det mystiska Ingermanland.

   Jag har alltid undrat och inte begripit mig på en företeelse, ett folk som kallas Ingermanlänningar. Nu har jag rådfrågat Wikipedia och blivit lite kunnigare. Bara lite!   

St.Petersburg guvernementet 1900.

 Ingermanländare är nog nordens kurder. Ingermanland har historiskt varit mellan finska viken och Ladoga, mot norr har även Lahti legat inom gränserna. I söder har dom bott även i dagens Estland - Narvaområdet. Deras största stad historiskt var Sankt Petersburg. Ingermanländare består av några små finsk-ugriska stammar, samt en del invandrade finnar under svensktiden. Ingermanland existerade som en självständig stat under ett år. År 1919-1920 bildades Republiken Nord Ingermanland på delar av det Karelska näset. Dom hann t.o.m. komponera en ingermanländsk flagga. 1920 sögs området upp av Sovjet.

   Området började att bebos c:a 7000 år f.Kr. Arkeologiska fynd finns från c:a 5000 år sedan som visar att de boende var fornfinska stammar. Dom stammarna som räknades var voter -släkt med ester och ingrer.   
   Storfurstendömet Moskva hade erövrat området och utövade makt över Ingermanland. Redan 1484 och 1488 började moskoviterna att deportera ett stort antal voter och ingrer till centrala Ryssland och ryska nybyggare flyttade in. Storfurstendömet fortsatte samtidigt propagerandet för den grekisk-ortodoxa kyrkan, allt detta för att ingermanländare var lutheraner.
   60 000 ingermanländare deporterades under 1930-talet till Sibirien, Uralregionen, Hibinä och områden bortom Kaspiska havet. Av de som deporterades dog en fjärdedel av köld, hunger och sjukdomar. Under andra världskriget hamnade tusentals ingermanländare i fångläger. 1930–1945 dödades 65 000, nära hälften av Ingermanlands befolkning, genom deportationerna och kriget.

   1928 startade kollektiviseringen av jordbruket i Ingermanland. Med detta följde en deportering av de mest välbeställda bönderna, de så kallade kulakerna till bland annat Kolahalvön, Kazakstan och Centralasien. Deportering utfördes flera gånger fram till 1936. Ingermanlandsfinnarna, (under tjugotalet kallades ingermanländarna i St.Petersburgsområdet för Leningrad-finnarna,) ersattes av ryssar, men även tatarer och ukrainare. 1929–1931 ägde en första deportationsvåg rum i Ingermanland. 18 000 ingermanländare deporterades anklagade för att vara kulaker som begått brott mot statens säkerhet. Ingermanländare skickades till arbetsläger i Sibirien, Jakutien och på Kolahalvön. De deporterades även till saltgruvor i södra Ryssland eller till byggandet av kanalen mellan Östersjön och Vita havet. - Snacka om ett folkmord!

   Att jag började skriva om deras historia berodde på att jag hittade en fotnot om den fula svenska behandlingen av de ingermanländska flyktingarna som hade kommit till Sverige, vilket jag har klippt ut här nedan. - Undra på att ett statsråd kunde kläcka ur sig om balterna också: "Vi kan väl skicka tillbaka hela packet!" - Men dom ville inte stå för det! - Dom hemligstämplade hela klabbet i sjuttio år!

   Historikern Anders Berge har genom sina studier om svensk flyktingpolitik under kriget visat att svenska myndigheter bedrev ett nära samarbete med den sovjetiska legationen, för att på sikt förmå ingermanländarna att lämna Sverige. Ett första steg var att ge information till ryssarna om nyanlända flyktingar, nästa steg att driva särskilda så kallade ryssläger i samarbete med den sovjetiska legationen. Under våren 1945 kunde sovjetisk personal dessutom söka upp enskilda ingermanländska flyktingar, vilkas adresser de fått från svensk sida. Berge menar att flyktingpolitiken utformades för att undvika konfrontation med Sovjetunionen.