orsak och verkan

   
   Denna notis väcker i mig en dj--la ilska! Jag vet bara inte hur jag ska kanalisera den till en vettig analys. Man måste nog egentligen vara en väldigt professionell och skicklig psykolog för att kunna få till stånd en vettig slutsats med ingredienserna och orsak och verkan. - Så, eftersom jag är ingendera, tänkte jag lösa problemet! 

   Notisen låter så hära: - Skolor inför spärrar för att hålla obehöriga borta. (Alltså spärrar som i tunnelbanan.) - Vad har hänt med det öppna svenska "landskapet"? Var har det samhället tagit vägen där kungen tog på sig hatten och gick över bron för att stå i folkskaran och titta på när Operakällaren brann? Var har det samhället tagit vägen där porten öppnades med en knapp och ett surr och sen var det bara att gå in i porten för att t.ex. besöka någon vän som bodde där. Efter nio på kvällen så gick  porten i lås. Om det var mörkt när man kom in i trapphuset så lyste det en röd knapp där det stod VIDI på, man tryckte på knappen och trapphuset lystes upp, det kändes tryggt. - Var har den trygghetskänslan tagit vägen? Idag känner sig folk inte trygga ens med sifferkod både på porten och lägenhetsdörren. 

   Jag kommer ihåg när bilder dök upp i det då relativt nya mediet TV, bilder som föreställde USA-s public-skolor i storstäderna, med fyra meter höga staket och grindar med beväpnade vakter. Då för tiden tittade jag på bilderna och tyckte synd om ungarna som måste vara inlåsta med beväpnade vakter.  Då undrade jag vad det var för gangsterland som behövde skydda sina ungdomar på detta vis. - Nu är Sverige tydligen där. Efter Trollhättan har det tydligen spridit sig en skräck bland skolorna och skoldörrarna har blivit stängda med inpassering enbart med ID-kort. Det finns även skolor som anlitar väktare. - Vi har tydligen också blivit ett gangsterland! 

   Hur har det gått till? Vad är orsak och vad är verkan? Har vi hämtat råheten när vi flyger charter världen över, eller har den kommit till oss för att söka skydd för den stora råheten i vår omvärld? Eller är den ett utslag för vår stora onödiga rädsla i största  allmänhet? 

   Glöm inte att Sverige från att ha varit ett land på en halvö i utkanten av Europa, ett land som valde en kungaätt som har hållit Sverige utanför alla krig i över tvåhundra år, plötsligt med Palmes hjälp började att spela ett politisk spel bland dom stora länderna i världen. Den svenska självgodheten pöste och sextioåtta-andan utlöste vänsterkrafterna. Mer och mer svenska ungdomar demonstrerade mot det mesta- det var ju kul! 

   Dom anammade en kommunistsocialistisk syn på världen. Dom idealiserade diverse kommunistiska diktaturer, ju längre bort i världen ju bättre. Kuba förklarades att inte vara kommunistisk - endast socialistiskt - vad det nu är för skillnad om en diktatur är till namnet socialistisk eller kommunistisk! 

   När det började att sippra ut pålitliga nyheter från Sovjet om Stalins våldsdåd, så tvådde dom svenska kommunisterna sina händer och förflyttade sin dyrkan till ordförande Maos Kina, där har ni den idealiska socialismen! En inbiten maoist på sextiotalet förklarade för mig att i Kina var det total jämlikhet. Om det gjordes en uppfinning så delade alla på äran, ingen stack upp! Min naturliga replik var att om någon stack upp ur mängden så var det bara att jämna ut det och uppstickaren blev ett huvud kortare. Maoisten själv var något av det snobbigaste jag träffat. Han köpte bara det dyraste. När han köpte en väldigt dyr systemkamera och började att framlalla sina färgbilder själv, vilket var oerhört dyrt på den tiden, försvarade han sig att i Maos Kina hade alla människor möjlighet att utveckla sig efter bästa förmåga! - Som i paradiset. - Logiskt och trovärdigt?

   Sedan kom plötsligt dom första störda till Sverige, Vietnam-desertörerna. Nordvietnam ansågs av sextioåttorna orättvist utpekad av imperialisterna USA för att vara en diktatur. - Sydvietnam var ju också en diktatur! 

   Den svenska vänstervågen sköljde fram över landet och alla ville uttrycka sig med och i demonstrationer. Vietnam demonstrationerna växte sig större och större understödda av t.o.m. pengar från Moskva. Nordvietnam framställdes som det lilla demokratiska landet som till slut vann över imperialismen. Även Nordvietnam låg tillräckligt långt borta, i Östasien, ingen hade personliga erfarenheter därifrån. Därför kunde man upprätthålla illusionen att landet var ett demokratiskt styrt land.

