...sicken otur...

   Redan innan vi åkte såg jag i ett nyhetsinslag Löfvens sekreterare få frågan om och när respektive ministrar fick veta och när han fick höra om skandalen. Hon naturligtvis svävade på orden men plötsligt tämligen omotiverat utbrast väldigt bestämt - Nej,nej statsministern hade inte hört någonting förrän i våras! - Varpå jag sa till Mackan - Hörde du också? - Hon överdrev nämligen förnekelsen i svaret! Det lät inlärt - illa inlärt! - Partiet har kommit överens om att skydda Löfven!
   Jag börjar att känna mig som synsk. (Monkan tittar på Det Okända numera och just nu i detta ögonblick) kanske det inspirerar mig till övernaturlighet? 
   Men nu till saken. Det första, när vi elva dagar senare kommer kommer hem, möter oss är nyheten att Transportstyrelseskandalen kryper allt för nära statsministern, samt att sekreteraren i fråga har avgått med omedelbar verkan. Frågan återstår bara vart uppåt hon avgick, som kompensation för väl utfört skyddsarbete!
   Alltså, jag trodde redan då, för fjorton dagar sedan, att alla sossarna har har tigit ända från början och hjärtligen hoppats att även denna historia ska drunkna i historiens svarta gryta. - Sicken otur för dom att den flöt upp och nu så blev det lite panik! - Vem ska bli syndabock?
   Någonstans så beundrar jag sossarnas kallblodighet när storyn exploderade i hela sin otänkbara vidd. När varenda partiledare försökte överträffa varandra i svavelosande krav på blodvite från regeringen, ända upp till regeringens avgång.
   Ett och ett halvt dygn senare och när alla andra hade skrikit sig trötta, hade sossarna konfererat färdigt och bestämt sig för att erkänna pinsamheten i att en del ministrar kanske inte har meddelat sin vetskap uppåt, för syns skull låta ett par ministrar avgå till andra strategiska poster och hoppas på att pinsamheterna därmed sjunker ur synhåll. - Men absolut skydda Löfven! - Planen var elegant och professionell. - Enda felet var att media hade vid det här laget vädrat blod. Så nu börjar dom att vända på varenda dynghög och då sipprar naturligtvis mer och mer dynga fram, med ett resultat som vi ser växa över alla breddar.
   Jag tror att botten ännu inte är nådd! - Om vi nu någonsin kommer att få se själva botten är en annan, mindre trolig, fråga! - Men själva Löfven måste skyddas - tycker sossarna än så länge.