miljömani

Blanche Jarn   blanche.jarn@timbro.se

Publicerad 28 november 2018, 23.32

Miljörörelsen lägger mycket energi på att

skuldbelägga dem som unnar sig resor, hamburgare och nya kläder. Precis som puritanerna på sin tid strävar miljörörelsen efter inflytande genom skuldbeläggande, och det får dem – precis som puritanerna – att framstå som något helt annat än det inspirerande exempel planeten skulle ha nytta av.

"Inget reafynd kan trösta dig när klimatet kollapsar”, skrev Isabella Lövin i Expressen lagom till black friday-rean. För en minister med sexsiffrig månadslön kan det förstås vara en avlägsen tanke att somliga inte reashoppar för skojs skull utan av ekonomiska skäl.  

”Jordens varningsklockor dånar i kör”, skrev hon, och uppmanade oss: ”Låt denna svarta dag bli vändningen.” Texten är en debattartikel, men tonen är som i en predikan. 

Det är inte bara reafynd som omtalas i smått apokalyptiska termer. Att äta kött, köra bil, flyga till ett annat land, eller bara använda praktiska föremål som plastpåsar och sugrör, framhålls alla som miljösynder. Saker som gör vardagen enklare, trevligare och bekvämare vänds till saker man bör skämmas över. Inte konstigt att folk får klimatångest.  

SvD har bland annat rapporterat om hur personer betalar tusentals kronor för att få sina garderober rensade från konsumismens spår av en ”minimal organizer”. Det man inte verkligen behöver ska man inte heller unna sig, är ett återkommande budskap. På sociala medier koketterar människor (tydligen) med hur minimalistiskt de lever, och hyllningsreportagen om dem som sett ljuset och nu går längst i sin asketism, börjar bli tröttsamma. 

Skuldbeläggande är en effektiv taktik för att få andra att leva i enlighet med ens egna önskemål. Ibland påminner miljörörelsen om de kristna puritanerna, som inte nöjde sig med att reglera och förbjuda oönskade nöjen (i det fallet teater, sport, spel, och sex före äktenskapet), utan skapade starka sociala normer som fick den som bröt mot reglerna att känna en djup skuld.  

Att framhäva den egna godheten och svartmåla dem som unnar sig utlandsresor, hamburgare och nya kläder riskerar att alienera ett stort antal människor, kanske till och med provocera fram en motreaktion. Själv känner jag ett desperat sug efter mjölkprodukter varje gång jag ser Oatlys logga, och en bekant ställde sig med bilen på tomgång på Södermalm som en ren protesthandling.   

Al Gore flög världen runt för att marknadsföra sin film om klimathotet, Fridolin-jeten är en permanent fläck på Miljöpartiets trovärdighet, och Isabella Lövin, som talar om dånande varningsklockor, har en flygnota som uppgår till 1,5 miljoner kronor för den gångna mandatperioden.

   Jag tycker också att klimattjatet har uppnått parodiska höjder. Om nu vårt och enbart vårt energiuttag ur fossila ämnen har rubbat klimatet, så måste vi över HELA jorden, omedelbart stoppa ALL=0 fossilenergianvändning, slakta all jordens kor och så vänta två hundra år innan vår nuvarande klimatpåverkan upphör. - Det kommer inte att ske under en mandatperiod, eller några tiotal år! Under tiden kommer vi att ha ställt till med åtskilliga andra katastrofer på jorden med vår komplexa okunnighet. 

   Jordens klimat är mycket mera komplexare än våra mänskliga sinnen kan fatta det. Jordens klimat styrs och påverkas av hela solsystemet. Solsystemet är inte ens en biljondel av universum, dessutom i periferin av en galax och påverkas av de enorma krafter som universum representerar - inte av dom inbilska homo sapiens. Det är som om en myra pissar i havet och hoppas på en tsunami! 
   Miljötjatet har uppnått hos mig precis det som Blanche Jarn har farhågor om. Alla överdrifterna, alla nästan barnsliga, nästan tävlingsmässiga påfund att vara "klimatsmart" - bara uttrycket låter på förskolenivå - har fått mig att radikaliseras. Det har fått mig att från naturlig skepticism gå till total förnekelse, som en mental motvikt till alla överdrifterna! - Jag har helt enkelt förlorat min objektivitet på grund av det ensidiga och överdrivna miljötjatet!