   Sakta men säkert har jag en känsla att jag håller på och spårar ur, börjar gå vilse i pannkakan - den svenska trygghetens sammanbrott. Alltså måste jag försöka att återvända till vad som kan ha orsakat otryggheten och rädslan samhället.

   Det självutnämnde kriminalgeniet Hans Holmer pekade ut kurderna och PKK som gangsters och mördare efter mordet på Olof Palme. Allt detta bara för att när turkarna förvägrade kurderna att t.o.m. tala sitt språk och kurderna då med PKK-s hjälp började att kämpa för sina rättigheter, varpå Turkiet pekade ut PKK för att vara terrorister. 

   Nu läste jag på lite mer om PKK. PKK misstänktes, men aldrig bevisades, för att ha mördat två avhoppare i Sverige under 1983-84. Organisationen påstås vare en extremsocialistisk organisation, klassad att vara en terroristorganisation av NATO och EU - men inte av FN. (Kan man kanske spåra Turkiets inverkan på terrorklassningen? Turkiet tillhörde NATO och hade affärer med EU.) 

   Kan man tänka sig att detta är Sveriges första kontakt med terrorister? I alla fall så, då börjar det offentliga Sverige att stänga in sig med livvakter, sekreterare och talespersoner, alltså helst inga direktkontakter med allmänheten.

   Är den svenska polisens allt aggressivare utrustning orsak eller verkan av och på omgivningen? Länge var den svenska polisen utrustad med en sabel. det enda tillfället jag känner till att en polis sabel har skadat en person, var när en ridande polis under Berzelii kravallerna högg av örat på en förbipasserande. Poliserna brukade klappa till folk med flatsidan av sabeln så att dom höll sig lugna. Sabeln blev så småningom utbytt mot en lång vit batong, vilken var både lättare och mera praktisk.Så långt finns det ingenting att anmärka på polisens vapen, men så plötsligt numera är varenda polis utrustad med pistol med dumdumkulor, kulor som fläker upp hela kroppen vid träff. Redan under nio månader i år har polisen haft 35 skjutningar, därav enligt Expressen 6 stycken dödliga. Den mest onödiga och värsta skjutningen inträffar när tre poliser öppnar eld mot en pojke med Downs syndrom, skjuter vilt sju eller åtta skott och naturligtvis dödar honom. (Jag måste göra ett tillägg, det har senare tillkommit nya uppgifter, nämligen att det sköts tjugofem skott.)

   Då kommer min fråga igen, vad är orsak och vad är verkan? Varför kan t.ex. den norska polisen i vardagslag vara obeväpnad? Pistolen ligger inlåst i bilen. Varför är den svenska polisen nedhängd med utrustning och ibland t.o.m. maskerad som en kommandosoldat på uppdrag bakom fiendelinjerna? 

   Är orsaken att Sverige är ett gangsterland?  Är polisens beväpning en verkan av att brottsgrupperingarna är för beväpnade, eller som jag ibland tror att polisens beväpning är orsaken till att så många vapen florerar bland gangstrarna? Vad är anledningen till upptrappningen? - Inte för att jag egentligen tror på den senare varianten och svaret är nog ingendera, men att plocka på polisen all denna tekniska utrustning så gör man dom mindre "mänskliga" och mera skrämmande. Polisens skjutningar har, i alla fall dom som blir kända, för det mesta resulterat i att polisen lyckas att avliva sjuka - inte kriminella. När gangstergängen skjuter och krigar så är polisen inte på plats, dom är alldeles för långt borta. - Fiasko!

   Nu är det hög tid att återgå till den förlorade svenska idyllen. Borta på Balkan fanns ett land, en kommunistisk diktatur, som hette Jugoslavien. Även det landet utpekades i Sverige som ett exempel på ett välmående kommunistiskt land. Under sextiotalet så förekom det ganska mycket arbetskraftsinvandring därifrån - skötsamma och för sina yrken välutbildade personer. När diktatorn Tito dog så bröt det efter första världskriget konstgjorda landet ihop. Genom inbördeskrig och etniska rensningar splittrades Jugoslavien upp i nästan oändligt många småstater efter etnicitet.

