medelmåttans högborg

   Den svenska demokratin faller liksom totalt samman. Små människor, utan ryggrad sitter på höga poster, såsom partiledare och t.o.m. ministrar i regeringsställning. Det fattas ledare, med ledaregenskaper. Tyvärr är goda ledare väldigt sällsynta. Dessutom hade Sverige redan på sextiotalet bestämt sig att vara medelmåttans hemland. Alla, oavsett begåvning eller håg skulle i jämlikhetens namn utbildas i lika dana skolor, till samma examen, utan att prioritera unik begåvning. Den som hade en unik begåvning fick odla den - helst utomlands och i synnerhet utan samhällets stöd. - Alltså på egen bekostnad! - Han (eller hon) nöjde ju sig inte med att vara i jämlikhetens sfär. Han ville vara bättre.
   Så som en inbiten kommunist en gång förklarade för mig hur ordet fascist skall uttolkas i den kommunistiska dialektiken. Enligt dom är det så att en som ställer sig i opposition, påstår i och med det att han anser sig vara bättre och därför är enligt betydelsen i dialektiken - fascist = ensam stark - just enbart fascist!  Följdaktigt innebär det att varenda en som inte nöjer sig med vad majoriteten bestämmer är en fascist. 

migrationsministern Heléne Fritzon (S)

   Enligt en snubbe som har levt i Rinkeby stort sett hela sitt liv sa att den norska invandrings- och integrationsminister Sylvi Listhaug enbart sa sanningen och som det verkligen är i stadsdelen, vilket inga svenska media vill eller törs tala om. - För att inte få fasciststämpel på sig?

   För att återgå till dagens problem så har det svenska samhället fostrat fram medelmåttor utan ledare. Att en svensk minister, Helene Fritzon, vägrar att träffa sin norska motsvarighet, Sylvi Listhaug, efter att den förra har vandrat i stadsdelen Rinkeby och därifrån uttalat sig i norsk TV. - Det är inskränkthetens och medelmåttans topp - eller rättare sagt bottennapp! 
- I vilken utsträckning ska den svenska socialdemokratiska partiet och det övriga etablissemanget bestämma vad som kan anses vara ett demokratiskt parti?           

Sylvi Listhaug

- Här i demokratins högborg, Sverige , vägrar en socialdemokratisk minister att träffa en demokratiskt folkvald minister från vårt närmaste grannland egentligen bara för att den norska ministern representerar "fel" parti, det populistiska partiet - Fremskrittspartiet! - Inte ens ett fascistiskt parti! 1.     

Biskopsgården

   Uppdrag Granskning har granskat kriminella gäng och skjutningarna i Biskopsgården och ställde intrikata frågor till i synnerhet polisen. Själve Josefsson tog gärna upp rikspolischefens Dan Eliassons patetiska utrop "hjälp oss hjälp oss" från podiet där hela polisgräddan satt vid någon utfrågning - han tog upp det t.o.m. två gånger!
 

Klas Friberg

 Josefsson ägnade tio minuter åt att intervjua region västs polischef Klas Friberg, som är en riktig polistyp och som på frågan, varför inte rikspolischefen inte ville bli intervjuad, spände ögonen i Josefsson och svarade, "Det får du väl fråga Dan om, jag var också där och svarar gärna på dina frågor".
   Friberg påpekade, faktiskt, mycket riktigt att polismyndighetens jobb är att upprätthålla ordning och beivra brott. Trots detta så har polisen alltid samarbetat i förebyggande syfte med skola och andra sociala ämbeten, - men vi är sista ledet!  Han fortsatte och väldigt tydligt påpekade att vi ingriper och lagför alla dessa unga män om och om igen, men det är tydligen inte tillräckligt, det ger inte tillräckligt resultat!
   En professor i kriminologi, Per-Olof Wikström, verkande i

Pampig bild på professorn.

Cambridge sa att han redan år 1997 levererade en utredning om segregerade områden där han föreslog att man skall ägna speciell uppmärksamhet och medel åt dessa områden. Han hade föreslagit t.ex. 100 miljoner kr. i extra resurser att satsas i dessa områden, men han togs inte på allvar. Resultatet blev en satsning från politikerna på möjligen 10 miljoner. 
  - Min kommentar: - Som vanligt! Politikers oförmåga att vara resoluta. Dom bara glanar mot nästa val och förfuskar allt annat som är något sånär långsiktigt!  Men nu är det alldeles uppenbart och kanske man vid det här laget måste satsa 100 miljarder för att rädda situationen. Demokratins dilemma - ständiga kompromisser - allt för många räddhågsna medelmåttor i bestämmande positioner! 
  - Ännu mera Messerschmitt från mig: - Demokrati är egentligen ett väldigt medelmåttigt styrelsesätt! Jag kallar det för näst bästa sättet, det bästa är ännu inte uppfunnet - om det nu någonsin kommer att bli uppfunnet!
   Josefsson lovade att återkomma med en andra del nästa vecka, så jag väntar på fortsättningen! - Och antagligen återkommer även jag.
     

