måndag 23 augusti 2010

Strålande tider...


Häromdagen fick jag se ett brev från 1919. Inrikes frimärket på brevet var 15öre. När jag kom till Sverige efter kriget (1947) kostade ett inrikes brev 25öre. På tjugoåtta år hade priset gått upp med 10 öre = c:a 66 %. Om vi hade behållit inflationstakten från mellankrigstiden borde frimärket ha kostat idag 82öre. O.k, vi säger en krona men inflationen har faktiskt sexdubblats. - Varför?
Kan det ha att göra med att det då fanns något som hette guldmyntfot d.v.s. att Riksbanken hade guldmynt i sina valv som motsvarade penningvärdet på sedlarna som dom tryckte? På t.ex. en hundralapp stod det: "Sveriges riksbank inlöser vid anfordran denna sedel å ett hundra kronor med guldmynt enligt lagen om rikets mynt av den 30 maj 1873". Detta krav slopades 1931 men en sorts myntfot fanns till 1973, då den avskaffades definitivt av landsfader -kamreraren Sträng under "den gyllene tiden" - 70 -talet.
Idag om jag förstår det, så är världens valutabalans uppbyggt på amerikanska dollarn, (eller ett fenomen som ersatte guldmyntfoten och det kallas - pappersmyntfoten). Dollarn fluktuerar upp och ned som en höghushiss utan konduktör. En dag är den värd 10,20kr. några månader senare kostar den 5,85kr. Hur kan man bygga en stabil ekonomi på en sådan "sjögång"? Alla valutor garderar sig genom att lägga på marginal på varor som handlas i andra valutor. Varan ökar inte i värde den blir bara dyrare. När man tillverkar köper och säljer varor, så producerar och marknadsför man faktiskt en konkret substans till samhället, men när man spekulerar i t.ex. fastigheter eller på börserna så gör sig en individ rikare utan att tillföra samhället något nytt värde. Ett hus som på femtiotalet kostade 38000kr. säljs idag för flera miljoner. Huset har ju inte blivit värdefullare bara oerhört mycket dyrare, eller pengarna oerhört mycket mindre värda. Det kanske behövs en liten Stalin som befriar oss från våra ekonomiska excesser med t.ex. nackskott , men vi har ju lillefar Ohly, han kan ju klippa hål i örat, på dom giriga, med biljettången (han är ju tågkonduktör, tillfälligt tjänstledig från SJ). - ha ha.
Euron verkade vara stabilare än den eländiga dollarn, men då visar det sig att euroländerna har belånat sig till den grad att hela nationalprodukten inte räcker till att betala räntorna. Var finns banken som har lånat ut alla dom miljaders miljarder i kubik, till som det verkar, alla stater på våran jord (USA påstås vara lika överbelånad som Portugal och Grekland). Jag har inte hört talas om något land som idag är utan statsskuld - kanske Vatikanen? Men å andra sidan; deras ekonomi har ju alltid varit helt och hållet beroende av allmosor från hela världen. En gång till; var lånas alla dessa pengar? Det kanske inte alls finns dessa pengar. Det kanske bara är en massa siffror på, i bästa fall papper, annars bara i cybervärlden. Kanske det är dags att införa cybermyntfot ? - Strålande!
En virus angriper cybermyntfoten och alla sedlar blir snoriga. Epidemin kan bli värre än svininfluensan och där inte ens vaccin hjälper. Det är bara att gräva en jättestor i kubik grav och begrava hela denna sjuka ekonomi, med fot och allting. Vi får börja om från början och idka handel med vackra stenar som betalningsmedel och när vi får råd, med glaspärlor...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar