nu lite gnäll..ganz persönlich

   Nu blir det lite privat gnällande. I förrgår - (jag hade stora problem med ordet som ska betyda dagen före igår, svenska synonymer påstår att det skrivs som det nu är skrivet!!?) - den 24 oktober nådens år 2017 blev jag kallad till Uddevalla för samtal om behandlingen av min gnagare - kräftan. "Vi vill operera bort din blåsa snarast för att cancern är argare än vi trodde!" - sa han, doktoren - Jesper Svärd. Han var väldigt trevlig, lättpratad och kompromissvillig, men bestämd. Till slut, som en kompromiss, föreslog han att snarast göra en hyvling till - lite vidare, för att eventuellt kunna avlägsna rester och efteråt hoppas på att cancern inte sedan har några ytterligare rester kvar - ett under sa han, men i annat fall måste blåsan bort! - Snarast!
   Jag blir verkligen påmind om att det är dags att beställa favoritmusiken till minnesstunden. - Fy f-n!  Mina utsikter vid den stora operationen är så si sådär - tycker jag, men Jesper utlovade guld och gröna skogar - jag som är asfaltblomma! - Eller kanske asfaltkaktus med långa taggar?
   Hur som helst, 4% dödlig utgång inom tre månader efter ingreppet. Jag frågade Jesper, sådär smått försiktigt, om hur hög är procenten för alla operationer i genomsnitt, varpå han sa att genomsnittet var inte ens promille, den var ett försvinnande noll!  Nästa uppmuntrande tillrop från doktor Svärd var att vi kommer naturligtvis att stjäla minst tre månader av ditt liv till rehabilitering efter operationen. Och nu något lite mera uppmuntrande. Han sade nämligen, "Men efter den tiden så kommer du att vara botad från din urinblåsecancer!" - (fast utan blåsa). Du kommer att vara friskare än nu!
   Jag som levat mitt eländigt strålande liv utan några sjukdomar, så tänkandes på den hemska operationen, blir jag bara kallsvettig om röven. - (ungefär som Anders Bagge skulle säga) - Oavsett resultatet kommer jag att vara stympad - med läckande påse på magen, tänker jag.
   Av kirurgen på Sahlgrenska fick jag veta att operationen är omständlig - oändlig - sex till åtta timmar långer. Sedan tio till tolv dagar inneliggandes på sjukhussal med snarkande, stönande, harklande gubbar - fy f-n bara för det - och så själv knappast rörlig - snarkande, stönande, harklande - nä fy f-n, oj,oj! 
   Sedan hemskickad som färdigbehandlad, knappt rörlig, men ur akutsjukvårdens synpunkt färdigstekt - vi behöver sängen för andra - skickad hem med påståendet att hemsjukvården ska ta hand om dig. Hemmavid så säger hemsjukvården att vi skiter i vad Sahlgrenska säger för vi har en kö, du får nog vänta i fjorton dagar ungefär. Under tiden får du klara dig bäst du kan! - Eller ordna med en träfrack och  musiken till minnesstunden! - Alla kanske börjar att förstå hur jag ser fram mot besöket på Sahlgrenska?!!