...sicken otur...

   Redan innan vi åkte såg jag i ett nyhetsinslag Löfvens sekreterare få frågan om och när respektive ministrar fick veta och när han fick höra om skandalen. Hon naturligtvis svävade på orden men plötsligt tämligen omotiverat utbrast väldigt bestämt - Nej,nej statsministern hade inte hört någonting förrän i våras! - Varpå jag sa till Mackan - Hörde du också? - Hon överdrev nämligen förnekelsen i svaret! Det lät inlärt - illa inlärt! - Partiet har kommit överens om att skydda Löfven!
   Jag börjar att känna mig som synsk. (Monkan tittar på Det Okända numera och just nu i detta ögonblick) kanske det inspirerar mig till övernaturlighet? 
   Men nu till saken. Det första, när vi elva dagar senare kommer kommer hem, möter oss är nyheten att Transportstyrelseskandalen kryper allt för nära statsministern, samt att sekreteraren i fråga har avgått med omedelbar verkan. Frågan återstår bara vart uppåt hon avgick, som kompensation för väl utfört skyddsarbete!
   Alltså, jag trodde redan då, för fjorton dagar sedan, att alla sossarna har har tigit ända från början och hjärtligen hoppats att även denna historia ska drunkna i historiens svarta gryta. - Sicken otur för dom att den flöt upp och nu så blev det lite panik! - Vem ska bli syndabock?
   Någonstans så beundrar jag sossarnas kallblodighet när storyn exploderade i hela sin otänkbara vidd. När varenda partiledare försökte överträffa varandra i svavelosande krav på blodvite från regeringen, ända upp till regeringens avgång.
   Ett och ett halvt dygn senare och när alla andra hade skrikit sig trötta, hade sossarna konfererat färdigt och bestämt sig för att erkänna pinsamheten i att en del ministrar kanske inte har meddelat sin vetskap uppåt, för syns skull låta ett par ministrar avgå till andra strategiska poster och hoppas på att pinsamheterna därmed sjunker ur synhåll. - Men absolut skydda Löfven! - Planen var elegant och professionell. - Enda felet var att media hade vid det här laget vädrat blod. Så nu börjar dom att vända på varenda dynghög och då sipprar naturligtvis mer och mer dynga fram, med ett resultat som vi ser växa över alla breddar.
   Jag tror att botten ännu inte är nådd! - Om vi nu någonsin kommer att få se själva botten är en annan, mindre trolig, fråga! - Men själva Löfven måste skyddas - tycker sossarna än så länge.      
          

turism.

   I dag haver vi turistat. - Jupp! Jag veter icke vad jag skrifer just nu för chefen gillar inte taklampan och jag famlar över tangenterna vilka allahopa är tämligen lika svarta. Jag hoppas att jag inte råkar trycka på nå´n ilsken tangent - kanske en grävling eller en snigel -  så att den biter mig i fingret! - Ack ja sådant är hotellivet, fast hotellet är trefligt! - Virkas Muiza. 
   När jag i den grönskande våren, som i detta år inföll nå´n gång i den första sommarmånaden, skulle beställa hotell så kom jag i bryderi för det fanns alldeles för mycket att välja på. Väldigt naturligt lat som jag är, tog jag en genväg - tittade efter ett trevligt namn. Det blev ännu trevligare när jag hittade Virkas Muiza. Det namnet var liksom väldigt likt Virkus Muiza.  
   Nu börjar jag på en bisats. Nej nej nej nej, en parentes!
Nämligen när min far blev förärad sin orden, följde där med diverse förmåner och ibland dem ett stycke mark avstyckat från storgodset, herrgården som hette Virkus Muiza. Och nu slutade bisatsen eller vad den nu var.
   I dag haver vi turistat. Med Uldis och Guntas hjälp och i synnerhet sällskap åkte vi runt halva Kurzeme (Kurland), bland annat hamnade vi i Liepaja och där stoppade vi upp oss med mat - soppa (hönsbuljong), flundre med potatis-sparrisgröt, samt åt upp även en ballerina - en bakelse som heter Pavlova.
   Liepaja såg faktiskt mycket ljusare och trevligare ut denna gång, men jag kom inte riktigt till mina kvarter - again! 
   Dagen innan så ringer min telefon och när jag gladeligen svarar hörer jag Karinas röst som frågar hur det är i Kuldiga, varpå jag på skoj frågar om hon har långtråkigt och vill åka och hälsa på. Då säger hon ja jag kommer! - Träffen i Riga tyckte hon var för stökig så att hon inte hade haft en chans att prata med oss - tyckte hon! - Så på onsdagen turistade vi i Kuldiga med Karina. - Nu är det dags för en slurk. - Se´n får vi se om det blir något mer eller om författaren slocknar i nattdvala.  
    

mjölk med plåster

Angående tokrasister som är avundsjuka på mjölkdrickare, så kommer jag ihåg att jag skrev om en som klagade på att plåster bara var färgade för att passa enbart den "vita" rasen. Hela meningen gick inte upp för mig då. - Jag måste nog ha varit lite naiv vid tillfället, för jag trodde att problemet var endast kosmetiskt. 
   Det är nog egentligen lite komiskt, för att vi - den fördömda "vita" rasen åker med våra välfärdsuppfinningar ut i världen och inbillar oss att vi sprider välfärden till dom som behöver det (naturligtvis tjänar vi på det ekonomiskt),  men det visar sig att dom tydligen blir bara förorättade av vi har uppfunnit plåster! 
   Visst är det tydligen enbart orättvist att det är vitingarna från Europa som har format vårt århundrades välfärd. Men då frågar jag mig och kanske även den övriga världen; "Varför är det så genom hela historien? Är det enbart för att vi med vårt mjölkdrickande förtrycker den övriga världen? Eller är det snarare så att det är vår kultur som strävar efter välfärden och andra kulturer bara bekvämt följer efter utan att egentligen bidra med något själva?" 
   Det enda dom egentligen kan klaga över är att deras kultur försvinner när vår välfärdskultur tar över, - men det är dom själva som inför den främmande - Europeiska, bekväma - livsstilen i sina hemländer. 
   Innan Européerna lärde sig t.ex. hygien och i synnerhet uppfann penicillinet, dog vi också som kyrkråttor vid minsta infektion som TBC, lunginflammation, blodförgiftningar och alla möjliga andra smååkommor. Men idag så har vi lärt oss att skydda oss. Det är den vita rasen som stort sett ensamma har gjort alla uppfinningar och upptäckter som bildar den västerländska - vita kulturen. Vi har även nästan slutat med stamkrigen för välfärdens skull. 
   Vi utplånar oss idag i skam över det vi har åstadkommit! Vi sväljer med hull och hår floskler som den så kallade "tokvänstern" kläcker ur sig. 
   Och dom från länder i krig som har lyckats att komma ända till oss i norden, tack vare att dom var relativt välbärgade i sina hemländer, har i och med det uppfattningen att vårt välstånd är deras. - Men våra plåster är inte tillräckligt bra för våra gäster! - Dom ska vara svarta!     

         

Katerina Janouchs bravader

   Katerina Janouch är på krigsstigen riktigt ordentligt. Hon har lyckats att avlossa en salva mot kommunisttanten Rossana Dinamarca. Jag kan tänka mig och förstå att Katerina hatar tämligen hjärtligt kommunister, på grund av sitt ursprung och erfarenhet från sitt fädernesland. Rossana Dinamarca är definitivt inte min idol heller, av samma orsaker, samt att hennes attityd inte är det minsta flexibel - lite ödmjukhet kunde inte skada. Hon är nog sprungen ur politbyrån - vi är eliten - partiet, dom övriga är bara massan! 
   Fru Dinamarca har t.ex. pendlat under ett år för flera hundratusen (220679) kronor av våra skattepengar mellan Riksdagen och hemmet i Trollhättan - utan minsta känsla för solidaritet med skattebetalare. Resorna skedde  med flyg och taxi. Hon passade även på vid ett tillfälle att redigera bort reserapporterna från sin wikipediasajt. - Nej, jag tycker inte att fru Dinamarca är sympatisk.
   Att först uppträda under rubriken "jag är Sveriges sexigaste politiker" och sedan vilja väcka åtal för att en bild på henne jämförs med en dejtingsajt är enbart ett försök att solka ned sin antagonists Katerina Janouchs rykte.
   Att Claes Borgström åtar sig fallet är ganska självklart, han ser slantarna klirra i kassan, samt möjlighet att hjälpa politiskt likasinnad. 
   Bilden föreställer fru Dinamarca sittandes på trappan till Medborgarhuset, bland dom stackars Afganbarnen som inte vill åka hem. Katerina har dessutom raderat Twitterbilden och försökt att be om ursäkt för, vid närmare titt, kanske tvetydiga kommentaren.

Här är ett hopklipp av respektive bilder - den övre 2017 - den nedre 2015 - man är ju konsekvent!

