turism.

   I dag haver vi turistat. - Jupp! Jag veter icke vad jag skrifer just nu för chefen gillar inte taklampan och jag famlar över tangenterna vilka allahopa är tämligen lika svarta. Jag hoppas att jag inte råkar trycka på nå´n ilsken tangent - kanske en grävling eller en snigel -  så att den biter mig i fingret! - Ack ja sådant är hotellivet, fast hotellet är trefligt! - Virkas Muiza. 
   När jag i den grönskande våren, som i detta år inföll nå´n gång i den första sommarmånaden, skulle beställa hotell så kom jag i bryderi för det fanns alldeles för mycket att välja på. Väldigt naturligt lat som jag är, tog jag en genväg - tittade efter ett trevligt namn. Det blev ännu trevligare när jag hittade Virkas Muiza. Det namnet var liksom väldigt likt Virkus Muiza.  
   Nu börjar jag på en bisats. Nej nej nej nej, en parentes!
Nämligen när min far blev förärad sin orden, följde där med diverse förmåner och ibland dem ett stycke mark avstyckat från storgodset, herrgården som hette Virkus Muiza. Och nu slutade bisatsen eller vad den nu var.
   I dag haver vi turistat. Med Uldis och Guntas hjälp och i synnerhet sällskap åkte vi runt halva Kurzeme (Kurland), bland annat hamnade vi i Liepaja och där stoppade vi upp oss med mat - soppa (hönsbuljong), flundre med potatis-sparrisgröt, samt åt upp även en ballerina - en bakelse som heter Pavlova.
   Liepaja såg faktiskt mycket ljusare och trevligare ut denna gång, men jag kom inte riktigt till mina kvarter - again! 
   Dagen innan så ringer min telefon och när jag gladeligen svarar hörer jag Karinas röst som frågar hur det är i Kuldiga, varpå jag på skoj frågar om hon har långtråkigt och vill åka och hälsa på. Då säger hon ja jag kommer! - Träffen i Riga tyckte hon var för stökig så att hon inte hade haft en chans att prata med oss - tyckte hon! - Så på onsdagen turistade vi i Kuldiga med Karina. - Nu är det dags för en slurk. - Se´n får vi se om det blir något mer eller om författaren slocknar i nattdvala.