett lands rättsväsende och försvar, det vill säga fundamentet för fred och frihet, liksom förekomsten av mat på bordet är elementära, det första steget i behovstrappan. 
Att fler och fler väljare oroar sig över frågor om lag och ordning, vilket partierna sent omsider snappat upp, som sammanhänger med att bristerna på dessa områden blir tydligare; motsatsvis gäller att dessa frågor engagerar få om upplevelsen är att de sköts som de ska. Det lämnar i sin tur fältet öppet för andra frågor av relativt sett mindre betydelse, som kvoterad föräldraförsäkring eller andel kvinnor i bolagsstyrelser, att dominera den politiska agendan. Men notera, dessa frågor blir viktiga bara om och när staten fullgör sina kärnuppgifter gentemot medborgarna, som dessutom i fallet Sverige delegerat betydande delar via den ansenliga skattesedeln. 
   Just det, statsmakten fokuserar på marginella bagateller som kvoterad föräldraförsäkring och andel kvinnor i bolagsstyrelsen, när samtidigt det fundamentala i statsapparaten förfaller och urholkas. - Dom meningarna är som ljuv musik i mina öron!  - Men Mensch, det handlar inte enbart om frihet, säkerhet är väl nästan viktigare? - Och finns det verkligen en alternativ frihet?
  Det liberala samhällets rötter återfinns i respekten och tilltron till rättsstaten och principen om likabehandling. Garanten för de friheter som vi i dag i många fall tar för givna är nationalstaten, inom vars ramar också välfärdssamhället kunnat växa fram. Det krävs politisk samling över blockgränserna - och det är bråttom. Eftersom det tycks vara svårt att agera politiskt innan situationen antagit katastrofnivåer, de 61 områdena är som bekant resultatet av många års handlingsoförmåga, är det dags att agera nu. 
Ta fram en krisplan, byt ut rikspolischefen och anställ fler poliser i yttre tjänst. Sverige ligger i botten inom EU ifråga om polistäthet. Men att anställa fler är lättare sagt än gjort: till projektet Mareld som ska bekämpa grova brott i utsatta områden i Stockholm hade man för en tid sedan enbart lyckats rekrytera 100 personer, vilket innebär att 200 tjänster inte kunnat tillsättas (SVT 27/2). Sannolikt behöver polislönerna höjas markant för poliser som rör sig i dessa områden, liksom tillgången till utrustning, utbildning och stöd. Utöver de åtgärder som Eliasson lyfte fram under onsdagen behöver dessutom jourdomstolar inrättas, påföljderna för unga bli mer kännbara liksom att straffrabatterna slopas. 
   Där var det blandad kompott. Den ljumna liberalismen fick på moppe. Rikspolischefen fick på moppe. Regeringens oförmåga att handla fick på moppe. Men Eliassons rop på mera kontrollpunkter av allmänheten, som avlyssning, hemlig dataavläsning och annat sådant är enbart kränkande och yrkesrelaterade ständiga önskemål av polisen. Däremot bör påföljderna, mycket riktigt, för unga bli mera kännbara och dom internationellt korta strafftiderna borde få avtjänas i sin helhet.
  "Hjälp oss, hjälp oss!", utbrast en märkbart frustrerad rikspolischef på presskonferensen i onsdags. Sällan har tidsandan fångats så väl. 
   Alice Teodorescu 
    Visst har hon rätt!       1.