    Katerina Janouch är utan tvekan ganska giftig i sina kommentarer, men bara för att hon inte inordnar sig i åsiktskorridoren blir hon ständigt påhoppad av diverse med "korrekta" åsikter. Som resultat av det blir Katerina ännu mera aggressiv i sina kommentarer och ibland slår det över.    Hon och Birro får ta mycket stryk av etablissemanget. Birro påstod för ett halvår sedan att han inte orkar mera för att etablissemanget har tagit all heder och all ära samt försörjnings möjligheter av honom, men han kan inte hålla sig stilla i alla fall, för han fortsätter att skriva då och då fortfarande. - Stå på dig! 
   Det är som Leif GW. sa om Anders Borgs fyllebravader; nämligen att Borgs bravader inte på minsta vis var unika - bara den sociala fallhöjden var unik! 
  - Så jag kan göra och skriva vad jag vill. Jag har nämligen ingen fallhöjd att rädas!     

skit och pannkaka

   Plötsligt så debatteras det olika våldsamma grupperingar. Det hela verkar att ha sprungit ur nassarnas uppdykande i Almedalen kontra demonstrationerna som urartade i Hamburg i samband med G20 mötet. 
   Jag hittade en rubrik som som väckte mitt intresse för debatten som tydligen pågår lite här och där, men inte så mycket i dom stora mediarummen. Rubriken löd som följer;   VÄNSTEREXTREMT VÅLD I MEDIERNAS FINRUM. 
   De olika notiserna vill ha sagt att Nordiska motståndsrörelsens gästspel i Almedalen totalt överskuggade rapporteringen om plundringen och vandaliseringen av Hamburg, i den mån som det har nämnts har våldsverkarna kallats för "autonoma vänstergrupper".
   Jag stillade min nyfikenhet och slog upp "autonom" på synonymer. Där framkom det att autonom är lika med: 

1. självständig, oavhängig, obunden,
2. fristående, självstyrande, självbestämmande, oberoende.

   Alltså! - Vänstergrupperingarna polerar företeelsen vandalism, genom att egentligen ta avstånd från sina extremister, genom att omnämna dom som autonoma - strålande vad man kan åstadkomma med olika ordval! - Samtidigt som de då omnämner högerextremister som våldsbejakande rasistiska nazister.
   När ett par hundra nynazister, fullt öppet, i nystrukna skjortor och i övrigt välklädda, disciplinerat uppträder i Almedalen blir det en förstasidas nyhet om att våldsverkare har fått tillstånd att uppträda i samma forum som den svenska demokratin, men att det blir upplopp av vänsterextrema typer iklädda bl.a. maskeringshuvor, med plundring och gatuslagsmål som följd i Hamburg, under en demokratisk sammankomst, hamnar det senare som en oväsentlig bi-mening i artikeln om G20 mötet.
   Någonstans så känns det som att den så perfekta svenska demokratin inte tål att vara riktigt demokratisk, då den egentligen förvägrar var sjätte svensk väljare rätten att ha en röst i svenska Riksdagen!
   Att Margit Silberstein finner nazismen - även i ett antal av ett par hundra, förhatlig kan jag mycket väl förstå, men det är personligt.
   Att jag finner kommunismen, och i det fallet är det inte bara fråga om några hundra stollar, förhatlig är också förståeligt, men det är också personligt.
   Att hela den svenska demokratiska rörelsen, med kommunisterna i spetsen, demoniserar Sverigedemokraterna finner jag ovärdigt demokratin och nästan ointelligent, fast jag förstår mycket väl att alla medel tillåts i den politiska debatten. Den politiska debatten är ju det enda verktyg som står politikerna till buds när det gäller att tillkämpa sig mera egen makt och att avväpna motståndaren. Följaktligen är skitkastningen hejdlös.
   Samtidigt som politikerna kämpar i sina nypolerade moraliska rustningar så jobbar byråkratin med sitt. Och som vanligt så tvår respektive sina händer. 
   Vid demonstationen av Afghanerna så framkommer att där sitter individer som egentligen skulle ha förpassats ut ur landet, eftersom de redan har tre till fyra avslag på sina asylansökningar.  Migrationsverket har ingen aning om att det finns sådana - säger dom. Enligt Migrationsverket så arbetar dom med att få folk att lämna landet frivilligt, men om det inte går så överlämnar dom ärendet till polisen. 
   
   I fredags gick polisen ut med en komentar om varför de inte kontrollerar personer som misstänks uppehålla sig illegalt Sverige. De skrev också att ”avvisnings- och utvisningsärenden avseende ensamkommande minderåriga utan vårdnadshavare” generellt hanteras av Migrationsverket. Sedan bedömer Migrationsverket om det kommer behövas tvång för att genomföra verkställigheten och först då kopplas polisen in.             

   Samtidigt läste jag att polisen inte just nu vill befatta sig med demonstranternas rätt att vistas i landet, på grund av att alldeles för höga potentater är inblandade i demonstrationen. - Alla tvår sina händer - som vanligt och moralens rustningar blir lite solkiga - som vanligt!