ett reportage

   Jag har under en längre tid haft motstånd mot att läsa. Det kombinerat med att jag tragglar en bok av en författarinna, i grunden journalist, Åsne Seierstad. Hennas bok heter Två systrar - med underrubrik, ett reportage. Jag antar att hon med det ville understryka att boken inte är en roman, utan att den innehåller mest en verklighet, så långt som hon har kunnat verifiera.
   Det blir inte många sidor lästa åt gången! Det hon har skrivit, känns så verkligt och intensivt att man orkar inte uppleva det, utan måste lägga undan och slappna av i tänket. Jag har alltid läst långsamt för att under tiden i skallen göra en levande, kolorerad bild med miljö, individer och hela skeenden. När sedan berättelsen blir för realistisk så måste jag stoppa och sortera!   
   Jag har alltid sagt att Jan Guillou skriver sina böcker som i reportageform, men man upplever dom definitivt enbart som romaner - eller rättare sagt thrillers, men Två systrar läser man som en verklighetsberättelse. ett skeende som pågår här och nu, i detta ögonblick, rakt framför ögonen på en! - Det är därför som den är så svårsmält för mig.
   Man undrar nästan efter varje sida om det verkligen är så primitivt, aningslöst och svartvitt när tonåringar radikaliserar sig och startar fanatism. För övrigt så tror jag snarare att ungdomar metodiskt och medvetet radikaliseras av smilande auktoriteter - muslimernas präster - imamer.
   Nu har jag förkorvat mig i Wikipedia. - Imam enligt Wikipwdia är böneledare, han som står framför och leder bönen. Det tycks för muslimer vara svårt att precisera en imam. Här är ett exempel; Imamer som i särskild mening andliga ledare kallas också de första muslimska århundradenas korantolkare och rättslärda. Imamen verkar att till och med att vid något tillfälle vara härledare i krig och familjeslagsmål. 
   Imamen kan avsättas från sitt jobb och då förlora titeln och alla förmåner. - Han påstås att inte ha någon speciell utbildning för jobbet, utan att det är ett hedersuppdrag till en from studerande. - Så imamen kan mycket väl känna sig misslyckad och därför bli till och med hatisk mot samhället. I det läget nyttjar han sitt inflytande, i egenskap av andlig ledare, på aningslösa tonåringar vilka då för hans hat vidare till vardagen i samhället och en del blir extremister, i synnerhet som islam ofta uppfattas som en aggressiv lära.
   Nog tjafsat om imamen. - Åsne Seierstad har tydligen inte haft möjlighet att studera från insidan hur imamen i Norge påverkade flickan. Hon i det fallet bara redovisar väldigt noga hur flickan förändras över tiden ute i samhället. Hur hon till slut kommer till skolan heltäckt så att bara ögonen är synliga - jag tror det kallas niqab-klädsel. - Skolan kräver att hon ska visa ansiktet vilket hon gör under tvång. Så småningom slutar hennes mejlutbyten med skolan i att flickan, som i boken heter Ayan, skriver nästan som ett hotmejl till lärarinnan; "Den patetiska vänligheten hjälper dig verkligen inte" började hon. "Jag visade dig stor respekt och tolerans när jag till en början tog kontakt och sedan gjorde som du ville. Vänta dig inte samma vänlighet eller respekt från mig i fortsättningen." 
   Hon börjar att skolka i stället. Hon skaffar diverse kreditkort, handlar maximalt på dom och skaffar nya som hon handlar allt hon kan och så fortsätter hon medan hon precis som Mona Sahlin bara lägger räkningarna i byrålådan, utan en tanke att någonsin betala dom! - Det är nog utom all tvivel att någon lär henne hur hon ska sabotera det norska samhället. - Samhället som har gett henne och hennes familj ett tryggt, bekvämt och så välmående liv som de aldrig haft!
   Men när det gäller förhållandena på plats i Irak så är Åsne totalt övertygande och verkar väldigt väl insatt i skeendena där. Det är då som läsningen blir riktigt skrämmande och otäck, för man plötsligt sitter mitt i händelserna. Man börjar att undra hur långt fanatismen kan leda en ung människa? Hur ursäktar hon sin hårdhet och hänsynslöshet mot närstående? Hur total kan egoismen från dessa välsituerade barn bli, eller har välståndet lärt dem att deras egoism är normal? Bara ett exempel..  Ayan, när hon stack tog hon sin lillasyster, Leila som då var knappt 16 år, med sig. Flickornas bror Ismael är kvar i Norge. Ismael pratar med lillsyrran i telefon och säger "kom hem", men Leila svarar, "nej kom hit du i stället! Vi har en jättefin stor villa, vår egen gård, trädgård ... Vi har svart och vit kanin. Och en grå och vit. De ställer till med kaos i köket och äter upp vårt bröd." Då säger Ismael, (pappan hade varit i Irak för att försöka att få hem sina döttrar) "Pappa riskerade livet för er skull...och ni anklagade honom för att vara spion, och ville döda honom."  Och då kommer Leilas korta och iskalla svar: "Nå om han är spion måste han straffas!"   
   Sådana är barnungarna som flyr från tryggheten hemma till det som är äventyret - tycker de! - Totalt barnsliga och samtidigt grymma! 
   Eller som en annan tjej beskriver sitt liv där: Hon hade gift sig i Irak med en marockan som hon aldrig hade träffat före bröllopet, och beskrev livet i kalifatet så här;)  "1. Vi betalar ingen hyra här. Hus får man gratis. - 2. Vi betalar varken för ström eller vatten. - 3. Vi får torrvaror varje månad, spagetti, pasta, konserver, ris, ägg och sådant. - 4. Månads utbetalning inte bara till män utan också till kvinnor, med tillägg för varje barn. - 5. Läkartjänster är gratis - islamiska staten betalar för dig."
   Då kommer min personliga tanke och stör! - Är verkligen den kommunistiska tanken så totalt lika barnslig? Tror verkligen Sjöstedt att staten bara betalar ur ingenting när man anställer flera i vården, eller i skolan, eller var som helst? - Inser han verkligen inte att kapitalet måste tillverkas med produktion av varor och tjänster som producerar vinst, annars blir det inga skatter, vilka kan betala den sociala servicen.
   Nu återvänder jag till den nöjda tjejen. "Varje nygift par får 700 dollar i present." Hon fortsätter: "I det här landet belönas vi för det vi offrade genom att migrera hit, och vi tar emot krigsbyte. Det finns knappt något så lustbetonat som att veta att det man får har tagits från kuffar och skänkts till dig personligen av Allah. Sakerna kan omfatta köksutrustning som kylskåp, frysar, spisar, ugnar, mikrovågsugnar, milkshakemaskiner, dammsugare, tvättprodukter,fläktar och det viktigaste av allt - ett hus med gratis el och vatten som du får tack vare Kalifatet, och de kräver ingen hyra."
   Hur aningslöst barnsliga kan tonåringar från väst vara? Det finns tydligen ingen botten! Men nu har jag nästan citerat hela boken så nu får det vara NOG! - Slutt för denna gång!