   Svenska socialdemokrater hade goda erfarenheter av att Sverige hade under 1970-talet mottagit socialistiska chilenska flyktingar, efter Pinochet kuppen. Dessa flyktingar bidrog med socialistiska väljare, vilket var enbart glädjande för Palme. Följaktligen så välkomnade Sverige även flyktingarna från den sammanfallande Jugoslavien, men därifrån kom det t.o.m. krigsförbrytare och i övrigt väldigt många gravt krigsskadade personer. 

   Sverige upptäckte plötsligt att det kom alldeles för många, det fanns varken arbete eller bostäder till alla. Med ex-jugoslaverna så började det att flöda in tunga vapen i Sverige. Redan under sjuttiotalet hade dom kriminella börjat att beväpna sig genom att plundra svenska militärens vapenförråd. Dom vapenkunniga och stridsvana ex-jugoslaverna platsade väl in i dom svenska bankrånargängen. 

  Just där, tror jag, ligger förklaringen till den svenska idyllens hädanfärd. - Under hela denna tid är den svenska polisen och tullen helt handfallna. Svenska staten måste spara. Regeringen inför nya sparkrav på alla myndigheter år efter år. Polis och tull "rationaliseras" gång på gång och blir mer och mer osynliga - som det heter, på fältet.

   Samtidigt så blir flyktingtrafiken mer och mer organiserad. Smugglare tjänar miljoner på "flyktingarna" vid det här laget utomeuropéer. Italien har publicerat uppgifter att endast cirka tre procent är flyktingar resten företar resan för att få ett bättre liv. Även dessa är ofta krigsskadade, men i hemlandet relativt förmögna och med vassa armbågar. Det aningslösa Sverige tar emot dom asylsökande utan urskillning. Myndigheterna är nedbantade när dom skulle behövts att utvidga verksamheten. De svenska myndigheterna var nog tillräckliga när Sverige var en idyll, men när befolkningen har växt med en och en halv miljon, dessutom i sin hemkultur vana att vara mera aggressiva individer, så måste vårt samhälles myndigheter växa i paritet till det. Detta har den svenska regeringen inte haft fantasi att begripa! -  Ibland får man känslan av att dom tror att det enda väsentliga i Sverige och världen är jämställdhets och genusfrågor. All denna okontrollerade invandring får fortsätta i tjugo år varpå det hela plötsligt exploderar. - Rakt i ansiktet på dom kloka regeringsbildarna - pang! 

   Fast mer än en sjättedel svenskar är beredda att välja på ett oprövat politiskt alternativ som är fjärran från politiken som har gjort Sverige till ett s.k. folkhem - och det till stor del är samma väljare som hela sitt liv har valt på socialdemokraterna, vilka i hundra år har arbetat för arbetarnas välmåga och välstånd, så vägrar det stora partiet fortfarande att inse att dom har tappat förtroende genom att plottra bort svenskarnas välstånd på oväsentligheter i och utanför Sverige. 

   Det värsta är att inte ett enda av dom etablerade partierna kan inse att Sverige behöver nationell enhet - inte splittring! Men i syfte att tillskansa sig lite mera makt, käbblar alla partier just nu enbart om sina egna ideologiska käpphästar, inte det minsta intresserade av väljarnas önskemål. Väljarna har valt oss, men vi vet bäst så väljarna ska enbart hålla käft nu mera - valet är ju över!

   I sin konservatism är alla "liberalradikala feminist" partier fult upptagna av att stoppa förändringen som ett nytt parti som SD innebär. Att inte se parallellen till ett parti som i hela sin varande har tillbett Stalin och alla andra kommunistdiktaturer, som ända från sin tillblivelse och fram till Sovjets sammanbrott har levt på direkta bidrag från Moskva och vilken numera har t.o.m. beretts plats i rikets toppstyre, det förkrympligar den svenska demokratin mer än alla andra ideologivisionära överdrifter!      

   Alltså, torde slutsatsen bli att både orsak och verkan är sprunget ur dagens svenska politikers oförmåga.

   PS. Det var ett sjudjäkla jobb att skriva denna drapa!
   Först tog det en vecka att skriva ner mina  något så när sammanhängande tankar. 
   Plötsligt i slutklämmen när jag så självbelåtet tyckte att jag hade fått upp flytet försvann en tredjedel av texten - putz weg! Detta tog två dagar att skriva om - inte alls med samma flyt!
   När jag sedan tryckte på publicera så visade det sig att någonting hade låst sig. Tillbringade en dag med att inte hitta felet, varpå för att inte förlora texten en gång till var jag  tvungen att kopiera texten till annan media och sedan återföra den i en ny blogg, återföra den till rätt teckensnitt och först sedan kunde jag få den publicerad och efter det kassera den ursprungliga bloggen! - Puh!