hemkommen

   
   Hemkommen upptäckte jag att vår redaktör Thomas Wallin hade faktiskt fyllt ut insändarsidan med min nidskrift. Han hade bara strukit i underskriften. Han hade tagit bort "Utan större högaktning". Jag försökte skriva om hemkomsten redan förut men vid publiceringen försvann den tredje delen av "årets äventyr". Jag var mera på bettet när jag författade den försvunna tredje delen. Just nu kan jag inte ens komma ihåg vad det var som var så roligt med hemkomsten, frånsett att bilen var full med Sprotes, lettiskt bröd, hampfrösmör och andra barndomsminnen. 
   Det var nog mera roligt med mötet med Karinas menageri i form av en aderton år gammal katta som dagen innan hade fått sin andra stroke och bara kunde svänga till vänster, var blind, lät som en skitnödig gammal tacka, samt enligt Karina egentligen inte använda sin högersida att resa sig med. Kattan började att ställa sig upp under vår vistelse och innan vi skulle åka hem, faktiskt knallade runt i rummet med bakändan högt i vädret, medan framändan gick på knäna. Karins andra katt var svanslös. Någon hade trampat på den , eller åtminstone klämt den på något sätt. Den hade börjat att ruttna, så dom hade varit tvungna att amputera svansen. Sedan har hon två katter som är normala. - Ja visst ja, jag hade med mig hem även en nyhet, Grants förträffliga whisky på en och en halvliters flaskor.  
    Nå i alla fall, nidskriften i blaskan lät som nedan; 
  
   Vad är det för fel på Bengtsfors planerare? Inte för att jag vill klaga, men jag gör det ändå! Alltså, härom dagen så hade jag anledning att vara i Åmål, på Coop där. Varpå jag upptäckte att på Coops parkeringsplats i Åmål är avståndet från parkeringrutan längst bort till ingången ungefär lika långt som den närmaste platsen på den nybyggda ståtligt designade parkeringsplatsen i Bengtsfors. - Jag upprepar, vad är det för fel på Bengtsfors planerare? Varför planerar ni att riva den enda parkeringen som är något så nära Apoteket och Vårdcentralen? Jag som är åttiotre år, är väldigt säker på att jag är inte den enda i Bengtsfors som har utslitna knän och därför svårt att gå längre sträckor. Jag har också sagt förut och säger det än en gång att vi pensionärer är nästan ryggraden i kommunens ekonomi, för att vi är säkra skattebetalare och vi är dessutom ganska många. Är politisk ideologi verkligen viktigare än verkligheten? Eller tror ni på vad en folklivstecknare på sjuttonhundratalet skrev om dalslänningar, nämligen: "Dalslänningar är tröga men starka, därför lämplade att bära tunga saker." Jag är dessutom inte dalslänning till födsel och ohejdad vana och kan definitivt inte numera bära tungt och långt! Jag har stort sett numera slutat att handla på Coop i Mustafors, för när den byggdes om så tillät kommunen att t.o.m. närmaste handikapp parkeringen är c:a fyrtio meter från ingången till butiken. Mina knän gillar helt enkelt inte så långa promenader numera. - OK, en tredje gång, vad är det för fel på planerarna i Bengtsfors? Är det ignorans, okunskap, fantasilöshet eller endast politiskt korrekta, ideologiska orsaker som styr planeringen?
     Utan någon större högaktning  Vilis Bungss.