Om skitlukt och hus utan fönster

   Detta är nästan som förra året.
   Idag luktar det skit, inget fönster, men tyvärr inget regn.


Det bruna i den vackra grönskan är skit.

   För en vecka sedan var fönstermakaren här och tog ut dom två sista, småfönsterna, och försvann med dem, mot sin verkstad, för iordningställande. Allt var frid och fröjd, tills igår. Då dök bonnadjäveln upp med sin dyngspridare och begöt hela åkern, så att nu luktar det koskit i hela huset, och grannskapet. Det blir nog kul att fira Midsommar mitt i koskiten, -  jo,jo. Det slipper Stockholmarna, dom äter bara biffarna och dricker mjölken, sedan bonden har betalat biltull och levererat varorna.
   Regnet vore välkommet, för om det regnar ordentligt, så försvinner koskiten ner i jorden och man slipper lukten.
   Ja,ja, sådant är livet i spenaten, men vad gör man inte för att slippa nano-dammet  som bildas när gummi slits mot asfalt !  (Se min betraktelse 26/11.2011)         

Välståndets osundhet

   Sundhetsjakten börjar urarta sig. - tycker jag - ... Vårt välstånd och därmed även våra välfyllda kylskåp, och även så våra välfyllda magar, verkar utgöra problem för väldigt många s.k. välfylldamaginnehavare. Då händer det något i hjärnan, på en del av dom. En del av dessa börjar att fundera över varför deras magar är så välfyllda. Den välgödda hjärnan börjar att grubbla över exsistensproblem, t.ex. varför blir min mage större och större. Varför blir jag inte av med mitt fett, som i ungdomen. Då kunde jag äta allt! Dåå, kommer somliga på att dom kroppsarbetade, jagade runt, rastlöst, innan dom hittade en partner, och var i rörelse hela tiden, men dessutom så verkade organismen förbränna vårat välstånd på ett annat, bättre, effektivare sätt. Men nu, - ve och faasa, - jag åldras! Vad skall jag göra åt det? Jag ger mig ut och försöker att springa ifrån det. Jag springer ett par varv runt stan, en gång om året, jag får ont i knäna, men skit i det, jag får inte bli för tjock! - och åldras! Nu är en del andra, som ser dom som försöker springa ifrån tiden och får sina idéer. Hur ska man kunna dra nytta av det? Dom börjar t.o.m. att se en möjlighet att göra geshäft av det. Det tillkommer en hel industri, som tillverkar redskap att kunna springa maraton, eller cykla Vätternrunt, hemma vid TV:n. När kylskåpet är överfullt, kan en del ha så mycket välstånd över, att dom kan bygga sig en svimingpöl, på tomten, så kan dom även simma Vansbrosimmet hemmavid, men det brukar mest bara bli till för att doppa sig i, när det blir för hett att ligga på gräsmattan. Vasaloppet är på en så otrevlig årstid så då räcker det med att sitta och titta på TV. En del är rastlösa och vill ut och ränna, så det har uppfunnits Gym, en lokal där, om man betalar, kan på diverse redskap, som cyklar och sträckbänkar, avreagera sig utan att behöva vara hemma. Och om man inte riktigt vet hur man gör med verktygen, så finns det ju personliga tränare att anlita, dessa kan ju t.o.m. bli prinsar på kuppen!
   Men nu är det så att även jag har några idéer om välståndets inverkan på oss. Jag har insupit många intressanta funderingar av begåvade och kunniga funderare. En intressant aspekt bidrog en artikel i Illustrerad vetenskap med. Artikeln påstod att människans organism naturligen var gjord för en genomsnittsålder på 30 - 35 år, så att allt över det är alltså övertid! Eller som det stod i artikeln, "det är endast i historisk tid ( d.v.s. den tid som vi har historiska bevis för c:a 6000 år), som vi börjar att öka livslängden". En annan sanning som är intressant, är att år noll, d.v.s. vid tiden för Jesus födelse, var hela jordens befolkning c:a 250 miljoner homosapiens, att jämföras med att bara USA:s befolkning idag är över 300 miljoner. Sedan dess har jordens befolkning förökat sig enormt. Hur liten var homosapiens antal, innan vi blev bofasta, d.v.s. när vi verkligen var en del av naturen, levde och överlevde på naturens villkor? Hur kommer det sig att folken som bor i misär idag, förökar sig mest? Dom svälter, med den vite mannens hjälp slår dom ihjäl varandra, försöker utrota varandra i stamkrig och utnyttjar barn i tungt arbete t.o.m. som soldater, men ändå ökar befolkningarna. Dom springer inte maraton, simmar inte Vansbrosim, åker inte Vasaloppet, eller ränner omkring i grannskapet med stegräknare, dom kämpar för att överleva och har tydligen i alla fall bättre livskvalitet, än vi som lever i överflödssamhället, där vi har all tid i världen att odla vår hälsa.
   Istället för att leva sunt, tycker jag att sundhetsjakten börjar att bli osund. En hel miljardindustri är involverad i att förjaga rynkor, med krämer, salvor, bootex, inplantat, fettsugnung utförd av en hel armé med plastikkirurger och kosmetologer. En annan armé tillverkar och säljer gymredskap, hälsoprodukter, bantningsprodukter o.s.v. allt för att det inte skall märkas att vi åldras. Solarier, ja det var en plåga på sin tid, som verkar vara på väg ut, - bort, bort, - nya idéer in!  Numera är det väl nästan inte nån tjej som inte har inplantat i tetrorna. Eller att alla skall raka sig över hela kroppen, är det ett sätt att förneka att dom har blivit vuxna, eller är det bara en önskan att ge uttrycket "den nakna apan" ett ansikte? - över hela kroppen!!
   Är det möjligen som så att vi i vår odödlighetssträvan blir äldre och äldre, varvid vi inte har tid och inte vill förstöra resurser med att sörja för återväxten?  I vår strävan efter välfärden har vi förlorat tillfället att göra kroppsarbete, vi har överlåtit allt arbete till maskiner som vi ursprungligen har uppfunnit, för att med mera arbete på kortare tid, utföra mer, allt för att öka välfärden i vårt samhälle. Nu står vi, eller rättare sagt sitter vi, och blir fetare och fetare, och tittar på när maskinerna gör allt kroppsarbete åt oss. Även maskinisten sitter och odlar fläsk under arbetstiden.
   Detta är ju faktiskt en katastrof att vi måste underhålla våra muskler och vårt ork med artificiella träningsmetoder. Trots allt detta så blir vi bara äldre och lever längre. Vi har redan lyckats att förstöra pensionssystemet med att genomsnittsåldern har blivit alldeles för hög d.v.s. inte vilja dö av i tid. Var skall detta sluta? Eller tror vi verkligen att vi ska bli odödliga, trots att kroppen börjar att förfalla redan vid tretioårsåldern?  Knappast att vi lyckas med det, jag tror att trots vår odödlighetsönskan och strävanden, så kommer naturen att tvinga oss att återgå till att arbeta med våra egna kroppskrafter för överlevnad, inte vara juppinallar i storstan, som, medan vi gymmar och plastikopererar vår slaka hud, väntar på att bli försörjda av kroppsarbetare, som arbetar ihjäl sig, i något U-land.