söndag 14 oktober 2018
Sura..? uppstötningar.. istället för en regering
Ja, ja nu börjar det att bullra långt nere i tarmarna på partipolitiken. Sanningen börjar att tränga fram som en otrevligt läte med tillhörande lukt. Alliansen börjar att förgasas. Alliansen växte på sin tid fram ur en realistisk pragmatikers slutsatser, vilken i dåläget fann menings fränder. Hon som på sin tid drev Alliansen till en riktig allians och valseger har dragit sig tillbaka till lantlivet i Norrland. Hennes meningsfränder har ävenså lämnat ledarrollerna i sina partier och Alliansen har förblivit enbart ett skal,att förvaltas av nya ledare med helt andra visioner och prioriteringar i sina personliga ambitioner och agendor.
Vad innebär liberalism? Är det inte önskan att tänka fritt? Är det inte att kunna handla fritt utifrån sina önskningar och värderingar? Dagens liberaler med Jan Björklund i spetsen, har kallat sig för Folkpartiet i åttio år. Folkpartiet som i sin tur bildades på trettiotalet genom en sammanslagning av dåtidens liberaler och frisinnade. De frisnnades ursprung var religiösa och framför allt frireligiösa grupperingar.
Eftersom jag har väldigt svårt - närmast omöjligt - att förstå alla ideologiernas egentliga och fullständiga innebörd, så i min ofullständiga förstånd kommer omedelbart frågan, hur det är förenligt med liberalism att neka en annan ideologi rätten att existera, på egentligen väldigt oklara grunder? - Hur kan dom då kalla sig för liberala demokrater? Demokrat kan ju tydligen vem som helst kalla sig. Det har ju bevisats av både Hitler och förutvarande Deutsche demokratische republik, samt andra diktaturer. - Men liberala??
Hur frisinnade de frisinnade var på sin tid det är nog ganska si och så med, med tanke på frikyrkornas uppfattning om t.ex. dans, bio, underhållningsmusik och andra för oss normala nöjen. Så Björklunds brösttoner idag låter mera personliga än liberala - tycker jag i alla fall.
Annie Lööfs agenda präglas, vad jag tycker,av ganska mycket härskarattityder. Hon tillät sig att sätta dolken i ryggen på Alliansen redan med sin missriktade "humanistiska" röst på s.k. gymnasielagen mot Alliansen, med socialdemokraterna och den övriga vänstern.
Att Ulf Kristerssons regeringsutspel var länge väntat av avhopparna, var tydligt eftersom bara några timmar senare uppträder, båda med var sin egen presskonferens, med fullt genomarbetade förklaringar på anledningen dom kommer att rösta mot en moderatregering. Alice Teodorrescu säger att: "Ulf Kristersson kan nu med trovärdighet säga att han gjort allt han kunnat för att förverkliga Alliansens gemensamma politik, som de fyra partierna sökte väljarnas förtroende för". Med andra ord har han med detta utspel bevisat vilka som inte gör vad dom lovade och blev valda för, det vill säga att tillåta den borgerliga Alliansen att regera.
De borgerliga politikerna ännu en gång bevisat sin oförmåga att kompromissa och samarbeta. Alliansregeringen under Reinfeldt var tydligen ett väldigt ovanligt undantag, Historiskt, som jag har upplevt det, har dom alltid käbblat sinsemellan mer än något annat. Dom gångerna som dom har haft tillfälle att bilda regering så har dom schabblat bort den chansen genom att i kompromisserna totalt och därmed förlorat tillfället att göra något alls, eller genom att äta ut varandra från regeringen och därmed förlorat all trovärdighet på det viset. Resultatet blev faktiskt att jag under nittiotalskrisen röstade på sossarna, med motiveringen att oavsett vem som än gör något, så måste det göras av någon som kan driva sin idé till ett resultat. De fyra borgerliga drog åt fyra olika håll och lasset stod absolut stilla i tre år! Så oavsett att över sextio procent av svenska väljare och därmed Riksdagen valde i år borgerligt så kommer de rödgröna, med hjälp av kommunisterna att regera Sverige mot nya sanslösa mål. - Vem vet vad! - Kanske någon sorts endast eldrivna löntagarfonder - utan kännbara utsläpp. Länge leve det normala - brist på ledarskap!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar