torsdag 5 oktober 2017

Det inte bara handfallna...det rädda samhället


   Några veckor efter att reportaget som Aftonbladets Johanna Bäckström Lerneby har jobbat med i 11 år har publicerats, gör Aftonbladet tydligen en uppföljare i området. 
   


NYHETER
Aftonbladets artiklar om familjen Ali Khan och deras inflytande i Angered har väckt stor uppmärksamhet.
En vecka senare är vi tillbaka i stadsdelen – vi vill veta hur människorna reagerat på reportaget.
– De är problem. Jag har inte läst reportaget, men jag vet vilka det är. De påverkar överallt, säger en kvinna.


Det är lunchtid i Angereds centrum i nordöstra Göteborg.
Kvinnan som stannat till vill absolut inte vara med på bild. Att anteckna går bra, men inga namn och ingen kamera.
– De finns här i Angered och Hammarkullen. Polisen känner till dem men hjälper ingenting, säger hon innan hon försvinner bort mot torghandeln och fiskboden.

”Lika bra att inget veta”

Vid parkeringen står tre killar och pratar. Inte heller de har läst Aftonbladets artiklar. Men en av dem känner väl till familjen Ali Khan.
– Det är en stor familj här uppe. Vet du inte vilka det är sedan tidigare är det lika bra att inget veta, säger han.
Han vill inte heller vara med, med namn eller bild, för han vill inte att familjen ska veta att han pratar om dem. Han passar också på att höja ett varningens finger.
– Jag vet att du bara gör ditt jobb. Men här vet du inte vem du pratar med. Och pratar du med fel person kan det gå illa, säger han.

Beskrivits som en maffiafamilj

Familjen Ali Khan har beskrivits som en maffiafamilj som påverkat lokalsamhället i Angered negativt under lång tid. Själva kallar de sig för problemlösare. Många familjemedlemmar är tungt kriminellt belastade och tidigare dömda för bland annat mord, utpressning och övergrepp i rättssak.
På ett kontor, ett stenkast från Angereds torg, sitter stadsdelsnämndens ordförande Ali Moeeni. Han är bekymrad över den bild som Aftonbladets reportage målar upp.
– Man blir inte så glad när man läser sånt här. Att det handlar om hot och sådana saker. Det är ingen rolig historia för de som bor här i stadsdelen.
Hur ser du på familjen Ali Khans inflytande i Angered?

– Vår förvaltning känner väldigt väl till samtliga individer och grupperingar som är av den här karaktären med kriminell bakgrund. Men jag kan inte kommentera en särskild grupp.
Hur ser du på framväxten av den här typen av parallella samhällen?
– I ett demokratiskt samhälle ska institutioner ta hand om polisiära eller rättsliga ärenden. Civilperson ska inte komma in. Det är naturligtvis inte okej om det är så som det står i reportaget, det är ju nästan ett lagbrott.
– Men vi kan inte lagföra någon. Det vi kan göra är att organisera och jobba trygghetsskapande och förebyggande i samarbete med civilsamhället.
– Vi måste också jobba med att stärka tilliten hos befolkningen, gentemot polisen och kommunen.

”Gjort dem till stjärnor”

Bakom en restaurang på en bänk sitter en man och röker. Han har läst Aftonbladets artiklar och skrattar när han får frågan om vad han tycker.
– Ni har gjort dem till stjärnor. Ni har gjort dem större än de är, så att folk blir skrämda. Om det stämmer med kriminaliteten är det polisens arbete. Det är inte bara Ali Khans fel, det är polisens fel också. Varför gör ni inte ett reportage om restaurangen istället? Det hade vi kunnat tjäna på, det andra är bara huvudvärk.

   Där är problemet, gjutet i betong! Stadsdelsnämndens ordförande tvår sina händer och beklagar sig att det skrivs om stadsdelen - det gör ju inte bra reklam! - Samtidigt hänvisar han till polisen. Det borde polisen sköta om! Han ansvarar bara för civilsamhället! - Vad det nu är, enligt honom! Är inte gråzoner eller maffia tendenser en del av det han kallar för civilsamhället som han är vald att sköta?  Eller är det enligt honom att stadsdelen innehåller två samhällen? Ett som han är ansvarig för och ett
(alternativt) som han inte är ansvarig för? - Han anser alltså att det alternativa skall polisen och institutioner styra. - Som jag sa han tvår sina händer, han vill inte bli inblandad mer än nödvändigt!
   De andra intervjuade ville över huvud taget inte involvera sig i problemet. Hur många det var som inte ens stannade, redovisas inte. Reaktionen verkar vara som i en diktatur. - Prata inte om eventuella problem, då finns dom nog inte! - Invånarna är helt enkelt rädda att råka illa ut om de ser och hör eller säger något olämpligt. Vi håller oss helst till något neutralt - skriv om min restaurang i stället! - Lite gratis reklam skadar aldrig!       1.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar