incheckning på flyget...

.

 

Utdrag ur  Krönika. av Stefan Sundström.

  ...så jag började morronen med två starköl och en snaps på Arlanda, ja fan det kändes ju nästan njutbart att vara såhär, nästan full, på morronen. Och då mindes jag vad det värsta med att flyga var: säkerhetskontrollen. - Alla dessa män med slips som tar av sej skorna, som strippar inför dom uniformerade vakterna. Nakna inför makten. Jag ser hur folk fogar sej som lamm på väg till slakt och det är jävligt otäckt. ”Jag har ju inget att dölja.” Jävla idiot. Så tänker jag i min rädsla på Arlanda. Och jag tänker att okej, vi kan vara nakna och inte dölja nåt men då ska fan alla vara nakna. Och det är ju inte alla. Några har uniform, några är oantastliga. Några syns inte, några döljer sej bakom det skarpa strålkastarskenet.



   Jag behöver inte börja incheckningen med två

starköl och en snaps,men jag frågade en stropp i uniform varför jag ska klä av mig? Varpå uniformen säger åt mig att jag bara ska göra så. När jag lägger min plånbok med en duns i lådan säger uniformen att jag ska gå ut från kön varpå jag bara vänder ryggen åt honom och låtsas att han inte existerar. Strax dyker det upp en civilklädd tjänsteman (kanske säpo?) och försöker att blidka mig och lotsar mig genom kontrollen, medan han försöker att förklara att det bara är så, men ingen svarar på min fråga - varför?. Kan det vara så, att man i uniform, inte debatterar med boskap?  Samtidigt dyker det upp en anabolastinn ABAB-ian bakom disken med korsade armar och bara lystet väntar att han ska få anledning att dra in mig i deras arrest och spöa upp mig.
   Detta är vad jag har upplevt i Arlandas incheckning och samtidigt är det, som jag uppfattar det, ett bevis på hur makten i uniform berusar. Man inbillar sig att personalen i incheckningen är servicepersonal för att vi smidigast möjligt ska kunna komma iväg på vår resa, men det visar sig vara att det är vi som är som boskap som går i boskapsfållan vid incheckningen och uniformerna är pådrivarna.
   Jag kan bara instämma med utdraget ur Stefan Sundströms krönika.